Igår var det så dags för konserten som jag hade sett fram emot i en si så där femton års tid. George Michael har länge legat högst upp på listan över band/artister som jag aldrig sett live men som jag verkligen skulle vilja se.
Efter att ha läst de inte helt överväldigade recensionerna från fredagens konsert i Göteborg så hade mina förväntningar dämpats en aning men oj vilken konsert det var! Jag har nog aldrig sett ett scenbygge som har varit så snyggt i all sin enkelhet och den gigantisk videoväggen i mitten på scene som så ofta fick agera backgrund till George var übercool. Ljussättningen var helt underbar och bara ljuset och bakgrunden till kvällens bästa låt, en lite omgjord version av en av mina favoritlåtar, Praying for time, var i sig värd hela biljettpriset.
Men det som ändå gör det till en sån fantastisk konsert är hans röst. Enligt min mening har mannen världens bästa röst. Sen kan jag ha vissa åsikter om låtvalet, men så är det ofta på konserter, man saknar vissa av sina favoritlåtar som man gärna skulle ha bytt ut mot några av de låtarna som spelades. Mest liv i globen var det på de gamla Wham-låtarna Everything she wants och I'm your man och den avslutande klockrena Freedom '90. Behöver jag säga att det här var årets konsert?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Håller med, det var underbart!
(Men VEM släppte in alla fjollorna?)
jag!
Väljer man att lyssna på samt gå på en konsert med George Michael (?) så blir det nog svårt att undvika och hålla fjollorna borta.
...and by the way, thanks for not waking me up before You went-went!
Skicka en kommentar