Snålheten bedrar visheten

Tandläkare. Många ryser av obehag bara denna yrkesgrupp nämns. En sak jag har lärt mig nu är i alla fall att när de föreslår ett dyrt ingrepp så behöver det inte innebära att de gör det bara för att tjäna så mycket pengar som möjligt utan för att det helt enkelt är det bästa alternativet, vilket jag nu bittert har fått erfara. För att göra en lång historia kort så hade en stor amalgamfyllning gjort en tand väldigt skör vilket ledde till att jag bet sönder en bit av tanden på ett olyckligt sätt. Detta skedde i början av januari och jag valde då att laga tanden på vanligt sätt eftersom det var billigast. Lagningen höll i två månader, men jag fick inga besvär så jag kontaktade inte min tandläkare eftersom jag skulle dit på vanlig undersökning igår. Då sa hon att det bästa alternativet nu är att sätta in en krona på tanden. Kostnad: 5500 kr. Då behöver jag inte längre fundera på vad jag ska göra med skatteåterbäringen.

Årsmöte i BRF

Igår kväll var det årsmöte i bostadsrättsföreningen. Jag hade tidigare ställt mig själv till förfogande för en plats i styrelsen om det fanns behov. Vad jag då inte visste var att de flesta från den gamla styrelsen inte skulle sitta kvar, så när den nya styrelsen var vald, inklusive mig själv då, så uppstod diskussion om vem som skulle bli ordförande. Det skulle ju vara en överdrift att påstå att det fanns någon frivillig. Hade det här varit för ett par år sen när jag hade än mer svårt att säga nej så hade det slutat med att jag hade varit ordförande nu, men jag kom undan med vice ordförandeposten. Jag fick även svaret på frågan varför det är så tyst i lägenheten ovanför mig. Det är ingen som bor där, lägenheten används som arbetsrum. Det innebär att jag inte har en enda granne som kan störas av hög musik om nätterna, om jag nu skulle vilja spela hög musik om nätterna vill säga. Första punkten på min agenda är att se hur man kan slänga ut den jobbiga tanten på två trappor på bästa sätt...

Lättfylld

Efter att ha läst det här förstår jag varför jag blev så berusad förra helgen...

27-28 maj

Nu har det gått ett år sedan en av 2005 års bästa helger inföll. Äh, nu ska jag inte vara så blygsam, en av de bästa helgerna någonsin menar jag. Vad som hände? Två kentkonserter på Storängsbotten. På den första konserten var publiken som bäst men på den andra var bandet som bäst vilket finns förevigat på en av tidernas bästa bootlegs (och då är jag objektiv). Jag kan till exempel inte lyssna på liveversionen av Mannen i den vita hatten (16 år senare) utan att ögonen tåras. Så här ett år efter Turné 19 kan ju med lite distans säga att det verkligen var rätt att byta ut 747 mot just MIDVH. Häromdan kom jag till insikten att jag inte skulle förlåta mig själv om jag inte åker ner till Hultsfred och ser sommarens enda sverigespelning. Får väl se hur det slutar...

Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål

Fredagskul

Tänk om alla fredagar kunde vara som denna. Det vill säga att man slipper jobba, går upp sent, äter lunch på stan, ser en tidig eftermiddagsbio, shoppar lite och är ändå hemma före kl 18.
Dagens roligaste, nästan lite chockartade händelse utspelade sig i en klädesaffär på Norrlandsgatan. Jag skulle prova en T-shirt jag ville ha, men hittade ingen XL, varpå jag blev ombedd att prova en L. Döm om min förvåning när den passade. Nu var det ju visserligen en T-shirt från Quicksilver och deras storlekar brukar vara lite rymligare än andra, men ändå. Jag blev så chockad att jag inte köpte T-shirten men väl ett par skor.

Veckans vägning

Senaste veckan: -0,3 kg
Totalt: -19,3 kg

Teaterbiljettsläpp

Jag brukar hävda att jag inte har några planer, inga mål, att jag tar en dag i taget. Det stämmer ibland väldigt dåligt. Idag är det biljettsläpp till höstens premiärer på Dramaten och när det gäller just biljettsläpp så är det ju svårt att leva efter devisen att man ska ta en dag i taget.

