Vintervila

Det är inte alltid ens tankar och idéer är lika självklara i praktiken som i teorin. När jag för ett halvår sedan började cykla till jobbet var jag helt övertygad om att jag skulle fortsätta cykla året om, det var ju aldrig några problem när jag bodde i Linköping. Sedan för ett tag sedan när det började bli lite mörkt, regnigt och ruggigt ute på morgnarna tänkte jag att jag i alla fall skulle cykla så länge det inte var snö ute. Men så i måndags morse när jag, ovanligt trött även för en måndag, kom utanför porten med cykelhjälmen i ena handen och handskarna i den andra och kände ett stilla regn komma mot mig så bestämde jag mig för att nu var det dags för cykeln att gå i ide. Jag gick tillbaka in med hjälm och handskar och begav mig sedan till Slussen där jag köpte mitt första SL-kortet sedan i april. Trots att det var ett ganska skönt beslut så kan jag inte riktigt släppa tankarna på alla fördelar jag går miste om genom att inte cykla, bland annat att man sparar 600 kr i månaden, man får motion på köpet, man kommer fortare fram till jobbet, man slipper trängas med en massa människor i rusningstrafiken.

Så vad är fördelen med att åka tunnelbana igen? Tja faktum är ju att årstidens väder inte är det roligaste och eftersom jag fortfarande inte har skaffat några bra regnkläder så skulle det blivit en massa tunnelbaneåkande ändå. Dessutom börjar det visa sig att jag inte är lika tålig mot kyla nu när jag inte är lika vadderad längre. En annan fördel är att jag inte kommer att dra mig för att göra omvägar på vägen hem vilket jag ibland gjort när jag cyklat. Som igår stannade jag till i city på vägen hem utan något egentligt ärende, något jag har saknat lite. Sen är det ju rätt kul att observera människor i tunnelbanan vilket är svårt när man cyklar. Så nu återstår det bara att se när det är dags att cykla till jobbet igen. Jag får väl ta några extra spinningpass som kompensation.