Gitarrspelsövande

Eftersom gitarrkursen var inställd igår tänkte jag att jag ändå skulle se till att öva eftersom det verkligen behövs. Tidigare under gårdagen var jag farligt nära att hamna i samma fälla som satte stopp för mitt musicerande för knappt 25 år sedan. Vad som då hände var att jag höll på att lära mig spela el-orgel. Jag höll väl på ett drygt år tror jag innan jag tröttnade på att läraren gav mig ständiga bakläxor eftersom jag sällan övade på just det som var tanken utan istället försökte lära mig spela låtar jag gillade (jag har säkert skrivit om det här tidigare, mitt dåliga minne har ingen koll). Vad som hände igår var att jag kom till insikt om att Berg & dalvana inte skulle vara så svår att spela och att den dessutom innehåller världens två bästa ackord. Så jag skriver ut tabulaturen och tar reda på hur de ackord jag inte kan ska tas. Sen kommer jag hem, tar fram papprena och tittar på dom en stund innan jag tar beslutet att jag inte ska göra samma misstag nu som då. Istället börjar jag nöta ackordbyten enligt D-G-A7-D. Efter ett tag börjar det låta ganska skapligt, till och med det något krystade bytet mellan D och G. Tänk om man börjat öva för 25 år sen bara...