I fredags såg jag säsongens sista teaterföreställning och nyheten om dagens biljettsläpp kom igår så det var bara i två dagar som man fick vila från teatertankarna. Nästa vecka släpper dessutom Stadsteatern programmet för sommarens Parkteater, det som redan är klart är att Människor i solen av Jonas Gardell ska spelas, så det blir säkert en del teaterbesök även i sommar.

Minnesanteckning

Ta bort Rumäniens och Sloveniens ESC-bidrag från MP3-spelaren, att cykla till jobbet ska inte vara som ett spinningpass.

En himmelsk drog

Det har insinuerats från olika håll att jag skulle ha varit överförfriskad i lördags. Kanske det, men hur ofta fyller man 35 egentligen? Till mitt försvar vill jag bara säga att jag inte riktigt har koll på hur mycket jag tål efter viktnedgången...

Det är lite kluvet det där med att vara berusad. Å ena sidan gillar jag verkligen att vara berusad, jag känner mig oövervinnelig och blir oftast på väldigt gott humör. Å andra sidan föraktar jag mig själv dagen efter eftersom jag i berusat tillstånd tenderar till att bli väldigt högljudd, tjatig och göra saker jag aldrig skulle göra annars. Jag hoppas bara att folk har överseende med mig och mitt beteende.

För övrigt vill jag bara tillägga att Ryssland, Rumänien eller Bosnien-Hercegovina skulle ha vunnit den där musiktävlingen som var på TV i lördags.

20:e maj

Jodå, det är visst min födelsedag idag, men tro inte för den sakens skull att de vanliga lördagsrutinerna ändras, jag håller som bäst på med tvätten.

Det var tänkt att det skulle bli picknick utomhus i eftermiddag, men när man tittar ut nu så ser det inte särskilt inbjudande ut så det får nog bli picknickande inomhus istället.

Hur mycket jag fyller? 25 tror jag...

Shakespeare * 10

Idag har jag haft lite av ett jubileum. Jag har sett min tionde pjäs av Shakespeare på teater. Pjäserna jag har sett är i kronologisk ordning Så tuktas en argbigga, Trettondagsafton, Som ni vill ha det, Kung Lear, Hamlet, Köpmannen i Venedig, Stormen, Lika för lika, En midsommarnattsdröm och så i kväll Macbeth. Frånsett den allra första så har jag sett de andra nio under de senaste fyra åren. Man skulle kunna tro att det har varit en Shakespeare-boom i Stockholm under de senaste åren. Tyvärr så var dagens föreställning ingen höjdare, trots en ganska imponerande rollista innehållandes bland andra Reine Brynolfsson, Lena Endre, Börje Ahlstedt, Örjan Ramberg och Thomas Hanzon.

Veckans vägning

Senaste veckan: -1,2 kg
Totalt: -19,0 kg

Så där ja, då har det hänt saker igen. 19 kg på 15 veckor eller elva kilo på 13 veckor, det beror på hur man räknar. Midjemåttet har minskat 13 cm, det vill säga fem tum om man räknar jeansstorlekar. Att påstå att jag aldrig har mått bättre rent fysiskt är väl kanske att ta i, men helt klart stämmer det om man bara ser till de senaste tio åren. Så det är med all rätt jag kan påstå att det bara är 25 jag fyller på lördag. Dessutom jag har fått ett nytt drömyrke; cykelbud. Igår gick jag på promenad hemifrån ner till Söder Mälarstrand, bort till Långholmen och sedan hela långholmen runt, upp till Hornstull för matpåfyllning och sedan hem igen. Tänk vad man kan gå med på när man blir medsläpad på promenad. Men nu kan jag med gott samvete dricka en hel bag-in-box med rosévin på lördag.

