2006 - året som gått

Så här på årets sista dag kan det vara passande att reflektera över året som gått. Jag började göra en årets-bästa-och-sämsta-lista men min fantasi när det gällde vilka kategorier som skulle ingå var rätt begränsad så jag kom inte så långt, men det är möjligt att jag slutför den listan så småningom. Istället tänkte jag att jag skulle göra en lista över årets tre bästa saker på det personliga planet.

1. VIKTNEDGÅNGEN - inte helt oväntat kanske och motivering känns rätt onödig.
2. GITARREN - äntligen såg jag till att börja spela på gitarren som funnits i min ägo så länge.
3. FRISYREN - jag kan fortfarande stå framför spegeln och vara fånigt nöjd över mitt korta hår.

Egentligen kanske terapin skulle ha stått som ensam punkt på listan eftersom att utan den hade ingen av de tre punkterna kommit till stånd. Terapi is the shit.

Årets tre sämsta saker kan jag inte riktigt komma på, på det hela taget har det varit ett av de bästa åren någonsin. Det enda jag kan komma på är alla sjukdomar jag drabbats av under hösten, vattkoppor, miniinfluensa och nåt skit med magen som fortfarande inte har löst sig.

Gott slut och gott nytt år! Må 2007 bli om möjligt ännu bättre än 2006!

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,6 kg
Totalt: -36,4 kg

Två dagar försent, men bättre sent än aldrig.

Dag 363

Hemma i Stockholm igen , skönt. Idag har jag i tur och ordning åkt bil, flyg, buss, spårvagn och tunnelbana. Kan man då säga att jag kommunicerar bra? Fast mest tid av dagen har ändå tillbringats till fots. Knappa sex timmar har jag spenderat på stan utan att göra några reafynd, istället fick jag trösta mig med några cd-skivor, fast så mycket tröst blir det inte eftersom jag redan har alla musik på skivorna i digitalt format, men nu finns dom även i referensbiblioteket.

The Ark

2006 är inte ens slut än och ändå tänkte jag redan nämna Melodifestivalen 2007. Efter ett tags spekulationer blev det igår officiellt att The Ark kommer att vara jokrar i nästa års tävling och finns det någon form av rättvisa så kommer dom självklart att vinna, oavsett hur låten låter. Det är bara att hoppas på att svenska folket sväljer Ola Salo och hans manér med hår och hull. Den 10:e februari får vi första svaret...

26 december

Mellandagsrea. Finns det längre? Är det inte rea hela tiden året om med jämna mellanrum nuförtiden? Går det att locka folk till affärerna och trängas på annandagen för att spendera sina pengar på något som knappt är billigare än vad det var före jul? Tydligen. Jag åkte till Kristianstad med min syster och hennes familj idag och det gick knappt ens att hitta en parkeringsplats. Köerna inne i vissa butiker var dessutom mer än lovligt långa och vad än värre var så fanns det i vissa affärer knappt några reavaror. Men detta hindrade inte mig ifrån att göra vad jag tror var ett klipp och som dessutom löste ett kommande problem. Som jag nämnt tidigare så har jag inte skaffat mig någon bra regnjacka vilket behövs om man har tänkt cykla i regn vilket jag ändå hade en tanke på att göra. En anledning till mitt tidigare icke-köp har varit att jag inte hade bestämt mig för vilken pris- och kvalitetsnivå jag skulle lägga mig på. Men idag hittade jag lösningen på mina kommande regnproblem. Svaret blev en Gore Tex-jacka som tidigare hade kostat 2300 kr men som jag nu fick för knappa tusenlappen. Så nu gäller det att det regnar när cykelsäsongen börjar igen, annars var det ju bortkastade pengar...

25 december

Juldagen. En dag då man förr i tiden knappt fick kontakta andra människor, än mindre umgås med dom. Jag vet inte om det berodde på någon slags konstig inställning som mina föräldrar hade att det skulle råda julefrid eller liknande. Så det innebar att man vackert fick sitta för sig själv och leka med sina julklappar. Men så småningom var det helt okej att umgås med sina kompisar även på juldagen och efter ytterligare några år var juldagen en dag som var obligatorisk att festa på. Tack och lov har jag inga sådana böjelser längre, jag festar när lusten faller på istället för vilket datum almanackan visar.

I natt fick jag åtta timmars sömn, något jag inte är bortskämd med. Jag är så sakteliga på väg att vända på dygnet och kommer att ha en något skev dygnsrytm lagom till det är dags att börja jobba igen. Dagen i övrigt bestod av möte med barndomsvän vilket alltid är trevligt, även om det känns som att man börjar om varje gång man ses, man pratar lite om gamla minnen och en hög grad av nostalgi infinner sig. Sedan så var det den obligatoriska lutfiksmiddagen på kvällen, något jag bojkottade som vanligt och istället åt lax. Jag har aldrig förstått grejen med lutfisk, det både ser ut och smakar som en toarulle som har lagts i blöt. Nu har jag uppfyllt alla mina plikter som son, bror och morbror så nu kan jag snart börja göra saker efter eget intresse, om jag orkar ta mig för något vill säga, men jag har tre dagar på mig så någon typ av social interaktion med icke-familjemedlemmar hoppas jag ändå att jag ska få till stånd.

24 december

Julafton. Normalt sett en dag full av spänningar. Inte i år, det blev en rätt soft dag. Slö start som vanligt här nere, men pallrade mig ändå ut och promenerade en timme strax före lunch. Tyvärr blev det inte så nostalgiskt som jag hade hoppas, men det är väl ett friskhetstecken.

Jag talade i telefon med en barndomsvän idag (nej jag frågade inte om bilen går bra). Vi bestämde att vi skulle ses i morgon vilket ska bli lattjo lajbans. Har bara träffat honom ett fåtal gånger de senaste tio åren så det ska bli kul att snacka lite.

Dagen innebar även ett visst utbyte av julklappar. Som vanligt när det gäller fådda klappar så bestod de av ett fåtal saker som jag hade önskat plus ett pengakuvert som alltid är trevligt att få. De flesta år brukar jag bara spara pengarna men i år är jag lite sugen på att köpa en elektrifierad gitarr. Fast det kanske är bättre att bemästra den akustiska först, men jag är grymt sugen på att testa spela på en elektrisk.

Jag fick i alla fall visa upp mina kunskaper under kvällen, min äldsta systerdotter har en gitarr. Dessutom fick den yngsta systerdottern en keyboard i julklapp så snart kan dom bilda ett band. Även min systerson fick ett instrument, ett munspel, mest på skoj eftersom han ska dra till Dublin om tre veckor med ett par kompisar för att söka jobb och då tyckte syrran att han behövde ett munspel så att han kunde bli gatumusikant och dra in lite pengar ifall han inte får något riktigt jobb. Jag är lite avis på det där faktiskt, men jag är ju inte tjugo så jag får väl bittert ångra att inte jag var lika modig/företagsam när jag var i den åldern. Fast vad ska man i Dublin och göra? Nåja, jag hoppas det går bra för honom. Nä, nu är det dags för sängen tror jag, blir ändå bara rastlös över att sitta vid en dator med ett gammalt segt modem.

23 december

05:15 ringde klockan i morse. En dryg timme senare avgick tåget från Stockholm Central mot sydligare breddgrader. Jag hade sett fram emot en väl tonsatt resa men på grund av tidsbrist hade jag mest fyllt MP3-spelaren med en massa säkra kort. Fast under den första delen av resan så var det kusligt mörkt ute och dessutom sov jag så det hade inte spelat någon större roll vad jag hade lyssnat på. Men när jag kommer ner på det småländska höglandet och dagen så sakteliga har börjat att gry och rimfrosten ännu ligger kvar så funkar kent väldigt väl som musikaliskt tema, framför allt när man stunden senare dundrar förbi något mindre samhälle som ser mer eller mindre övergivet ut och där en skorsten avger rök mot den rödlätta östhorisonten.

Någonstans på vägen förändras jag, inte medvetet och jag vet inte heller var, men faktum är att så fort jag kommer till resans mål så är jag inte mig själv längre utan kanske någon jag har varit innan. Jag hade tidigare tankar och förhoppningar om att jag skulle vara lite mer aktiv när jag kom hit men av dessa förhoppningar har hittills inget blivit. Hela dagen har varit en enda stor slapphet, vilket visserligen var skönt och behövligt, men det finns ju en stor risk att det fortsätter så här resten av vistelsen. Det är som att jag sitter och väntar på att något ska hända utan att själv se till att det händer.

Ett annat tecken på min personlighetsförändring är något som hände när jag på väg hem från tåget hamnade på en av traktens stormarknader. Precis när jag gick och funderade på om jag skulle träffa på någon jag kände så gör jag det. Jag ser ett ansikte som jag först inte känner igen, det ser ut som vilken alldaglig man som helst. Men sen så ser jag att det är en gammal klasskompis från gymnasiet och genast så ser jag inte längre en man framför mig utan den kille som jag knappt har sett på 15 år men som i mina ögon nästan ser ut nu som då. Det är nu det märkliga händer. I någon slags förvåning över det oväntade jag sett så stannar jag upp och fortsätter inte gå i hans riktning utan vänder om. Varför? Om jag det visste. Antagligen beror mitt beteende dels på att han inte var där ensam men även på en slags rädsla för att han inte ska känna igen mig. Dessutom vet jag inte vad vi skulle prata om. Så det blir aldrig något möte. Istället blir jag senare arg på mig själv över mitt missanpassade beteende. Jag är inte så här. Åtminstone vill jag inte vara sådan, men jag kanske är det annars också, det är bara det att jag aldrig hamnar i liknande situationer i mitt vardagliga liv. Ungefär samma sak hände när jag var nere på besök i somras. Men nu får det vara nog! Nästa gång jag möter något från förr ska jag gå fram med bestämda steg, sträcka fram min hand, hälsa och säga: Och bilen går bra?

16 dagars ledighet

Äntligen, årets sista arbetsdag är här och det är inte ens så mycket kvar av den. Nu kommer det att bli drygt två veckor av välförtjänt vila. Jag har till och med hunnit jobba undan det mesta vilket är skönt för då kan man verkligen koppla bort tankarna från jobbet under ledigheten. Dessutom är alla julklappsbekymmer lösta så det enda jag oroar mig för nu är att jag ska försova mig och missa tåget som går 06:20 i morgon, vilket kommer att innebära en natt av dålig sömn eftersom jag kommer vakna och titta på klockan med jämna mellanrum. Å andra sidan kommer jag att kunna sova hur mycket som helst den kommande veckan, det är det jag brukar göra mellan nostalgianfallen. Fast den här gången har jag tänkt att jag ska hinna med så mycket mer, men det återstår att se hur det blir med det...

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,7 kg
Totalt: -37,0 kg

Vikt: 87,4
BMI: 25,5

Det går upp och det går ner. Det känns som att jag har stabiliserat mig runt en viss vikt och att alla förändringar ligger inom den statistiska felmarginalen. Fast trots att jag inte tycker att det har hänt så mycket de senaste månaderna så ser det ändå ut som en fortsatt nedåtgående trend om man tittar på bilden nedan. Men det verkar som förgjort att nå BMI 25. Men nu tänker jag ta jullov även från vägning och träning och bara ta det lugnt och äta julgodis, fast innerst inne vet jag att jag inte kommer att tillåta mig själv något större frosseri. Men det blir en lite hårdare satsning efter nyår istället, jag ska åtminstone ha nått BMI 25 till ettårsdagen av starten för viktnedgången vilken infaller i början av februari. Bara för andra utifrån sig själva ska kunna få ett hum om vilken vikt jag försöker nå så slänger jag även in en tabell över vilken vikt man får ha vid olika längder för att ha just BMI 25.



