Musikalisk stagnation

Jag har köpt tråkigt lite skivor i år. Det är inte det att det har varit ett dåligt skivår, det har jag svårt att tänka mig. Det är snarare så att ju äldre jag blir desto mer blir jag sådan jag aldrig trodde jag skulle bli. När jag var liten dissade jag mina föräldrars musiksmak rätt hårt. Jag förstod inte hur de kunde lyssna på den musik de lyssnade på och insåg inte att det i princip var samma slags musik som de hade lyssnat på sedan de var unga. Själv trodde jag att jag alltid skulle följa med i musikutvecklingen och ständigt lyssna på ny spännande musik.

Så vad har jag lyssnat på mest i år? Man skulle kunna sammanfatta det med att säga att det är musik från artister och band som startade sina musikaliska karriärer på 80-talet. De band/artister som jag har haft störst behållning av på scen i år är Depeche Mode, Pet Shop Boys och George Michael, vilket också är ett tecken på att jag börjar stagnera i min musiksmak. Det värsta (eller bästa) är att jag inte ens bryr mig. Jag orkar inte. Visst kan jag lyssna på något nytt emellanåt, men om det inte sätter sig ganska omedelbart så återvänder jag till Music for the Masses, Very och Listen without Prejudice Vol. 1 ganska omgående.

Samtidigt som det känns lite tragiskt så känns det även befriande att kunna släppa taget om lagen som gör gällande att jag måste ha koll på ny musik. Men innebär det att min skivsamling inte nämnvärt kommer att förnyas i framtiden? Kommer jag till mina dagar är räknade bara lyssna på samma skivor om och om igen? Troligen inte, men även om det till stor del blir så, så känns det i alla fall som att jag då åtminstone får kvalitetstid i mitt musiklyssnande. Eftersom man värderar sin tid allt högre ju äldre man blir så innebär det att fem minuter lyssnades på någon ny mindre bra musik kommer att kännas allt mer bortkastat om man betänker att man skulle kunna ha lyssnat på en av alla gamla klassiker istället. Det var bättre förr...