En livslögn att dö för

Nationalencyklopedins definition av livslögn är felaktig föreställning som någon bygger sitt liv på. Jag tycker man kan utvidga begreppet och lägga till något i stil med att man ljuger så att man tror sig själv. Jag vet inte hur vanligt det är med livslögner, det är nog vanligare än man tror, men vad vet jag. Sedan finns det ju familjehemligheter också, men det är ju inte samma sak, men det är också något som folk verkar vara beredda att göra vad som helst för att skydda. Jag har en livslögn, ingen stor sådan och framför allt inget jag bygger mitt liv på, men ändå. Denna lögn sitter så djupt inpräntad i mig att jag oftast tror att den är sann och jag tror att jag skulle klara ett lögndetektortest utan problem. Men är den värd att dö för? Knappast.

Lojal skivköpare

Tänk dig följande: Det kommer ett nytt band som släpper en debutskiva som du köper och verkligen gillar. Efter ett par år kommer skiva nummer två som du också köper eftersom den första plattan var så bra. Ytterligare två år senare kommer skiva nummer tre och du köper den på ren rutin eftersom du ju redan har de två första, men du lyssnar inte så mycket på denna tredje skiva eftersom den inte håller lika hög klass som den första, eller så känns inte musiken så spännande längre vilket skulle kunna bero på att musiken låter ungefär likadant som på de två första skivorna (eller vilken anledning det nu må vara). Vad händer då när bandet två år senare släpper sin fjärde skiva? Köper du den för att du vill att samlingen ska vara komplett eller låter du bli eftersom du inte känner något intresse för bandets musik längre?

Jag skulle kunna nämna många exempel där jag har agerat på de båda olika sätten ovan. Vad jag hade i åtanke när jag började fundera på det här lojalitetsproblemet var Eskobar. Dom har precis släppt sitt fjärde självbetitlade album och för ett par veckor stod jag och höll i det men ställde sedan tillbaka det på hyllan efter att ha tagit ett beslut att jag inte behövde köpa det just eftersom Eskobar inte kändes så spännande längre. Men så råkade jag ladda ner det från nätet förra veckan och har lyssnat på det en hel del sedan dess, bland annat under flera timmar i lördags då jag var hemma och pysslade i lägenheten tillsammans med mina föräldrar och tänkte att jag var tvungen att spela någon relativt harmlös musik som mina föräldrar inte skulle gnälla över, vilket de inte heller gjorde. Musiken funkar dock inte så bra att cykla till, men hemma passar den perfekt. Så nu måste jag se till att köpa den på riktigt också, trots allt så vill man ju ha samlingen komplett.

Freudiansk felsägning

Jodå, föräldrarskapet noterade min viktnedgång, även om den initiala kommentaren satt långt inne. Under fredagskvällens fika fanns det diverse kaffebröd som dom hade haft med sig och när jag tar en chokladboll så skulle mamma påpeka hur taskigt det var av dom att komma hem till mig med en massa godsaker och förstöra min bantning, men istället sa hon att det var taskigt av dom att komma och förstöra min barndom. Det är redan försent, tänkte jag.

Kungsholmen nästa?

Idag hände någonting mycket konstigt och oväntat. Jag var och åt middag med mina föräldrar vid Norr Mälarstrand på Kungsholmen och döm om min förvåning när jag helt plötsligt fick en stark känsla av att vilja flytta till Kungsholmen. Hur äkta och bestående denna känsla är kan man fundera på, den kan ju ha någon annan undermedveten innerbörd. Att umgås med föräldrar kan ju ha den inverkan på folk...

När jag fyllt alla hålen

Igår var jag återigen hos viktcoachterapeuten. Nya insikter gjordes och jag fick beröm för min goda reflektionsförmåga. Fast ibland känns det som att jag säger saker till henne som jag vet att hon vill höra, vilket är dumt eftersom hon är där för min skull och inte tvärtom. Å andra sidan så säger jag ju dessa saker utifrån insikter jag kommit fram till, så det ligger säkert mycket sanning bakom det jag säger ändå.