Längd Vikt
155 60,1
156 60,8
157 61,6
158 62,4
159 63,2
160 64,0
161 64,8
162 65,6
163 66,4
164 67,2
165 68,1
166 68,9
167 69,7
168 70,6
169 71,4
170 72,3
171 73,1
172 74,0
173 74,8
174 75,7
175 76,6
176 77,4
177 78,3
178 79,2
179 80,1
180 81,0
181 81,9
182 82,8
183 83,7
184 84,6
185 85,6
186 86,5
187 87,4
188 88,4
189 89,3
190 90,3
191 91,2
192 92,2
193 93,1
194 94,1
195 95,1
196 96,0
197 97,0
198 98,0
199 99,0
200 100,0

Blandband

Igår fick jag för mig att det skulle vara kul att köra bil ner till Blekinge där jag har tänkt tillbringa julen. Problemet är dock att jag inte har någon bil och det skulle bli onödigt dyrt att hyra en bil bara för att tillfredsställa ett infall. Anledningen till min bilåkardröm är att jag fick sådan lust att bränna bilåkarskivor som passade det förhoppningsvis kalla vinterlandskapet. Men så insåg jag att jag för ovanlighetens skull ska åka tåg ner och istället kan fylla MP3-spelaren med tågåkarlåtar som passar det antagligen snöfattiga vårliknande landskapet. Fast då kan jag inte ha med Driving home for christmas, varför jag nu skulle vilja ha med den. Jag har cirka 84 timmar på mig att fundera ut den optimala blandningen, inte för att jag tror att jag kommer att lyckas, men ändå.

Smakråd utan smak

Du är snart 40, du måste inse att du inte kan klä dig som en 15-åring.

Sagt av en kompis samtidigt som jag provade ett par Cheap Monday-jeans i stretchtyg, som jag tydligen inte fick köpa.

Musik ska byggas utav glädje

Idag fick jag två böcker på posten som jag hade beställt. Den ena var en bok i Musiklära, gehörsträning och visharmonisering som jag är mycket spänd på att läsa. Den andra var en notbok med låtarna från Håkan Hellströms tre studioalbum. Spänd av förväntan bläddrar jag fram till första låten, Känn ingen sorg för min Göteborg, och ser till min förfasan att den innehåller inte mindre än 13 ackord varav jag bara kan fyra, något av ett antiklimax. Men det fina förordet av Håkan värmde ju lite i alla fall. Vem vet, om nåt ord kanske jag kan en massa svåra ackord också. Fast vi det laget kan jag allting om musiklära, gehörsträning och visharmonisering och skriver egna fantastiska låtar...

Veckans vägning

Senaste veckan: -0,9 kg
Totalt: -37,7 kg

We will rock you, or not?

Igår när jag var på T-centralen så såg jag på avstånd en reklamskylt för We will rock you, alltså musikalen som bygger på låtar av Queen. Först blev jag lite glatt förvånad och undrade om den verkligen skulle sättas upp här, vilket skulle uppskattas eftersom jag redan sett den i London och gärna vill se den igen. När jag dessutom såg att det stod att den ska gå på Oscarsteatern så tänkte jag att det var för bra för att vara sant. Fast jag tyckte att det var lite konstigt eftersom Singin' in the rain säkerligen kommer att gå för fulla hus ett bra tag än och när den har slutat gå har det sagts att musikalversionen av Dirty Dancing ska sättas upp. Men så ser jag någonting till på affischen, det är en skoluppsättning av Victor Rydberg Gymnasium. Alla förväntningar sjönk rejält. Jag har en gång tidigare sett en skoluppsättning av en musikal, en upplevelse som jag fortfarande inte helt har kommit över. Fast skillnaden är att nu är det här en redan befintlig musikal, inte en tafligt ihopknåpad story av en gymnasist med hybris. Så det är inte helt omöjligt att det blir ett besök på Oscarsteatern i januari ändå. Eller vad säger du Anna?

Gitarrkurs - Kursdag 10

Idag var det sista dagen på gitarrkursen. Av någon för mig okänd anledning så var vi bara tre där, men det kändes roligare för det blev mer effektivt. Vi gick igenom hela kursboken och spelade väl valda favoriter och avslutade med Jag vill ha en egen måne som är min favorit i boken. Så nu är man en fullfjädrad gitarrist alltså. Mäktigt. En sak som jag har insett är hur viktigt det är att öva och framför allt att även lite övning ger färdighet. Så jag tänkte redan nu komma med ett nyårslöfte till mig själv. Jag lovar att spela gitarr åtminstone fem minuter varje dag och gärna mer. Det borde väl räcka för att bli farlig runt lägereldarna i sommar.

Nästa, var god dröj

Hur gick det då när jag skulle ringa till vårdcentralen idag. Jo, jag satt i telefonkö i en kvart bara för att få reda på att det inte fanns några läkartider kvar före jul och att jag istället får komma på den öppna mottagningen som är mellan klockan 10 och 11 varje dag. Men det är ingen garanti att man får träffa en läkare ändå. Klockan 9:30 släpps kölappar så frågan är när själva kön till kölapparna börjar. Man kanske ska ta sin sovsäck och gå och lägga sig utanför mottagningen redan nu. Problemet är bara att jag har saker på jobbet kl 10 varje dag förutom fredag den här veckan. Förhoppningsvis är jag redan frisk då, jag har ju två piller kvar på kuren, men jag finner det osannolikt. Fast idag har magen varit relativt lugn trots en massa stress på jobbet, så vem vet.

Magproblemen fortsätter

Jag börjar bli lite orolig för min mage och det är ju inte bra med tanke på att just oro inte är det bästa för magen. Men när jag vägde mig i morse vägde jag 2,5 kg mindre än i torsdags, vilket inte är en normal diff på bara tre dagar. Vågen visade 85,1 kg vilket innebär ett BMI under 25. Fast det var ju inte på det här sättet jag skulle uppnå mitt mål. Nä, det får bli ett samtal till vårdcentralen i morgon. Jag vill ju vara frisk till jul så att man kan äta julmat utan problem. Jag bara bävar för att behöva göra en gastroskopi, det verkar lite läskigt.

Stoppa pressarna!

Jag är helt ute med vad som händer nuförtiden. Jag ser inte på nyheter och jag läser inte tidningar annat än internetversionerna och dom har minsann inte haft senaste veckans största nyhet som sin huvudnyhet en enda dag. Vad jag talar om är pressmeddelandet som kom förra fredagen och som lät världen få veta att kent håller på att spela in sitt sjunde album, något jag blev varse om först idag efter att ha suttit och slösurfat runt bland mina favoriter och råkat hamna på bandets hemsida. Hoppas det blir ett gäng glada, käcka låtar...

PRESSMEDDELANDE 1 DECEMBER 2006
I början av november åkte Kent till Allaire Studios, Shokan, New York State, för att påbörja inspelningen av sitt sjunde album. Albumet produceras av Jon "Joshua" Schumann tillsammans med Kent.
Sessionen i Allaire Studios avslutades den 21 november och kommer att
fortsätta i Stockholm under vintern och våren. Kents nya album planeras att släppas under hösten 2007.

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,6 kg
Totalt: -36,8 kg

Jag är inte helt återställd i magen och verkar inte bli det heller. Jag säger som The Verve sjöng en gång i tiden, The drugs don't work. Jag har käkat magsårsmedicin i en vecka och ska äta i en vecka till men trodde att jag efter en vecka borde ha blivit besvärsfri. Visst har det blivit bättre men det kommer en del attacker under dagen som inte känns så roliga. Jag har drömt drömmar om hur läkare kör ner en kamera i halsen på mig för att filma hur det ser ut i magsäcken och hur dom konstaterade att jag var illa däran. Nåja, jag får väl ge det en vecka till.

Igår gick jag och la mig tidigt med hopp om att få sova ut, men icke! Jag vaknade 5:30 och tänkte att det var lika bra att gå upp och åka till gymet. Det var riktigt skönt att vara färdigtränad före kl 8 och slippa ha lite dåligt samvete för att jag alltid tränar på arbetstid. Vi har en friskvårdstimme i veckan men det är lätt att man tar ut den mer än en timme i veckan. Fast jag brukar hävda att jag har så många sparade friskvårdstimmar från tidigare år...

Låtpåverkan

För några veckor sedan släppte Orup en ny skiva. En skiva som innehåller några bra låtar och om det inte vore för att vissa av texterna hamnar på fel sida gränsen av vad som är tillåtet om man inte vill bli beskylld för att vara patetisk, så hade det funnits ytterligare ett par bra spår. Men det är inte detta som har sysselsatt min hjärna sedan skivan kom. I samband med skivsläppet kunde man chatta med Orup på Aftonbladet och när jag läste chatten i efterhand såg jag att någon hade frågat honom vilken låt som hade påverkat honom mest varpå han svarade Left to my own devices med Pet Shop Boys och min enda fråga är: varför? Missförstå mig inte, jag har inget emot PSB, tvärtom skulle jag kunna skriva en uppsats om deras storhet och vad dom har betytt för mig, men jag kan ändå inte få in i mitt numera inte fullt så tjocka huvud varför just denna låt skulle kunna vara en låt som har påverkat en människa mest med tanke på alla andra låtar, till och med PSB-låtar, som borde ha haft större påverkan. Men jag antar att det är frågor som dessa man aldrig får svar på. Om man inte råkar springa på Orup nånstans i vimlet förstås.

Gitarrövning

Dagens gitarrkurs som skulle vara den sista är inställd på grund av att läraren skulle operera fingret. Det låter allvarligt för en gitarrist. Nåja, nu blir sista kurstillfället nästa tisdag istället. Men istället för att bara kasta bort den lediga tisdagskvällen sitter jag hemma och övar duktigt istället. Snart har jag lärt mig en låt som inte är med i kursboken, nämligen Seasons in the Sun Jag behöver inte ens titta när jag tar ackorden (D, Em och A7). Det svåra är att lära sig texten utantill, men man kan ju waila istället...

I natt jag drömde

Idag började jag på lärarhögskolan. Ja alltså inte på riktigt men det var vad jag drömde strax innan jag vaknade upp i morse. I drömmarna kan allting hända. Drömmen var inte så konstig i sig och mycket av det som händer i drömmens värld verkar när man drömmer helt logistkt men när man vaknat upp och börjar fundera på vad man egentligen drömt så inser man att det finns flera logiska luckor i handlingen.

Vad var det då som var konstigt i min dröm, förutom just själva faktumet att jag skulle börja på lärarhögskolan. Jo det är väl kanske inte så vanligt att det är kursstart på en utbildning i december men det kan man kanske ha överseende med. Vidare så befann jag inte mig på lärarhögskolan som man kanske hade kunnat tro utan vid campus på Linköpings universitet. Det är inte så konstigt med tanke på att jag har pluggat där, men alla platser och byggnader låg spegelvända mot vad de egentligen gör. Själva uppropet hölls i en gigantisk sal som snarare liknade en flyghangar vilket kändes helt normalt i drömmen. Naturligtvis var det även folk jag känner med på uppropet som för övrigt hölls av min favoritspinninginstruktör. När uppropet sen var över så visar det sig att alla har haft en dator framför sig på uppropet som man skulle stänga av men det var något problem med Windows på min dator så jag blev sist kvar i salen. När jag sedan kommer ut så står en kompis, som även han var med på uppropet, och röker utanför. Jag har aldrig sett honom röka tidigare men det kändes helt naturligt i drömmen. Efter ett tag inser jag att även jag röker.

Det hände säkert en massa mer märkliga saker i drömmen men detta var allt jag kunde minnas nu strax före läggdags. Om någon har en bra tolkning av drömmen så tar jag gärna emot den.

Tvättexperiment

Det första paret jeans som jag köpte efter min viktnedgång hade vid det här läget blivit ungefär lika mycket för stora som alla de andra gamla jeansen var då de nya inhandlades. Därför tänkte jag igår när jag hade tvättstugan att jag skulle testa om jag kunde få dom att krympa genom att tvätta dom i 90 grader. Resultatet blev inte helt tokigt. Dom krympte mer än jag på förhand trodde men det hade ju inte skadat om något tum till hade försvunnit. Undra om man kan få sina lån att krympa på samma sätt...

Magmedicin

Tänk vad stor skillnad ett litet piller kan göra. Igår tog jag mitt första dunderpiller som förhoppningsvis kommer att leda till att jag blir bra i magen igen. Först var jag lite skeptisk eftersom jag bara ska ta ett piller om dagen, det hade känts bättre om det istället var ett svagare piller som man skulle ta 3-4 gånger om dagen eftersom det känns som att effekten skulle bli bättre då. Men i vilket fall som helst så verkar pillret funka eftersom jag kunde äta frukost idag utan att få ont i magen och det är ju ett steg framåt. Visserligen är magen fortfarande bullrig men det kan man ju stå ut med ett tag. Nu har jag redan börjat oroa mig för hur det ska bli nästa gång jag kommer att dricka alkohol, vilket kommer dröja ett tag. Jag kanske får sluta med starksprit och gå över till vin eller något annat som är mer skonsamt mot magen. Eller så kanske man kan ha roligt utan alkohol...