Vi pratade om hålen i mig som jag måste fylla. Hål, som jag i min enfald har trott eller tänkt att andra ska fylla åt mig, att man kan fylla varandras hål. Men så fungerar det tydligen inte, vilket jag inser så väl efter gårdagens samtal. Frågan är bara hur jag ska fylla mina hål. Vissa av hålen vet jag inte ens om jag vill fylla...

Sedan ville hon i princip ge mig lyssningsförbud på kent, jag skulle lyssna på glad musik, sa hon, och känna efter hur det känns i kroppen när jag är glad. Då försökte jag förklara att jag blev glad även av deppig musik, men då hävdade hon att det beror på att jag upplever det som förlösande att gotta mig åt eländet. Det är läskigt hur väl hon känner mig.

Husesyn

Idag kommer föräldrarskapet på besök. Det är nu domen över min nya lägenhet ska falla. Jag kan redan höra åsikter i stil med att "Hur kan man betala så mycket pengar för en sådan liten lägenhet, det kan man få två villor för i Blekinge", men sådant tramsprat biter inte på mig. Sen ska det bli spännande att se hur lång tid det tar innan mamma inte längre står ut med att se hur skitiga mina fönster är och bara måste putsa dom. Fast mest spännande ska det ju bli att se om de överhuvudtaget märker att jag har gått ner i vikt, vilket de inte vet något om.

Veckans vägning

Senaste veckan: -0,1 kg
Totalt: -17,8 kg

Stiltje. Jag skyller återigen på alla benmuskler jag fått tack vare cyklingen. Idag tog jag tiden igen, vilket jag inte har gjort sedan första dagen jag cyklade och då tog det 25 minuter, idag tog det 20 vilket borde innebära att om ca tio dagar så tar det bara en kvart... Nä, det hade nog en del att göra med att jag var så tidigt ute idag, inga cyklister som blockerade vägen och endast ett rödljus jag behövde stanna vid.

Topp fem: Irritationsmoment i cykeltrafiken

Folk som går i cykelbanan
Cyklister som tror att trafikreglerna inte gäller för dom
Bilister som tror att dom alltid har företräde
Folk som cyklar sakta och blockerar hela cykelbanan framför en
Rödljus när man har fått upp bra med fart

Nålens öga

Nu har jag just skänkt 20 kronor till Rädda Barnen. Nej, jag har inte drabbats av något plötsligt infall av givmildhet utan om att det var enda sättet att snabbt få tag på den nya låten med kent. Nålens öga heter den och är specialskriven för Rädda Barnens TV-serie Det handlar om ett barn som just nu visas i TV4. Så vill man höra en ny kentlåt eller bara skänka 20 spänn så kan man bege sig till CDON omedelbums. Sen är det bara att hoppas på att den ges ut som riktig singel i fint pappfodral också, annars räknas det ju inte som en singel...

Cykelmusik

Nu när jag cyklar så har jag upptäckt att vissa låtar funkar bättre än andra att cykla till. En låt som fungerar förvånansvärt bra är Kärleken väntar. Men det måste finnas en massa andra bra låtar så om det är någon som har tips på bra cykelåtar så säg till.

Den sjunde dagen

Min dag har sett ut enligt följande:

• Ätit min favoritlunch på stan med en kompis och sedan gjort lite ärenden tillsammans med densamme.
• Träffat och utskåpat en annan kompis i minigolf efter en angenäm cykeltur.
• Pratat i 45 minuter i telefon med en tredje kompis som jag alltid blir på gott humör av att prata med.
• Sett på ett bra avsnitt av Lite som du

Det har med andra ord varit en mycket bra dag. Ändå sitter jag här nu och känner mig lite lätt missnöjd med dagen. Varför? Tja, om jag det visste, det är väl så jag fungerar helt enkelt. Det är ju visserligen söndag vilket alltid medför ett visst missnöje. I morgon börjar en ny vecka där varje dag redan nu i princip är fullbokad. Och jag som inte gillar att planera...