Veckans vägning

Senaste veckan: -2,6 kg
Totalt: -37,4 kg

Det enda positiva med att vara magsjuk är väl just ovanstående siffror, men det känns ju inte direkt som någon bestående viktnedgång. En viss sann nedgång döljer väl sig i det hela eftersom man inte direkt har någon större aptit när magen är i obalans. Idag är jag tillbaka på jobbet och ska senare få lite dundermedicin som jag hoppas ska göra mig till människa igen.

Magsjuk

Fredagens och lördagens två spritfester har satt sina spår på min mage. När jag vaknade i lördags var jag lite bubblig i magen, precis som jag brukar kunna vara dagen efter. Men eftersom jag hade lovat att gå ut på lördagen så ville jag hålla det löftet så då det blev mer sprit istället för den vila som säkert hade varit att rekommendera. I vilket fall som helst så är magen fortfarande i obalans, i natt var jag till och med uppe och kräktes, men det kan ju ha varit något fel på den kebabpizza jag åt igår. I morse kände jag mig ändå rätt så pigg och var på väg till jobbet som vanligt men när jag kommer till slussen så känner jag att jag får kräkkänslor igen och vågar därför inte åka tunnelbana utan går hem och lägger mig istället. Det konstiga är att jag har inte har ont i magen när jag ligger ner. Nu hoppas jag bara att jag ska komma i form igen. Sen funderar jag även på om jag ska våga åka på gitarrkursen i kväll, det blir ju ett extra tryck på magen när man spelar gitarr och jag vill ju inte riskera att det ska hända en olycka.

Plötsligt så händer det

Trots att det inte hänt så mycket på viktfronten på sistone så hände det något kul tidigare idag. Jag inhandlade mitt första klädesplagg i storlek medium. Det kändes lite stort på nåt sätt trots att det bara var en helt vanligt svart skjorta men ändå. Då var det small nästa.

Träningsrekord igen

Förra veckans träningsrekord stod sig inte länge. Jag har nyss kommit tillbaka från veckans fjärde besök på friskis. Gymträning måndag, onsdag och idag och ett spinningpass igår gör att jag kan partaja med gott samvete både idag och imorgon. För den som eventuellt skulle vara orolig för att jag håller på att förvandlas till träningsnarkoman vill jag bara säga att det nog inte är någon risk och även om så skulle vara fallet så är ju inte det hela världen, det finns ju värre sorters narkomaner.

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,3 kg
Totalt: -34,8 kg

Nu börjar det här med torsdagsvägningarna att bli tråkigt. För första gången sedan starten har jag gått upp två veckor i rad och de senaste sju veckorna har jag bara gått ner 1,1 kg.

Vad finns det då för förklaringar till detta. Jag kan komma på följande:

1. Jag äter mer
2. Effekten av att ha slutat cykla är större än jag trodde
3. Jag har börjat få lite mer muskler

Punkt ett stämmer. Hela hösten har jag ätit mer, inte så att jag direkt har frossat, men jag har varit väldigt dålig på att laga mat hemma och istället ätit mycket ute och då har man inte full koll på vad man stoppar i sig. Det måste till en skärpning på detta området alltså.

Punkt två tror jag inte så mycket på. Jag går istället mycket mer än tidigare och man ska inte överskatta effekten av att cykla.

Punkt tre stämmer kanske lite, men effekten av styrketräningen kan omöjligt ha kommit än och tidigare under hösten har det mest varit konditionsträning. Men ändå så kan jag märka en viss omfördelning av kroppens fett- och muskelförekomster.

Måste jag gå ner mer då? Nej, men jag vill. Och jag ska. Fast jag ska ju vara medveten om att det är mycket svårare nu än vad det var i våras, det finns ju inte lika mycket att ta av, jag har redan tappat 28% av min ursprungsvikt.

I bilden nedan kan man se hur tråkiga de senaste sju veckorna har varit jämfört med resten av perioden.

Stående ovationer

Jag går en hel del på teater. Då och då händer det att folk får för sig att de måste ge en stående ovation, vilket väldigt sällan krävs. Oftast räcker det med att en person ställer sig upp för att någon annan i den nyss resta personens närhet i typiskt svenskt flockbeteende får för sig att denne också måste ställa sig upp för att inte verka utanför, trots att han eller hon inte alls tycker det var något i föreställningen som var värt en icke sittande applåd. Det må vara hänt att man reser sig upp om man sitter bakom några som står upp eftersom det annars kan vara svårt att se skådespelarna på scenen när dom tar emot applåderna. När det vill sig så illa att i princip hela salongen står upp så krävs det därför en viss styrka för att kunna stå emot pressen och förbli sittande. Detta var vad som hände tidigare i höstas när jag var och såg Singin' in the rain. När föreställningen tog slut och skådespelarna stod och tog emot publikens jubel i vanlig ordning så slutade det med att hela salongen stod upp. Förutom jag och min kompis Micke då. Den tillresta gubben från landet som hade suttit bredvid mig hela föreställningen, och tyckt att det var en mycket skojig föreställning om man skulle döma av hans bettende, stod nu upp och applåderade och jublade allt han kunde. Han står och ser ner lite surt på oss och uppmanar oss i princip att resa oss upp, något vi inte låtsas höra, varpå han säger något bittert om oss till sin medhavda lantisfru. Efteråt kändes det så härligt rebelliskt, testa själv nån gång.

Gitarrkurs - Kursdag 8

Det börjar närma sig slutet av gitarrkursen, vilket är rätt så skönt. För även om det är kul att spela gitarr och att gå till ABF-huset på tisdagskvällar så har det varit lite jobbigt att komma dit varje gång och inse att man har övat alldeles för lite. Igår fick vi lära oss det sista nya ackordet i boken, Dm, vilket inte var helt enkelt att ta eftersom det spänner över tre band, men det gick till slut och jag insåg då att jag kanske kan lära mig att ta C också så småningom.

En insikt som har kommit är att även om jag skulle lägga gitarren på hyllan efter kursen slut och aldrig mer försöka bli en gitarrvirtuos så skulle inte det kännas som ett misslyckande eller som att jag skulle ha fått en dröm krossad, vilket jag var lite rädd för i början. Nu tror jag visserligen inte att jag kommer att ställa undan gitarren igen men jag är fullt medveten om mina begränsningar vilket inte hindrar mig från att spela hellre än bra.

23 dagar kvar

Nu är det den här tiden av året då man så smått kan börja räkna ner antalet dagar man har kvar att arbeta i år. 23 dagar känns ganska överkomligt med tanke på hur snabbt veckorna brukar gå. Men ännu snabbare kommer ju julledigheten att gå. Normalt sett brukar jag inte se fram emot julen egentligen, förutom ledigheten då, men i år ska det till och med bli lite kul att åka ner till familjen en sväng, även om det redan har börjat gnällas om att jag inte kommer att stanna tillräckligt länge, men jag tycker sex dagar är rätt generöst av mig ändå om man betänker att jag inte hade behövt åka ner alls. 23 arbetsdagar kvar alltså, 23 oätna luncher, 184 timmars hårt arbete, eller vistelse på arbetet i alla fall, 46 fikapauser och oändligt mycket annat som skulle kunna nämnas i siffror men som jag avstår ifrån.

Det blev en mössa till slut

Folk har hört av sig och frågat hur det gick med mössjakten till slut. Jag kan lugna alla oroliga och berätta att igår tog jakten äntligen slut. Det blev ungefär som jag hade tänkt mig innan jag började leta, det vill säga att jag gick in på H&M och köpte billigaste möjliga mössa. Så nu går jag omkring i en rätt fin grå mössa som endast kostade mig 29:50, så billig och bra att jag dessutom funderar på att köpa en till, fast röd. Nu är det bara snö och lite kyla som saknas för att se hur varm den egentligen är.

Lockande varor

Varje helg brukar IKEA sälja en vara till ett oftast väldigt nedsatt pris som man därför bara får köpa i ett begränsat antal, oftast en eller två. Det är en så kallad lockvara som ska lura folk till IKEA, folk som sedan även kommer att köpa en massa andra saker som de egentligen inte hade tänkt. Oftast är lockvaran slut redan på fredagen. Med vetskap om detta begav jag mig ändå till IKEA igår eftermiddag eftersom jag ville ha den där röda ullmattan i storlek 140*200 cm som egentligen kostar 695 kr men som nu såldes för endast 195 kr. Tror ni det fanns några mattor kvar när jag väl kom till IKEA? Icke! Istället köpte jag på mig lite annat smått och gott som jag inte visste att jag behövde. Så nästa gång jag ser helgens lockvara ska jag inte gå på det. Eller så åker jag dit reda på fredagen...

Ut med det gamla

Igår tog jag tag i något jag har behövt göra ett tag. Rensa ur garderoben. Problemet är att jag har så svårt att slänga saker, trots att jag förhoppningsvis aldrig mer kommer att behöva använda de kläder jag rensade ut igår. Vissa kläder måste ju sparas av nostalgiska skäl och andra för att kunna användas i jämförelsesammanhang. Jag insåg dessutom hur stor jag har varit när jag passade på att prova några av de gamla kläderna, en insikt jag även fick tidigare i veckan då jag var hos fotografen igen för att ta nya efter-bilder. Där fick jag se bilderna från i februari och det kändes lite sjukt. Varför tror man när man är överviktig att tjockheten inte ska synas bara man klär sig i stora kläder? Ett försök till täckmantel som jag ofta använde var att ha en uppknäppt skjorta, gärna kortärmad, med en t-shirt under. På så sätt skulle inte min övervikt synas. Var det någon förutom jag själv som gick på det? Knappast. Så hur gick det med utrensningen? Jo jag slängde de allra mest utslitna kläderna. Sedan packade jag ner sånt som jag ville behålla i två papperskassor och sen blev det lite andra kläder över i en påse som jag tänkte stadsmissionen kunde få. Nu återstår bara frågan vad jag ska göra med de två påsarna som jag vill spara. Vindsförrådet är redan fullt av en massa andra kläder som tydligen måste sparas...

Träningsrekord

Idag har jag slagit ett träningsrekord. Inte för att det skulle vara så svårt, men ändå. Rekordet består i att det är första veckan någonsin som jag har tränat tre dagar. Var på gymet i måndags och onsdags och idag var det spinning. Det som är lite märkligt är att det känns rätt kul att träna, men det kan ju vara en övergående känsla. Dessutom har mina tankar drabbats av hybris. Jag tänkte att man skulle kunna köra ett spinningpass som uppvärmning och sedan köra ett styrketräningspass efteråt, så spar man ju lite tid med ombyte och sådant. Men med tanke på hur slut jag var efter spinningen idag så tror jag inte att det är något bra idé. Nu är jag i alla fall värd en slapp helg.

Plats i tåget

När man åker tunnelbana finns det, om man åsidosätter alla medtrafikanter och deras eventuella störningsmoment, fyra olika aspekter att ta hänsyn till vid val av sittplats. Om man dessutom struntar i aspekten var i vagnen man sitter så återstår tre olika aspekter, alla med två möjliga val vilket ger åtta möjliga kombinationer av sittplats. Det är om man vill sitta på fönsterplats/gångplats, framlänges/baklänges och höger/vänster sida i tåget. Dessa tre faktorer är självklart olika viktiga och prioriteras dessutom olika av olika personer. Min rangordning och val är fönsterplats, framlänges och höger sida i färdriktningen. Dessa önskemål gäller framför allt om jag åker långt bak eller i mitten av tåget, men sitter jag däremot långt fram så vill jag hellre åka baklänges eftersom man då ser mer folk. Är det någon mer än jag som tänker på sånt här?

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,7 kg
Totalt: -35,1 kg

Jag tror jag ska byta vägdag till onsdagar i fortsättningen. Jag har nämligen kommit på att det är den dag i veckan som vågen visar minst. Igår vägde jag ett kilo mindre än idag. Varför det är så vet jag inte riktigt, men jag hörde igår att när man har tränat så behåller kroppen kolhydrater som i sin tur binder fyra gånger så mycket vatten. Och just onsdagar har jag tränat en del under hösten, först jympa men numera på gym. Å andra sidan har ju vikten varit lite hoppig på sistone och om den trenden håller i sig bör jag om en vecka ha gått ner cirka 1,5 kilo. Eller så kanske det är så att jag nu har kommit till min slutvikt och att all variation ligger inom ett normalt intervall. Nåja, det återstår att se.

Blindträff

Jag fick en förfrågan om jag ville gå på blid date med en amerikansk bekant till en kollegas kusin som för tillfället befinner sig i Stockholm och studerar på KTH. Min första reaktion var självklart att det inte finns en chans att jag skulle ställa upp på detta och det av flera anledningar. De flesta av anledningarna är just generella svepskäl för att inte behöva gå på blind date. Men om man ser lite mer nyanserat på det hela så kan man fundera på vad man har att förlora egentligen. Det enda man har att förlora är den tid man avsätter för att ses och det behöver ju inte handla om alltför många timmar, inte ens det i bästa/värsta fall. Jag bad i alla fall om ett CV och lovade att återkomma i frågan.

Gitarrkurs - Kursdag 7

Kvällens gitarrkurs var den hittills överlägset bästa. Saker och ting börjar falla på plats och trots att ackordbyten fortfarande känns långsamma och lite taffliga så överraskar jag till och med mig själv emellanåt med klocrena byten. Kvällens höjdpunkt var min tolkning av Bob Dylans Blowin' in the wind. Jag har medvind nu.

Om jag var 18 igen så skulle jag...

göra så mycket ogjort men framför allt göra så mycket mera. Det här är en tanke som dyker upp ibland och i de tankarna sitter jag inte och ruttnar bort som forskare på ett institutet. Det är inte så att jag vill vara 18 igen, absolut inte, däremot skulle jag vilja vara 27 igen, det var en bra ålder och det var när jag fyllde 28 som jag för första gången tyckte det var jobbigt att fylla år, det var då jag kände att det räckte. Om jag var 18 igen så skulle jag ha spelat gitarr och lite andra användbara instrument. Jag skulle dessutom inte ha valt en så teoretisk utbildning utan något mer kreativt men som å andra sidan inte hade garanterat en lika stabil inkomst som nu. Men nu blir jag inte 18 igen, tack och lov, men inte heller 27, så det gäller att göra det bästa av situationen, det vill säga livet, ändå. Det gäller bara att våga agera som den 18-åring som finns där inom mig, trots att jag snart har den dubbla åldern. Så till våren är det kanske dags att gå en annan kvällskurs inom något av alla de områden jag skulle vilja testa, varför inte skådespeleri?

Med plats för två

Här är jag och Niklas i min gamla vinterjacka...

Musikalisk stagnation

Jag har köpt tråkigt lite skivor i år. Det är inte det att det har varit ett dåligt skivår, det har jag svårt att tänka mig. Det är snarare så att ju äldre jag blir desto mer blir jag sådan jag aldrig trodde jag skulle bli. När jag var liten dissade jag mina föräldrars musiksmak rätt hårt. Jag förstod inte hur de kunde lyssna på den musik de lyssnade på och insåg inte att det i princip var samma slags musik som de hade lyssnat på sedan de var unga. Själv trodde jag att jag alltid skulle följa med i musikutvecklingen och ständigt lyssna på ny spännande musik.

Så vad har jag lyssnat på mest i år? Man skulle kunna sammanfatta det med att säga att det är musik från artister och band som startade sina musikaliska karriärer på 80-talet. De band/artister som jag har haft störst behållning av på scen i år är Depeche Mode, Pet Shop Boys och George Michael, vilket också är ett tecken på att jag börjar stagnera i min musiksmak. Det värsta (eller bästa) är att jag inte ens bryr mig. Jag orkar inte. Visst kan jag lyssna på något nytt emellanåt, men om det inte sätter sig ganska omedelbart så återvänder jag till Music for the Masses, Very och Listen without Prejudice Vol. 1 ganska omgående.

Samtidigt som det känns lite tragiskt så känns det även befriande att kunna släppa taget om lagen som gör gällande att jag måste ha koll på ny musik. Men innebär det att min skivsamling inte nämnvärt kommer att förnyas i framtiden? Kommer jag till mina dagar är räknade bara lyssna på samma skivor om och om igen? Troligen inte, men även om det till stor del blir så, så känns det i alla fall som att jag då åtminstone får kvalitetstid i mitt musiklyssnande. Eftersom man värderar sin tid allt högre ju äldre man blir så innebär det att fem minuter lyssnades på någon ny mindre bra musik kommer att kännas allt mer bortkastat om man betänker att man skulle kunna ha lyssnat på en av alla gamla klassiker istället. Det var bättre förr...

Elipsmaskin

Igår var jag och fick instruktion på gymet på Friskis. Instruktionen i sig var väl inte så spännande, jag och min kollega blev visade hur man ska använda maskinerna som ingår i deras standardprogram och en del maskiner är av samma typ som jag använt tidigare under min korta gymkarriär. Behållningen var istället förevisningen av den så kallade cross trainer-maskinen eller elipsmaskinen. Eftersom löpbandet inte funkar som uppvärmning för mig på grund av två skäl och att värma upp på cykel nog skulle kännas lite trist med tanke på spinningen så kommer nog elipsmasikinen passa perfekt för mig. Nu testade jag den i och för sig bara under två minuter, men det kändes som att jag med lätthet skulle kunna ställa mig på den i en timme och hålla på (eller vad man nu gör), det får framtiden utvisa, men känner jag mig själv rätt så blir jag inte förvånad om jag kommer att tröttna på den också efter ett tag.

Veckans vägning

Senaste veckan: -1,9 kg
Totalt: -35,8 kg

Som sagt, det är lite Bergodalbana över vikten just nu. Det återstår nu 3,1 kg till nästa mål som jag satte upp efter sommaren, dvs att komma ner till BMI 25 och därmed kunna få titulera mig själv normalviktig. Redan nu har jag ett lägre BMI än Anders Svensson, men det visar ju bara hur missvisande det är att att jämföra sitt BMI med vältränade idrottsmän.

Annas ämnesförlsag

Jag lovade ju Anna att jag skulle skriva om något av alla hennes ämnesförslag. Problemet är bara att det inte var lika lätt som jag först trodde. Låt oss titta på förslagen som kom.

Jag börjar tröttna på Kent
Detta påstående vet jag inte om jag vill skriva under på, man kan väl bara säga att vi har en liten paus, inte ens det på heltid. Så jag släpper detta ämne.

Barrys greatest hits
Barry vem kanske någon undrar. Bara det skulle kunna bli i uppsats i sig. Men för att ändå ge ett svar på vilka som är Barry Manilows största hits så är det om jag får välja Even Now, Mandy och Weekend in New England, alla riktiga smörsånger. Sen måste väl även Copacabana nämnas.

Hur man blir kompatibel
Jag önskar jag hade ett svar på detta, det skulle sannerligen underlätta ibland...

Hur jag gör för att dölja mitt fotbollsintresse för andra
Måste man inte ha ett fotbollsintresse för att kunna dölja det? Eller ville du helt enkelt ha tips på hur du ska göra i ditt vardagsliv?

Hur jag hjälper mina vänner att hantera sina tvångstankar
Jag har nog med mig själv och tror inte att jag skulle vara särskilt framgångsrik i att hjälpa andra så jag låter bli.

Vem är Monica Lind?
Jag tror omvärlden ska hållas lyckligt ovetande.

Likheter mellan mig och John Denver
Jag vet inte om det finns några direkt, jag får återkomma om jag kommer på något.

En analys av Bohemian Rhapsody
Då återstår bara ett ämne men inte vilket ämne som helst. Jag får be att återkomma i en inte allt för avlägsen framtid.

Gitarrspelsövande

Eftersom gitarrkursen var inställd igår tänkte jag att jag ändå skulle se till att öva eftersom det verkligen behövs. Tidigare under gårdagen var jag farligt nära att hamna i samma fälla som satte stopp för mitt musicerande för knappt 25 år sedan. Vad som då hände var att jag höll på att lära mig spela el-orgel. Jag höll väl på ett drygt år tror jag innan jag tröttnade på att läraren gav mig ständiga bakläxor eftersom jag sällan övade på just det som var tanken utan istället försökte lära mig spela låtar jag gillade (jag har säkert skrivit om det här tidigare, mitt dåliga minne har ingen koll). Vad som hände igår var att jag kom till insikt om att Berg & dalvana inte skulle vara så svår att spela och att den dessutom innehåller världens två bästa ackord. Så jag skriver ut tabulaturen och tar reda på hur de ackord jag inte kan ska tas. Sen kommer jag hem, tar fram papprena och tittar på dom en stund innan jag tar beslutet att jag inte ska göra samma misstag nu som då. Istället börjar jag nöta ackordbyten enligt D-G-A7-D. Efter ett tag börjar det låta ganska skapligt, till och med det något krystade bytet mellan D och G. Tänk om man börjat öva för 25 år sen bara...

Nytt utseende

Nu har jag uppgraderat bloggen vilket antagligen inte märks så mycket vid en första anblick, inte än i alla fall. Största förändringen är att jag nu kan sätta labels på inläggen som man kan klicka på så att man får upp andra inlägg inom samma område. Nu har jag till exempel skapat en label som heter Vikt och uppdaterat att Veckans vägning med denna label. Nu behövs bara en label som heter Blaj som allt annat kan sorteras in under.

Den tredje tonårstiden

Jag har just insett att jag för närvarande befinner mig i min tredje tonårstid om man ser till mitt beteende. Helt plötsligt har det återigen blivit väldigt kul att shoppa kläder och dessutom är det kul att gå på krogen, något jag inte alltid har tyckt. Sen har ju även det motsatta könet (eller satta kanske det heter i mitt fall) blivit mycket mer intressant. Tur man slipper finnar i alla fall. Återstår bara att se hur länge det håller i sig och när sen fjärde perioden börjar.

Mössjakten

Häromdagen skulle jag utföra det till synes enkla uppdraget att införskaffa en mössa åt mig själv. Det skulle bli mitt livs första egenhändigt bekostade huvudbonad att bäras enbart för kylans skull. Hur gick det då? Inte alls. Jag hade föreställt mig att det mer eller mindre bara skulle vara att gå in i första bästa butik, ta en mössa, betala och gå, men icke. Helt plötsligt insåg jag att man inte kan sätta vad som helst på huvudet (vilket jag borde ha insett redan på förhand med tanke på att jag inte sätter på vad som helst i övrigt). Dessutom så när jag väl hittade en snygg mössa så satt den inte bra eller så var den för liten. Efter att ha tittat på ett hundratal mössor utan att ha hittat någon jag var nöjd med så gav jag upp. När jag så idag friskförklarade mig själv (tillräckligt för att kunna shoppa i alla fall) så bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. Tror ni jag lyckades bättre idag? Knappast. Bäst till ligger den där snygga röda mössan jag såg på Hollywood, men den kostade 400 vilket jag tycker är lite väl häftigt för att se häftig ut. Så nu är jag fortfarande mösslös i ett iskallt IKEA-land men snart är värmen här igen om än tillfälligt, så jag kanske hinner hitta något skydd åt mitt hårlösa huvud innan vintern är här på riktigt. Skam den som ger sig.

Så här känns det efter mitt första år på Södermalm

Här kommer då mitt första inlägg på begäran. Anledningen till att jag just valde detta ämne idag är att det just idag är exakt ett år sedan jag flyttade in i lägenheten på Söder. Ett år. Det här året har gått otroligt fort men faktum är att det samtidigt känns som att jag har bott här bra mycket längre än så, Rågsved är som ett minne långt bak i det förflutna. Så hur känns det då efter mitt första år på Södermalm? Jo tack, det känns mycket bra. I början var jag i ett lyckorus, löjligt nöjd över min flytt. Sedan går det en tid och man vänjer sig ganska snabbt och det blir vardag även i paradiset. Fast vardagen i paradiset är ju bättre än en vardag i helvetet. Men även om glädjen över flytten har lagt sig så blir jag ibland påmind om hur otroligt bra jag har det nu jämfört med tidigare. Nu ser jag fram emot ännu ett år i Stockholms bästa stadsdel, om det sen blir i nuvarande lägenhet återstår att se...

Sjuk igen

Så var man sjuk igen. Om det beror på att jag har börjat exponeras för en massa bacelusker genom att åka tunnelbana igen eller om det är så att mitt immunförsvar har försvunnit tack vare viktnedgången låter jag vara osagt. Antagligen är det nån släng av influensan som jag har fått eftersom jag har feber, huvudvärk och muskelvärk. Trist med tanke på flera skojigheter inplanerade i helgen. Jag är redan uttråkad.

Veckans vägning

Senaste veckan: +1,1 kg
Totalt: -33,9 kg

Det är lite Bergodalbana över vikten just nu.