Pet Shop Boys - Fundamental

Om drygt två veckor släpper Pet Shop Boys sitt nya album Fundamental. I vanlig ordning nu för tiden så finns albumet redan ute på nätet. Jag har hunnit lyssna på det ca fem gånger nu och jag är positivt överraskad. Inte för att albumet är helt fantastiskt, för det är det inte, men efter att tidigare ha hört två av de nya låtarna, som inte direkt gjorde något större intryck på mig, så hade jag väntat mig ett rätt så trist album, men det är det alltså inte. Det kan ju rent av vara så att efter fler lyssningar så tar det sig än mer. Tanken är jag ska se dom på Cirkus den 16 juni. Om jag inte får ett ryck och åker till Hultsfred vill säga...

Bordsplacering

Jag tillhör den delen av befolkningen som inte gillar bordsplaceringar. Det vill säga, jag gillar inte att bli placerad med en massa människor jag knappt känner. Jag går inte på fest för att lära känna nya människor utan för att ha kul med de jag känner. Däremot kan jag själv tycka att det är kul att placera ut folk, men det händer ju nästan aldrig.

Igår var det vårfest på jobbet och bordsplaceringen gick till som så att man tog en lapp ur en korg och satte sig sedan på motsvarande stol. Detta slumpmässiga förfarande är enligt min mening helt förkastligt eftersom man kan hamna med folk utan någon som helst mening. I vanlig ordning så var man ju tvungen att mygla lite och på förhand rota runt bland lapparna och se till så att man åtminstone hamnade med någon trevlig människa. Så jag och Anna hamnade återigen bredvid varandra. Enda nackdelen var att Anna lämnade in en lapp till de karaokeansvariga där det stod att vi ville sjunga ABC...

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,1 kg
Totalt: -17,7 kg

Oh no, det är på väg uppåt igen. Nåja, det är nog inte så farligt, det måste vara alla muskler jag har fått efter att ha cyklat i två dagar... Eller alkoholen från i söndags... Eller tortillasvulleriet igår... Eller helt enkelt bara en sådan där platå.
På tal om cyklingen så är det intressant att se hur utvecklingen går framåt, jag hinner komma längre för var dag innan jag får känningar i benen och jag är mindre och mindre utmattad för var dag jag kommer fram till jobbet. Om någon vecka kanske jag till och med vågar mig på Västerbron.

George Michael

Jag skrev för ganska exakt en månad sedan att fram till dess så tillhörde Morrissey en liten exklusiv skara bestående av de artister jag ville se men aldrig hade sett live. En som fortfarande tillhör den skaran är George Michael. Men förhoppningsvis har det förändrats om ett halvår. Idag kom nämligen den trevliga nyheten att han ska ge sig ut på sin första turné på år och dar. Mer info finns här.

Cykla eller inte cykla...

Beslutet jag tog om att börja cykla till jobbet ter sig så här efter morgonens cykeltur inte lika bra som på förhand. För hög luftfuktighet i kombination med för varm jacka och för otränad kropp gjorde det hela till en pärs. Jag hann inte längre än till slussen innan det började kännas i rumpan. Finns det inga sköna cykelsadlar? När jag sedan kom till Gamla Stan, dvs när första lilla lutningen uppför kom, började benen värka. Tjoho vad fit jag är, tänkte jag och funderade på att vända om men insåg att jag då skulle vara tvungen att ta mig uppför den jobbiga backen vid slussen, något som jag inte var sugen på och som jag bävar för i kväll. Vasagatan kändes helt okej, men Torsgatan från Norra Bantorget till Karlbergsvägen kändes som en enda lång sugande uppförsbacke, trots att lutningen endast är minimal. Sen fick jag lite andrum ner till Torsplan, men därifrån är det en stigning hela vägen fram till jobbet. När jag hoppade av cykeln och tittade på klockan hade det gått 25 minuter sedan jag rullade hemifrån och då hade jag ändå inte tagit det särskilt lugnt. Benen var så möra så jag tog mig knappt uppför trappan på jobbet. Nu börjar jag så sakteliga bli mig själv igen. Undrar hur mycket ett sommarkort på SL kostar...