Gitarrkurs - Kursdag 6

Under gårdagens gitarrkurs betedde jag mig lite som jag emellanåt brukade göra på högstadiet, fast nu på ett mer skämtsamt sätt. Eftersom jag återigen hade övat alldeles för lite på fingerkompet så hävdade jag flera gånger att fingkomp inte är något för mig och att jag aldrig ska spela visor, något som fick den hårt prövade läraren att le. Vidare så hade jag även övat för lite på G-ackordet så när jag föreslog en låt med bara ett G-ackord i sa läraren att vi skulle ta en annan låt just eftersom den jag föreslog bara innehöll G-ackordet en enda gång, varpå jag replikerade att det ändå är en gång för mycket. Så istället fick vi spela en tokigt svår fingerkompslåt i trefjärdedels takt. Usch. Men nu i kväll har jag varit riktigt duktig på att öva så nu sitter snart bytet till G rätt bra hoppas jag. Då återstår bara att öva lite mer fingerkomp.

Ämnesförslag

Min ambition är att skriva något här varje dag, varför vet jag inte, det är något jag har fått för mig bara. Tyvärr är inte min inspiration alltid den bästa vilket leder till att det blir en del krystade inlägg emellanåt. Därför tänkte jag att jag skulle testa ett nytt grepp. Jag tänkte att ni som läser det här skulle få komma med förslag på något jag borde skriva om, ungefär som i skolan alltså, att på ett givet ämne skriva en argumenterande eller beskrivande text om något. Så var så goda att lämna ämnesförslag genom att klicka på comments-länken nedan. Jag lämnar inga garantier för att jag verkligen skriver något, men får jag bara bra förslag så ska jag göra mitt bästa.

Biostatistik

Igår var jag på bio. Inget konstigt med det, tvärtom, det konstiga låg i att det var första gången på 27 dagar som jag befann mig i biomörkret. Detta är ingen extremt tidsrymd mellan två biobesök för genomsnittssvensken om man betänker att denne går på bio ungefär två gånger om året. Men för mig tillhör det ovanligheterna. Hur ovanligt är det då frågar man sig. Självklart har jag räknat på detta. Det visar sig att sedan jag började föra in mina biobesök i Excel (i januari 1997) så har jag varit på bio 665 gånger och vid endast fyra av dessa tillfällen har det hänt att det passerat mer än 27 dagar sedan biobesöket gången innan. Något överraskande även för mig visar det sig att vid nästan var fjärde biobesök hade jag varit på bio senast dagen innan. Vid tre av fyra biobesök hade det gått högst en veckan innan det tidigare biobesöket. Självklart kunde jag inte låta bli att även göra ett stapeldiagram över det hela.

Veckans vägning

Senaste veckan: -1,2 kg
Totalt: -35,0 kg

Idag har två gränser passerats, dels har jag nu gått ner 35 kilo vilket även innebär att jag nu för första gången i modern tid väger under 90 kilo, vågen stannade på 89,4 kilo.

Det konstiga är att jag inte tycker att det händer så mycket kroppsligt längre, jag går ner men märker ingen förändring. Jag har fortfarande en ansenlig buk kvar, vilket inte folk inser eftersom jag är bra på att göra så att den syns mindre, vilket antagligen är anledningen till att folk säger att jag inte får gå ner mer nu eftersom jag är på väg att försvinna. Trams!

Igår var jag på Friskis för första gången på nästan fyra veckor vilket märktes efter jympapasset då jag var tröttare än vanligt, men det kan ju även bero på att nu när jag kan de flesta rörelser så kan jag ta ut dom mer vilket så klart kräver mer muskelkraft som i sin tur leder till ökad trötthet. Nästa vecka är det dags för första passet på gymet, har äntligen bokat in en gyminstruktion. Sen återstår det att se vilken balans man ska ha på de olika träningsformerna. Som det har varit nu så har det varit jympa på onsdagar och spinning på fredagar vilket skulle göra måndagar till en bra styrketräningsdag men om styrketräningen ska ge någon effekt så kanske det är bättre att byta ut jympan på styrketräning, får se vad instruktören säger.

Gitarrkurs - Kursdag 5

Efter att ha missat de två senaste gitarrlektionerna på grund av sjukdom och utlandsvistelse var det igår dags för femte lektionen (min tredje). Jag insåg att jag ligger lite efter, att jag har övat för lite, vilket jag egentligen inte har, men istället för att öva på det jag borde så har jag nött in mina två favoritackord Em och Am och hävdar å det bestämdaste att det räcker att kunna dom två ackorden för att kunna komponera fantastiska låtar. Mollackord låter ju så bra! Återigen konstaterade jag även att fingerkomp inte är min grej, men jag ska tvinga mig själv att öva mer på det. Nu har jag i alla fall lärt mig hela åtta ackord, A A7 Am, E E7 Em, D och G och igår fick vi för första gången spela en låt med tre ackord, som om det inte är svårt nog att byta mellan två ackord, speciellt med fingerspel. Nåja, jag funderar på att skaffa en synth istället...

Vintervila

Det är inte alltid ens tankar och idéer är lika självklara i praktiken som i teorin. När jag för ett halvår sedan började cykla till jobbet var jag helt övertygad om att jag skulle fortsätta cykla året om, det var ju aldrig några problem när jag bodde i Linköping. Sedan för ett tag sedan när det började bli lite mörkt, regnigt och ruggigt ute på morgnarna tänkte jag att jag i alla fall skulle cykla så länge det inte var snö ute. Men så i måndags morse när jag, ovanligt trött även för en måndag, kom utanför porten med cykelhjälmen i ena handen och handskarna i den andra och kände ett stilla regn komma mot mig så bestämde jag mig för att nu var det dags för cykeln att gå i ide. Jag gick tillbaka in med hjälm och handskar och begav mig sedan till Slussen där jag köpte mitt första SL-kortet sedan i april. Trots att det var ett ganska skönt beslut så kan jag inte riktigt släppa tankarna på alla fördelar jag går miste om genom att inte cykla, bland annat att man sparar 600 kr i månaden, man får motion på köpet, man kommer fortare fram till jobbet, man slipper trängas med en massa människor i rusningstrafiken.

Så vad är fördelen med att åka tunnelbana igen? Tja faktum är ju att årstidens väder inte är det roligaste och eftersom jag fortfarande inte har skaffat några bra regnkläder så skulle det blivit en massa tunnelbaneåkande ändå. Dessutom börjar det visa sig att jag inte är lika tålig mot kyla nu när jag inte är lika vadderad längre. En annan fördel är att jag inte kommer att dra mig för att göra omvägar på vägen hem vilket jag ibland gjort när jag cyklat. Som igår stannade jag till i city på vägen hem utan något egentligt ärende, något jag har saknat lite. Sen är det ju rätt kul att observera människor i tunnelbanan vilket är svårt när man cyklar. Så nu återstår det bara att se när det är dags att cykla till jobbet igen. Jag får väl ta några extra spinningpass som kompensation.

George Michael i Globen

Igår var det så dags för konserten som jag hade sett fram emot i en si så där femton års tid. George Michael har länge legat högst upp på listan över band/artister som jag aldrig sett live men som jag verkligen skulle vilja se.

Efter att ha läst de inte helt överväldigade recensionerna från fredagens konsert i Göteborg så hade mina förväntningar dämpats en aning men oj vilken konsert det var! Jag har nog aldrig sett ett scenbygge som har varit så snyggt i all sin enkelhet och den gigantisk videoväggen i mitten på scene som så ofta fick agera backgrund till George var übercool. Ljussättningen var helt underbar och bara ljuset och bakgrunden till kvällens bästa låt, en lite omgjord version av en av mina favoritlåtar, Praying for time, var i sig värd hela biljettpriset.

Men det som ändå gör det till en sån fantastisk konsert är hans röst. Enligt min mening har mannen världens bästa röst. Sen kan jag ha vissa åsikter om låtvalet, men så är det ofta på konserter, man saknar vissa av sina favoritlåtar som man gärna skulle ha bytt ut mot några av de låtarna som spelades. Mest liv i globen var det på de gamla Wham-låtarna Everything she wants och I'm your man och den avslutande klockrena Freedom '90. Behöver jag säga att det här var årets konsert?

Londonresan

Jag har funderat på hur jag på bästa sätt ska berätta om turen till London och har nu kommit fram till att istället för att göra någon form av kronologisk sammanfattning istället fokusera på vissa huvudrubriker.

Resan
Det var alltså jag och Micke som för tredje gången åkte till London. Precis som tidigare åkte vi med Ryan Air vilket inte är lika billigt som det verkar från början. Vi hittade biljetter för en krona per person och håll men när alla skatter och annat kom på (nu fick man till och med betala extra om man skulle ha bagage incheckat) så slutade biljettpriset på ca 550 kr per person tur och retur. Lägger man därtill alla kostnader för resorna till och från flygplatserna så hamnar man strax över 1000 kr.
När det gällde själva resandet i övrigt så kan man nämna att det sedan en månad tillbaka finns nya säkerhetsföreskrifterna gällande vad man får ha med sig i handbagaget. Man får inte ha med sig något flytande i handbagaget eftersom detta skulle kunna vara någon form av flytande sprängämne. Detta innebär till exempel att man inte får ha med sig en läsk innan säkerhetskontrollen utan måste köpa den efteråt. Vi hade uppmärksammat dessa nya regler och hade inte köpt med oss dryck till vår medhavda frukost utan köpte dricka först efter säkerhetskontrollen men upptäckte sedan att folk hade med sig dryck som inte fanns att köpa på flygplatsen. Slapp kontroll på Skavsta alltså. Lika slappt var det definitivt inte från Standsted. Det nya förbudet gäller alltså allt som är någorlunda flytande, det innebär att man inte får ha med sig tandkräm, tändare, parfym och mycket annat som finns i en necessär. Eftersom många ressenär inte hade koll på dessa nya bestämmelser och blev uppmärksammade på dessa först vid säkerhetskontrollen när väskorna redan var incheckade (trots att de vid incheckningen frågade om man hade något flytande i handbagaget) så fanns inget annat att göra än att slänga sina dyra parfymer och mascaror i papperskorgarna före säkerhetskontrollen. Det var en rätt komisk syn. En annan ny grej som jag aldrig har varit med om var att alla skor skulle kontrolleras så efter den vanliga kontrollen kom en ny kontroll där alla passagerare fick ta av sig skorna som sen skulle kollas i en ny röntgenapparat. Det tog 50 minuter att ta sig genom säkerhetskontrollen så man förstår varför de vill att man ska checka in senast två timmar före avgång när man dessutom förväntas vara vid gaten 40 minuter före avgång.

Boendet
Tidigare resor har vi bott på ett hotell som Micke hade bott på redan innan vi åkte dit tillsammans första gången men denna gång tyckte jag vi kunde testa ett nytt hotell. Jag hittade ett som låg precis vid Picadilly Cirkus och som inte var alltför dyrt, vi betalade knappt 500 kr per natt och per person. Det var ju inget lyxhotell direkt men läget var perfekt och eftersom vi mest var där när vi sov så behöver man inte ha alltför höga krav. Fördelen med läget var dessutom att vi inte behövde köpa något tunnelbanekort som vi gjort vid tidigare resor.

Shopping
Dagarna ägnades uteslutande åt shopping. Därmed inte sagt att jag shoppade så mycket, men man går ju runt i en massa affärer med förhoppningar om att shoppa. Jag hade tänkt att jag skulle ta med mig en stegmätare bara för att se hur många mil man går under några dagar i London men jag glömde stegräknaren hemma. Det är ju inte direkt billigt att shoppa i London, ungefär som här, men det är ju kul om man kan hitta saker som inte finns här. Facitet från shoppingen blev två t-shirts, en skjorta, två par skor, en ring, en cd-skiva och fem cd-singlar (alla med Embrace som inte går att få tag på i det här landet) , två musik-DVD:er och en flaska parfym.

Teater
Om dagarna gick till shopping så gick kvällarna istället åt till besök på diverse teatrar. Det blev föreställngar varje kväll för min del.

Little Britain Live
Första kvällen var vi på Little Britain Live. Detta var det enda vi hade köpt biljetter till på förhand. Föreställningen har turnerat runt i Storbritannien i ett år och nu var det Londons tur för en månad. Den största anledningen till att vi åkte till London just nu var för att se Little Britain Live. Gillar man TV-avsnitten av Little Britain så tror jag inte man blir besviken på live-föreställningen. I princip alla karaktärer dök upp under showens 90 minuter. Roligast blev det när de kom av sig på scen men om det var inövat eller ej låter jag vara osagt. För den intresserade kan jag nämna att en av föreställningarna filmades i maj och släpps på DVD i november.

Spamalot
När vi kom till London på måndagen bestämde vi oss för att vi skulle köpa biljetter till någon mer föreställning. Vi hade redan tidigare pratat om att se Spamalot som skulle ha premiär ungefär samtidigt som vi var där. Spamalot är en musikal som bygger på filmen Monty Python and the Holy Grail. Vi hade fått för oss att musikalen har premiär på måndagen så när vi går till teatern så har vi ganska små förhoppningar om att det ska finnas några biljetter kvar till tisdagen eller onsdagen men vi lyckas få tag på ett par biljetter på översta balkongen till tisdagens föreställning. När vi kommer till teatern på tisdagen så visar det sig att det är då det är premiär. Framför entrén till teatern är röda mattan utrullad och diverse TV-kanaler och tidningar är där med kameror. Under den stund lilla stund som vi väntar utanför så anländer Cliff Richard till teatern. Micke säger att han inte vill gå på röda mattan inför alla människor som står där men det finns ingen annan väg in. Jag föreslog att vi kunde ta jackorna över huvudet när vi gick in bara för att journalisterna skulle få något att fundera på, men mitt förslag gick inte hem. Istället passar vi på att smita in när en massa andra vanliga människor går in. Inne på teatern ser vi sedan Brian May (som jag även smygtog en bild på efter föreställningen) men sen ser vi inte fler kändisar. Dagen efter på BBC's morgonprogram såg vi att även Jeremy Irons och Stephen Fry hade varit där. Hur var musikalen då? Jo den var mycket underhållande, mycket är så klart med från filmen. Huvudrollen spelas av Tim Curry som även hade huvudrollen när musikalen hade premiär på Broadway. Efter föreställningen kommer alla levande Monty Python-medlemmar upp på scenen, alla utom John Cleese, vilket får en att undra lite, hans namn nämns inte ens. Det var ju lite kul att få vara med på en premiär i West End, det kommer nog inte hända igen.

The Phantom of the Opera
På onsdagen får jag bege mig på teater på egen hand, det är ingen mer föreställning som Micke vill se. Jag bestämmer mig för att se Fantomen och lyckas få tag på en bra biljett (den har ju trots allt ändå gått i 20 år). Jag har väldigt stora förväntningar på föreställningen, förväntningar som inte infrias helt, antagligen för att jag har den fantastiska filmversionen i färskt minne. Men det är i alla fall en mycket bra föreställning, både han som gör Fantomen och hon som spelar Christine är mycket bra och det är kul att äntligen ha fått se föreställningen på scen.

Övrigt
Jag tror jag har fått med det mesta av intresse. Det var någon som frågade mig innan jag åkte vad det är med London som jag gillar så mycket. Jag kan inte riktigt svara på det, det är hela känslan bara. Om jag var tvungen att flytta från Stockholm skulle jag gärna flytta till London. Det kanske inte är för sent att göra en Post Doc...

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,1 kg
Totalt: -33,8 kg

Veckans vägning blev denna vecka en fredag eftersom jag inte hade någon våg med mig till London. Jag trodde att jag skulle ha lagt på mig något kilo både med tanke på att jag tappade så mycket under min sjukdon men framför allt med tanke på frosseriet som förekom under resan. Men å andra sidan så har dagarna i London inneburit att jag har promenerat sex till åtta timmar om dagen så förbränningen har även varit högre. Så det är skönt med en extra semesterdag hemma idag så att benen får lite vila.

Mitt sifferminne är slut

Nu är jag hemma från London igen och jag ska berätta mer om resan senare men först tänkte jag förklara mitt något förvirrade inlägg från i måndags.

Som jag vid tidigare tillfällen har påpekat så är inte mitt minne vad det en gång har varit. Men jag trodde åtminstone att mitt sifferminne var någorlunda intakt men icke. När jag skulle börja packa inför resan så kom jag inte in i resväskan eftersom jag hade glömt vilken tresiffrig kod jag hade till väskan. Som tur var så stämde min aning om att första siffran var en nolla så då fanns det bara hundra olika kombinationer att testa och efter att ha kommit till 021 kom jag in i väskan. Varför hade jag inte valt 747 som kod? Den skulle jag i alla fall ha kommit ihåg.

Än värre blir det när jag inser att jag inte kommer ihåg PIN-koden till mobiltelefonen. Till saken hör att jag aldrig brukar stänga av mobiltelefonen (brukar ställa den på flight mode vid behov) eftersom den är lite knäpp när man kallstartar den. Jag insåg att jag skulle bli tvungen att stänga av den helt när jag skulle flyga och ville därför testa att jag kom ihåg koden innan jag åkte. Koden var densamma som jag hade till mitt bankomatkort, men jag bytte bank före cirka sex veckor sedan och på denna relativt korta tid har jag lyckats glömma den kod som jag använt så många gånger de senaste åren. När jag hade försökt tre gånger med tre olika felaktiga koder låstes SIM-kortet och man behöver då PUK-koden för att låsa upp kortet. Problemet var bara att jag var så fruktansvärt osmart och testade de olika koderna när jag redan hade lämnat lägenheten och alltså inte hade tillgång till PUK-koden som jag visste fanns på en lapp i en pärm.

Så jag blev tvungen att klara mig utan mobiltelefon i London, något som gick galant, men jag hade sagt till ett par personer att de kunde SMS:a om det var något de ville att jag skulle handla åt dom och utan ett fungerande SIM-kort blev det ju svårt att läsa eventuella meddelanden.

Det var allt detta jag ville ha sagt med inlägget från i måndags men som på grund av tidsstress blev aningens förvirrat. Nåja, nu ska jag sova, jag känner mig lite jet-laggad...

London

Jag har sumpat pin-koden till mitt SIM-kort vilket betyder att jag inte kan kontakta mig nu i London. Observera att jag undviker ord med de tre sista sakerna i alfabetet. Kontaktbar under fredagen igen. Snart Little Britain Live, det ska bli skojsigt.

Middag med Laleh

Igår kväll åt jag middag med Laleh. Eller med kanske inte riktigt beskriver sanningen, men hon och en kompis satt vid bordet bredvid mig på den lilla grekiska syltan jag hamnade på. Hon verkade sprudlande glad och fnissade mest hela tiden, hon hade säkert kommit på en bra låt under tiden.

Dagens I-landsproblem

Den ena silikonproppen till mina hörlurar har försvunnit. Jo, det är mycket traumatiskt, framför allt eftersom de inte finns att köpa längre och dessutom är ersättningsproppen inte alls är lika bra. I morse när jag skulle cykla till jobbet fick jag ta fram ett annat par hörlurar men förutom det mest uppenbara problemet att basåtergivningen sög så satt de dessutom värdelöst i öronen och ramlade ut ett par gången under cykelturen. Hur ska jag överleva?

Veckans vägning

Senaste veckan: -0,2 kg
Totalt: -33,9 kg

Jag antar att jag inte har återhämtat mig helt från sjukdomen än, det känns som att jag borde lägga på mig något kilo i tillfriskningsprocessen, men det kommer nog. Nästa vecka är jag i London och då kan allting hända. Det innebär även att jag inte kan väga mig nästa torsdag eller i och för sig kan jag ju ta vågen med mig, men det känns lite väl fanatiskt även för mig.

Gitarrkurs - Kursdag 3

I kväll var det den tredje gitarrlektionen men jag var inte där. Inte för att jag inte var tillräckligt frisk för att gå dit idag utan för att jag var tillräckligt sjuk för att inte skulle ha gått dit förra gången. Jag gick ju dit förra veckan trots att jag inte var helt pigg men jag visste ju inte då att jag skulle få vattkoppor och att jag redan då var smittsam. Därför ville jag inte gå dit idag och visa upp resterna av mina koppor eftersom om någon av de övriga kursdeltagarna skulle insjukna så vet dom ju vem smittkällan är och det vill jag ju inte. Så nu sitter jag här och väntar på att min granne ska komma hem från kursen och uppdatera mig på kvällens övningar. Efter att ha tjuvkikat lite i kursboken bör vi ha gått igenom växelbas vid fingerspel och åtminstone ett nytt ackord, E7.

Ännu en dag i karantän

Så har snart ännu en dag utan större mening passerat. Jag har snart varit hemma med vattkoppor i en vecka och jag börjar bli rätt trött på det eller snarare trött på mig själv. Men jag ska härda ut en dag till, i morgon bör de sista kopporna torka in och då kan jag åka och jobba igen på onsdag. Dessutom måste jag fixa ett läkarintyg om jag ska vara hemma längre än i morgon och det orkar jag inte. Om någon undrar hur det gick med de tolv återstående avsnitten av andra säsongen av 24 så kan jag meddela att jag inte orkade se mer än åtta så nu har jag upplösningen kvar i morgon och efter det återstår säsong 3-5, det vill säga 72 avsnitt till...

24

Så vad pysslar man med när man sitter inne i karantän hela dagarna? Jo, man ser på filmer och TV-serier som man har hamnat på efterkälken med. Den TV-serie som jag ligger längst efter med är 24. Jag såg första säsongen när den gick på TV4 men när andra säsongen började sändas så skulle jag precis börja skriva på ramen till min avhandling och ville inte fastna för någon serie så jag lät bli att titta. Sen såg jag inte någon av de andra säsongerna heller eftersom jag ville se säsongerna i rätt ordning. Så igår bestämde jag mig för att det äntligen var dags att börja se på säsong två av 24. Det räckte med att se första avsnittet för att jag skulle bli påmind om varför jag tyckte första säsongen var så bra. Jag såg bara två avsnitt igår, men idag har jag hunnit med tio avsnitt och har nu hunnit avverka halva säsongen. Målet är att bli klar i morgon. Fast det vore väl bättre att öva lite på gitarren istället antar jag. Synd bara att jag snart är frisk igen...

Seg

Under gårdagen fick jag veta att man inte ska äta kyckling, ägg och fisk när man har vattkoppor eftersom dessa livsmedel kan göra att det kliar ännu mer. Typiskt nog åt jag kyckling både till lunch och middag i torsdags vilket kan vara förklaringen till varför jag höll på att bli tokig av allt kliande. Det senaste dynget har varit mycket bättre ur klierisynpunkt, däremot har antiklimedicinen vissa biverkningar. Medicinen är märkt med en röd varningstriangel och jag känner mig rätt så konstig, det känns som att jag inte riktigt är med i mig själv utan att jag betraktar mig själv från utsidan. Men jag känner mig hellre lite seg och frånvarande än att jag håller på att drivas till vansinne av klåda. Jag undrar vem det är som skriver det här egentligen...

Kli

Jag har haft en av de värsta nätterna någonsin. Jag har inte sovit många stunder på grund av allt jävla kliande. Jag vet att man inte ska klia på vattkoppor eftersom kopporna då kan lämna ärr, men till slut kunde jag inte hålla mig längre och rev nog sönder varenda koppa utom de i ansiktet. Men det slutade ju inte klia för det. Det verkar inte som den där antiklimedicinen är så bra eller så hade det kanske kliat ännu mer om jag inte tagit den. Nä, nu vill jag bli frisk omedelbums!

Veckans vägning

Senaste veckan: -3,0 kg
Totalt: -33,7 kg

Ovanstående viktminskning har med stor sannolikhet med min sjukdom att göra. Man förbränner mer när man har feber och jag antar att kroppen inte lägger på sig lika mycket vatten när man är sjuk. Efter att ha varit hemma i ett drygt dygn är jag redan uttråkad och om en vecka har jag säkert ätit så mycket onyttigt och rört mig så lite att jag antagligen har lagt på mig allt och mer därtill.

Sjuk sjuk sjuk

Igår när jag skulle lägga mig noterade jag några konstiga prickar på ena underarmen men tänkte inte så mycket mer på det. I morse var det dock fler och de ursprungliga prickarna var större och lite vätskefyllda. Väl på jobbet uppmanades jag att ringa en läkare vilket jag gjorde och blev efter en mindre utfrågning diagnostiserad med vattkoppor. Det är alltså nu man får börja lida för att man var ett sånt friskt barn. Jag blev hemskickad från jobbet och den första sjukskrivningsdagen sedan 1997 är ett faktum. Det är tur att man har så mycket osedda TV-serier och filmer att roa sig med. Ett problem kommer att vara att låta bli att riva hål på kopporna eftersom jag är mästerlig på att riva hål på allt som kliar. Nu saknas bara mamma som kan komma och servera glass med jämna mellanrum.

Gitarrkurs - Kursdag 2

Dagens gitarrkurs var en prövning. Mest för att jag fortfarande led av feber och yrsel men även för att jag för tillfället är väldigt öm i vänsterhandens fingertoppar. Till min besvikelse fick vi inte lära oss några nya ackord idag utan det nya för dagen bestod i att lära oss fingerkomp istället för slagkomp. Och när jag sitter där och plockar på strängarna i Em så låter det väldigt likt introt till en låt som jag har lyssnat väldigt mycket på... Visserligen är det inte i närheten av originalet men det känns ändå väldigt upplyftande. Trots denna uppenbarelse bestämmer jag mig för att det här med fingerkomp inte är min grej riktigt utan jag nog ska hålla mig slagkomp istället. För övrigt har jag nu börjat inse vad uttrycket att spela så att fingrarna glöder betyder, jag bara väntar på att valkarna ska komma, då kan det äntligen bli lite riktigt gitarrspel...

En helt vanlig dag på Kungsholmen

Idag har jag varit med om något stort men samtidigt overkligt. Men först måste jag berätta om varför jag befann mig på platsen för det inträffade.

Redan igår kväll kände jag mig lite febrig vilket är en ovan känsla för mig eftersom jag väldigt sällan är sjuk. Under mina snart tio år på Karolinska Institutet har jag bara haft två sjukskrivningsdagar och de inföll min allra första vecka på jobbet. I alla fall så kände jag mig rätt pigg när jag vaknade i morse så jag cyklade till jobbet jobbet som vanligt men redan på väg dit kände jag hur varm jag höll på att bli och när jag var framme var jag ganska hetg. Eftersom jag nu var på jobbet så tänkte jag att det var lika bra att stanna kvar och jobba trots att jag kände mig lite yr.

Framåt eftermiddagen var det dags att börja fundera på hur jag på smidigast sätt skulle ta mig an resten av dagens aktiviteter. Skulle jag cykla hem eller åka kommunalt? Skulle jag gå på styrelsemötet i bostadsrättsföreningen och framför allt, skulle jag orka med förhandsvisningen av Djävulen bär Prada kl 21. Jag bestämde mig för att cykla lugnt hem och att ändå försöka vara med på kvällens båda aktiviteter men att jag skulle låta bli att cykla till biografen och istället ta tunnelbanan. Nu uppstår nästa dilemma, mina SL-kuponger är slut och trots att man bara sparar två kronor per resa med kupong jämfört med kontant betalning känner jag att jag måste bege mig till ett SL-center för att införskaffa ett nytt kuponghäfte. Nu framstår jag som världens snålaste, men då ska ha man ha i åtanke att det är i situationer som dessa som jag hör min pappas visdomsord eka i huvudet, Det är inte de stora inkomsterna som gör en rik, det är de små utgifterna, och då kan jag inte låta bli att handla därefter.

Så på min lugna cykeltur på vägen hem gör jag en liten omväg och beger mig till SL-center vid Fridhemsplan och köper ett rabatthäfte. Eftersom jag inte är helt kurant bestämmer jag mig för att ta Hantverkargatan hem istället för att välja Västerbron som skulle ha blivit allför jobbig idag. Det är när jag passerar Kungsholmstorg som det händer. Jag kommer rullandes sakta på mig cykel när jag ser the man himself på trottoaren, Jocke Berg. Det är inte åsynen av Jocke som är det stora, jag har sett Jocke vandra på gatorna som en vanlig man förrut. Nä, det stora är att han är ute och går med sin son, som ser ut som vilken unge som helst i den åldern, och helt plötsligt ser jag en helt vanlig småbarnsfar framför mig och bilden av superhjälte falnar för en stund. Så det är med blandade känslor jag rullar vidare hemåt, funderandes på om jag skulle ha stannat och berättat om min gittarkurs och om jag skulle ha velat ha osett hans son.

I övrigt kan jag berätta att filmen var rätt skojig med en lysande Meryl Streep och att jag fortfarande inte är helt kurant men förhoppningsvis är jag i gammal god form i morgon.

Spinning

Nu har jag gått på Friskis&Svettis i fyra veckor och har hunnit med fyra jympapass och fem spinningspass och tro det eller ej men spinning är kul. Eller kul kanske inte är helt rätt ord, men i alla fall så känns det nu efter fem gånger som att det är en rätt kul motionsform. Idag orkade jag till och med hålla ut hela passet utan att avvika från ledarens instruktioner. Och jag som efter första gången minsann aldrig mer skulle spinna. Faktum är att jag starkt funderar på att skippa jympan och bara spinna.

Jag har gjort en del intressant observationer under de här fyra veckorna. Bland annat är könsfördelningen och till viss del även åldersfördelningen något snedfördelad. På de jympapass jag har varit på så har det som mest varit 15% killar eller snarare gubbar. Det är en högre ålder även på kvinnorna på jympapasset medan det är samma låga medelålder i spinningsalen som på gymet. Däremot är könsfördelningen snedvriden åt andra hållet i gymet, det vill säga nästan bara killar. Spinningdeltagarna är mest jämnlikt fördelade över kön men oftast är det ändå mycket mer tjejer än killar på passen. Tyvärr finns det inte så mycket kul att titta på, faktum är att idag var första gången som det överhuvudtaget fanns någon som man ville vila ögonen på. Jag tror jag får börja gymma istället...

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,5 kg
Totalt: -30,7 kg

Nu börjar spinningmusklerna komma...

Gitarrkurs - Kursdag 1

När jag på morgonen skulle cykla till jobbet med gitarren på ryggen så kändes det först lite fånigt. Jag tänkte att om någon ser mig nu så tror dom att jag kan spela gitarr, en tanke som jag efter att ha haft den ett tag kände mig mer och mer bekväm med trots att jag inte kan spela. När jag väl kom till jobbet så kändes det helt naturligt att ha en gitarr på ryggen men på kvällen när jag kom till ABF kändes det mer som att det nu var dags för min bluff att genomskådas.

Jag tar hissen högst upp i huset och förstår att jag kommit rätt när jag ser ett par personer som ser lite vilsna ut där de står med sina gitarrer i mer eller mindre slitna fodral. En efter en dyker de sedan upp, de som jag ska tillbringa 90 minuter av tisdagskvällarna tillsammans med fram till slutet av november. Min nervositet börjar släppa en aning eftersom personerna jag ser inte verkar vara några gitarrvirtuoser direkt, även om sådant självklart inte syns på utsidan. Som vanligt när jag hamnar i sammanhang med personer jag inte känner så håller jag mig för mig själv och undviker i största möjliga mån ögonkontakt. Vissa av de andra pratar lite förstrött med varandra och verkar lite nyfikna på varandras gitarrvana.

När klockan är19:30 slutar fortsättningskursen som har hållit till i samma lokal där vi ska vara och med samma lärare som vi ska ha. Rummet är litet och luften i princip slut men efter en intensivvädring kan vi sätta igång. Läraren ja. Jag vet inte vad jag hade föreställt mig, hade inte ägnat så stor tanke åt det, men om någon på förhand hade bett mig beskriva hur jag trodde att en gitarrlärare på ABF skulle se ut så tror jag att jag hade hamnat rätt nära sanningen. Han var väl 55+, såg ut som en gitarrist som hade tillbringat hela sitt liv tillsammans med andra musiker i en studio utan att ha utsatt sig själv för alltför mycket solljus och verklighetsförankring. Varje gång han skulle säga något kändes det som att han först satt och tänkte ut något smart att säga men när han väl skulle öppna munnen kom det inget.

Väl på plats fick vi börja med att berätta hur mycket gitarr vi kunde spela (om vi alls kunde), vad vi hade för förväntningar på kursen och vilka favoritartister vi hade. Här fanns alla varianter, allt från tjejen som inte ens visste hur man höll en gitarr till killen som hade lärt sig på egen hand det senaste halvåret och i mina öron var överkvalificerad för en nybörjarkurs, precis som den utländska tjejen som knappt kunde svenska men spelade riktigt bra. I övrigt bestod deltagarna av två män 60+ som hade spelat lite på 60-talet men inget sedan dess, två killar som var i min ålder som aldrig spelat förrut och så min granne som klinkat lite på egen hand, totalt nio personer. Folks influenser bestod av allt förväntade namn som Springsteen, Dylan, Lundell och Winnerbäck till mer otippade saker som dödsmetall. Vad jag sa tror jag inte behöver nämnas. Läraren har full koll på det mesta och berättar gärna små anekdoter från svunna tider och jag börjar tänka att är det verkligen så här vår dyrbara tid ska förbrukas.

När det väl är dags att äntligen börja spela efter allt prat och efter att läraren stämt allas gitarrer så har största delen av lektionen redan gått. Så vad fick vi då till slut lära oss? Jo tre ackord, E, Em och A. Tre ackord som vi sedan fick använda för att spela mer eller mindre meningslösa enackordslåtar, vilket jag mycket väl förstår det pedagogiska syftet med men det är ingenting som den ivriga rastlösa delen av mig har någon större förståelse för. Redan efter fem minuter av det som synes vara misshandel av musikinstrument har jag ont i fingertopparna på vänsterhanden och minnet av vad som hände när jag skulle lära mig spela på egen hand för tio år sedan dyker upp alltför väl. När det bara återstår cirka fem minuter kommer vi in på det riktigt svåra, att byta ackord utan att det blir en ofrivillig konstpaus i spelandet.

Så nu sitter jag i min ensamhet och försöker att någorlunda snabbt byta ackord mellan A och E samtidigt som jag försöker få rena toner och dessutom försöker undvika att tänka på hur ont det gör i fingrarna. Men vem har sagt att det är enkelt att bli gitarrhjälte...

Gitarrkurs - Bakgrunden

Idag kom så dagen. Dagen som i en perfekt värld hade inträffat för om inte 25 år sedan så åtminstone för tio år sedan. Jag talar om dagen för min första gitarrlektion. För att göra en lång historia kort så kan jag säga att jag har haft en gitarr i min ägo i ca 10 år utan att ha tagit tag i spelandet och efter att i våras ha nämnt detta för en granne som tänkt gå en kurs under hösten så undrade hon om inte jag skulle göra henne sällskap. Självklart skulle jag det, fullt medveten om att det var långt kvar till hösten och att det kanske inte skulle bli något av det hela. När kurskatalogerna väl kom för någon månad sedan började det mer på allvar kännas som att jag faktiskt skulle gå en kurs men även när jag väl var anmäld kändes det som att det var långt kvar till kursstarten och att det skulle kunna gå att krångla sig ur sitt åtagande på ett eller annat sätt. Nu låter det som att jag inte vill gå en gitarrkurs men det är lite mer komplicerat än så.

För det första så är det så att jag länge har drömt om att kunna spela gitarr och försöker man förverkliga sina drömmar finns det alltid en större eller mindre risk för att misslyckas och i så fall skulle jag hellre vilja ha kvar min dröm okrossad. I mitt specifika fall med gitarrdrömmen är risken för att drömmen ska krossas extra stor eftersom jag har så dåligt tålamod och dessutom förväntar mig att kunna spela alla kentlåtar felfritt efter bara ett par veckor. För det andra så har jag bävat för att jag på en gitarrkurs ska vara absolut sämst, att alla andra ska vara mycket bättre än jag redan från början och att jag ska slöa ner tempot för resten av gruppen, trots att jag är fullt medveten om att alla mer eller mindre är nybörjare men självklart är ju alla andra nybörjare äckligt unga, musikaliska och begåvade.

På grund av ovan nämnda anledningar har jag blivit mer och mer nervös ju närmare kursstartsdagen har kommit och idag har jag varit mer nervös än vad jag varit på bra länge. Så det var med fjärilar i magen som jag begav mig till ABF-huset för att påbörja kurstillfälle ett av tio. Hur det gick? Fortsättning följer...

I backspegeln

Same procedure as last Sunday
Ja jag vet, det är ett himla tjat om lägenheter för tillfället, men det är ju det som upptar min tankar mest för tillfället. Nu är det alltså dags att ge sig ut på jakt igen, det är ju söndagseftermiddag. Tyvärr är det bara två visningar av intresse idag och den ena lägenheten kommer dessutom att bli alltför dyr för mig. Wish me luck...

Så skrev jag i bloggen idag för ett år sedan. Det är alltså idag exakt ett år sedan jag såg min lägenhet för första gången. Sån tur att jag hade fel, lägenheten blev ju inte alls så dyr som jag hade trott. Tänk vad fort tiden går.

Bra teater

Teaterhösten har börjat lite klent, undantaget Blackbird på Elverket som är klart sevärd. Därför var det rätt befriande att äntligen få se något riktigt bra i fredags. Genrepet av Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika var mycket bra och Ingela Olsson i huvudrollen är på scen i varenda scen och hon är fantastisk. Eftersom jag suger som recensent hänvisar jag istället till recensionen i SvD. Sedan fortsatte teaterhelgen med en bra uppsättning av Singin' in the rain på Oscarsteatern. Recension i DN.

Effekten av en punktering

Eftersom det var sent på torsdagskvällen då jag upptäckte punkteringen på min cykel så hade jag ingen möjlighet att få i ordning cykeln till fredagen vilket ledde till att jag fick åka kollektivt till jobbet. Så när jag senare på kvällen skulle ta mig från jobbet till Dramaten (och genrepet av pjäsen jag kommer nämna i ett eget inlägg) tänkte jag ta buss 47 hela vägen. Jag hade sett ut en avgångstid som skulle ge mig femton minuter att ta mig från Nybroplan och upp för alla trappor till Målarsalen högst upp i dramatenhuset. Naturligtvis kom aldrig bussen och efterföljande buss var ett par minuter försenad så det skulle bli på håret om jag skulle hinna. Dessvärre var trängseln vid Norra Bantorget och Vasagatan något värre än vad jag hade tänkt mig och jag börjar vid det här laget att få lite lätt panik. Jag ber busschauffören släppa av mig och jag börjar leta efter en taxi men jag ser ingen. Istället börjar jag, hör och häpna, att springa mot Dramaten. Jag kan verkligen inte springa, framför allt inte efter att knappt två timmar tidigare ha suttit på ett spinningpass och kört slut på all kraft i benen. Jag inser att min löpning måste ha sett mycket komisk ut. Tänk er någon som försöker fly för livet men som inte orkar och samtidigt har ett lätt panikartat ansiktsuttryck. Naturligtivs springer jag inte hela vägen, jag kan inte förmå mig helt enkelt, det blir tafatt löpning blandat med en rask promenad. När jag väl kommer fram till teatern är klockan 19 prick och jag har nu de djävulska trapporna kvar att ta mig upp för men nu känns mina steg förvånansvärt lätta och jag nästan studsar uppför trappan. När jag kommer upp med andan i halsen stänger entrévärden precis dörren och jag flåsar fram en undran om det är för sent för att få komma in. Det var det inte, men hade jag kommit en minut senare hade jag inte fått komma in. Jag går in i salongen och hittar mitt sällskap och slår mig ner. Nu kan man kanske tro att allt är lugnt men icke! Det är nu jag på ett obesvärat och diskret sätt ska försöka ta hand om allt svett som fullkomligt forsar fram. Lagom till pausen efter cirka 75 minuter har jag slutat svettats och jag kan börja vara mig själv igen. Så det kanske är en bra idé att köpa på sig ett lager av cykelslangar så att jag enkelt kan fixa nästa punktering för springa vill jag aldrig göra igen, det gör fortfarande ont i benen när jag går...

En dag av trasighet

Igår när jag skulle ta min cykel efter kvällens middag med jobbet så möts jag av en punktering på bakdäcket. Det är den andra punkteringen på bara ett par månader vilket känns väldigt ofta med tanke på hur tråkigt det är att fixa punkteringar, framför allt på bakhjulet, men om man ser till antalet cyklade mil så kanske det inte är så ofta ändå. Men gårdagens trasigheter slutade inte där. När jag senare på kvällen skulle ta fram min gitarr och se så att den var okej inför kursstarten på tisdag så ser jag att en sträng har gått av. Punkteringar är inga problem att fixa men att ens försöka mig på att byta en sträng på en gitarr är inte att tänka på. Så då återstår frågan: Vad gör jag nu?

Veckans vägning

Senaste veckan: -0,7 kg
Totalt: -31,2 kg

Arbetesbördan

Det var längesedan jag hade så mycket att göra på jobbet som jag har för tillfället. Det är visserligen rätt skönt eftersom dagarna går så mycket fortare då men det är förödande för bloggskrivandet. Dessutom handlar det mesta i mina tankar för tillfället sådant som rör träning, vem hade kunnat tro det. På tal om den ökade arbetsbelastningen så kan jag säga att alla uppgifter inte är lika roliga. Jag vet inte varför men min chef har fått för sig att jag gillar att leka festfixare och konferensbokare, men uppgifter att det slaget ger mig mest magont. Det ska bli skönt på torsdag när konferensen är över. Naturligtvis har jag inte fixat allt klart än, jag måste boka in en lunch i gamla stan nånstans...

Valdag

Glöm inte bort att rösta idag om ni inte redan har gjort det. Sen struntar jag i vad ni röstar på, huvudsaken är att ni utnyttja er rösträtt. Själv har jag inte helt och hållet bestämt mig än för hur jag ska rösta i kommunalvalet, men det löser sig nog. Det blir en spännande valvaka i kväll hoppas jag. Statistiknördarnas afton.

Veckans vägning

Senaste veckan: -0,7 kg
Totalt: -30,5 kg

Att möta sina rädslor

Jag lider av konflikträdsla, vilket inte är någon nyhet. Denna störning har inte varit något som jag direkt har försökt att arbeta bort men i och med att min numera före detta terapeut tydligt uppmärksammade problemet och dess orsaker och att hon även tyckte att jag skulle försöka jobba med det så har jag funderat mer på det och även tagit en del små steg i rätt riktning.

Som styrelseledamot i bostadsrättsföreningen fick jag för några veckor sedan ett samtal från en representant från en av mobiloperatörerna som ville hyra plats på vårt tak för att sätta upp antenner. Styrelsen gick med på detta och vi fick även ett förslag om ersättning för detta. Vi i styrelsen hade väl tänkt oss lite mer än vad vi blev erbjudna men ingen ville försöka förhandla upp den föreslagna hyran, allra minst jag. Så döm om min förvåning när jag idag skulle kontakta mobiloperatörsrepresentanten och meddela att vi gick med på deras hyresförslag men istället kontrade med att säga att vi hade tänkt oss 50% mer i hyra än vad vi föreslagits. Det bör kanske tilläggas att jag framförde detta önskemål via mail, via telefon hade det aldrig gått. Cirka tio minuter senare får jag till svar att det nog inte ska vara helt omöjligt att tillgodose vårt önskemål. Det gjorde ju att man kände sig rätt nöjd med sig själv.

Svettmysteriet

Både igår och idag när jag kom hem från mina varv runt söder (som idag förlängdes till sjöstaden, vilket gav en totalsträcka på 26,2 km) så såg jag på tröjan att jag inte svettas symmetrisk och jag kan inte förstå varför. Har jag inga svettkörtlar på höger sida? Det kan ju inte vara sol eller vind som spelar in eftersom jag cyklar runt och har således lika mycket sol och vind på båda sidor. Skumt.

Ligger jag i farozonen för att begå dataintrång?

Jag är inte särkilt politiskt intresserad, förutom vissa gånger när jag är berusad och när valen närmar sig. Jag har sedan 1991 då jag för första gången fick rösta alltid röstat på Folkpartiet i riksdagsvalen. Första gången var det nog mest som någon slags revolt mot min sossebakgrund men så småningom visade det sig att mina åsikter faktiskt låg närmast Folkpartiet, något som även har bekräftats i år genom åtskilliga genomförda valtest på nätet. Men det är inte så att jag inte skulle kunna rösta på något annat parti, det finns åtminstone ett par alternativ.

Så med tanke på mitt ändå relativ låga intresse så har turbulensen som har varit inom folkpartiet den senaste veckan på något märkligt sätt påverkat mig mer än vad man på förhand skulle kunna vänta sig. Jag vet inte om det är det faktum att åtminstone tre av de fyra killar som har avskedats/avgått/tagit time out är homosexuella som gör att jag känner mig störd. Det får i alla fall statistikern och forskaren inom mig att misstänka att det är något fel på folkpartistiska bögar. Lägger man dessutom till att den reporter på Expressen som också har blivit avstängd kommer från samma hemtrakt som jag så pekar än mer på att jag ligger i farosonen för att begå liknande dumheter. Så nu sitter jag här som en tickande bomb och väntar på att någon ska förse mig med inloggningsuppgifter till något ställejag inte har tillgång till. Fast då måste det vara bra mycket mer spännande än Socialdemokraternas intranät.

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,2
Totalt: -29,8 kg

För andra gången sedan starten har jag gått upp sedan föregående vecka. Jag har lagt på mig 2 hekto muskler sedan förra veckan...

Sårskorpor

Alltså vad är grejen med att pilla på sårskorpor? Varför kan man inte låta bli? Det gör ju ont och det är ju inte ens särskilt smart att pilla bort dom. Men ändå så blir man otroligt nöjd när man har lyckats pilla bort en stor fin bit av skorpan. Att det sen gör skitont i såret verkar man inte bry sig så mycket om. Skumt.

Jympasekt

Efter fredagens inställda jympapass som istället blev ett spinningpass var det idag dags för ett nytt besök på Friskis och idag gick det bättre. Eller bättre kanske är fel ord, vad jag menar är att det åtminstone blev ett jympapass den här gången men det gick långt ifrån bra. Det kändes som att jag hade hamnat i någon slags sekt där en alltid lika leende överhurtig ledare var guden som alla tillbad. Dessutom har jag sällan känt mig så fånig och utanför som när jag skulle försöka efterapa de rörelser som ledaren gjorde. Jag som gått omkring hela livet och trott att jag hade hyfsat bra koordination. Det enda positiva med dagens pass jämfört med fredagens spinning var att dagens 45 minuter kändes mycket kortare, trots att musiken var avsevärt mycket bättre i fredags. Det kanske inte är så dumt med spinning ändå...

Ännu mer cykel

Visst blev det cykling idag också. Klockan 7:47 hoppar jag upp på cykeln och första gången jag tittar ner på cykeldatorn har jag varit ute i 7 minuter och 47 sekunder. Visst var jag lite seg i benen efter gårdagens prövning men det går förvånansvärt bra. Faktum är att båda varven går fortare än vad ett varv gjorde häromkvällen och dagens andravarv tar bara 12 sekunder längre tid än det första.

Dagens cykling i siffror:
Sträcka: 22,6 km
Tid: 54:39
Hastighet: 24,8 km/h
Maxhastighet: 34,5
Förbrända kalorier: 892

Det blir inte alltid som man har tänkt sig

Idag var det så dags att gå till Friskis&Svettis med två kollegor och jympa för första gången. Jag hade förberett mig genom att igår inhandla inomhusskor och en vattenflaska och jag såg till och med fram emot det och var rent av lite nervös av förväntan. Strax före halv tolv travar vi iväg och när vi kommer dit möts vi av informationen att passet vi skulle gå på var inställt på grund av att ledaren var sjuk. Antiklimax. Vad gör man då? Jo, eftersom vi ändå var där och det en kvart senare skulle börja ett spinningpass så bestämde vi oss för att gå på det istället. Jag har aldrig spinnat förrut och kommer med stor sannolikhet aldrig att göra det igen, framför allt för att jag cyklar rätt mycket ändå (>10 mil senaste veckan) och jag är i större behov av annan träning.

Jag tror aldrig jag har svettats så mycket under 45 minuter tidigare, det var en stor pöl av svett under cykeln när jag var klar. Det var grymt jobbigt och jag insåg att om jag hade spinnat för fyra månader sedan, det vill säga innan jag började cykla så hade jag avlidit redan efter en kvart på spinningcykeln. Dessutom förstår jag inte varför man inte bara kan nöja sig med att sitta ner på cykeln, varför ska man stå upp och ha sig? Jobbigt. När jag senare skulle cykla hem från jobbet var låren rätt möra och dom tyckte inte alls att det var kul att behöva trampa mer. Och i morgon är det lördag och det betyder två varv runt söder, frågan är bara vad benen tycker om det.

Det hände en kul grej på vägen hem. För första gången på fyra månader som cyklist i innerstaden fick jag äntligen ge en bilist fingret, så underbart befriande. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte sparkade lite på dörren när han höll på att köra på mig, jag får ta det nästa gång...