Londonresan

Jag har funderat på hur jag på bästa sätt ska berätta om turen till London och har nu kommit fram till att istället för att göra någon form av kronologisk sammanfattning istället fokusera på vissa huvudrubriker.

Resan
Det var alltså jag och Micke som för tredje gången åkte till London. Precis som tidigare åkte vi med Ryan Air vilket inte är lika billigt som det verkar från början. Vi hittade biljetter för en krona per person och håll men när alla skatter och annat kom på (nu fick man till och med betala extra om man skulle ha bagage incheckat) så slutade biljettpriset på ca 550 kr per person tur och retur. Lägger man därtill alla kostnader för resorna till och från flygplatserna så hamnar man strax över 1000 kr.
När det gällde själva resandet i övrigt så kan man nämna att det sedan en månad tillbaka finns nya säkerhetsföreskrifterna gällande vad man får ha med sig i handbagaget. Man får inte ha med sig något flytande i handbagaget eftersom detta skulle kunna vara någon form av flytande sprängämne. Detta innebär till exempel att man inte får ha med sig en läsk innan säkerhetskontrollen utan måste köpa den efteråt. Vi hade uppmärksammat dessa nya regler och hade inte köpt med oss dryck till vår medhavda frukost utan köpte dricka först efter säkerhetskontrollen men upptäckte sedan att folk hade med sig dryck som inte fanns att köpa på flygplatsen. Slapp kontroll på Skavsta alltså. Lika slappt var det definitivt inte från Standsted. Det nya förbudet gäller alltså allt som är någorlunda flytande, det innebär att man inte får ha med sig tandkräm, tändare, parfym och mycket annat som finns i en necessär. Eftersom många ressenär inte hade koll på dessa nya bestämmelser och blev uppmärksammade på dessa först vid säkerhetskontrollen när väskorna redan var incheckade (trots att de vid incheckningen frågade om man hade något flytande i handbagaget) så fanns inget annat att göra än att slänga sina dyra parfymer och mascaror i papperskorgarna före säkerhetskontrollen. Det var en rätt komisk syn. En annan ny grej som jag aldrig har varit med om var att alla skor skulle kontrolleras så efter den vanliga kontrollen kom en ny kontroll där alla passagerare fick ta av sig skorna som sen skulle kollas i en ny röntgenapparat. Det tog 50 minuter att ta sig genom säkerhetskontrollen så man förstår varför de vill att man ska checka in senast två timmar före avgång när man dessutom förväntas vara vid gaten 40 minuter före avgång.

Boendet
Tidigare resor har vi bott på ett hotell som Micke hade bott på redan innan vi åkte dit tillsammans första gången men denna gång tyckte jag vi kunde testa ett nytt hotell. Jag hittade ett som låg precis vid Picadilly Cirkus och som inte var alltför dyrt, vi betalade knappt 500 kr per natt och per person. Det var ju inget lyxhotell direkt men läget var perfekt och eftersom vi mest var där när vi sov så behöver man inte ha alltför höga krav. Fördelen med läget var dessutom att vi inte behövde köpa något tunnelbanekort som vi gjort vid tidigare resor.

Shopping
Dagarna ägnades uteslutande åt shopping. Därmed inte sagt att jag shoppade så mycket, men man går ju runt i en massa affärer med förhoppningar om att shoppa. Jag hade tänkt att jag skulle ta med mig en stegmätare bara för att se hur många mil man går under några dagar i London men jag glömde stegräknaren hemma. Det är ju inte direkt billigt att shoppa i London, ungefär som här, men det är ju kul om man kan hitta saker som inte finns här. Facitet från shoppingen blev två t-shirts, en skjorta, två par skor, en ring, en cd-skiva och fem cd-singlar (alla med Embrace som inte går att få tag på i det här landet) , två musik-DVD:er och en flaska parfym.

Teater
Om dagarna gick till shopping så gick kvällarna istället åt till besök på diverse teatrar. Det blev föreställngar varje kväll för min del.

Little Britain Live
Första kvällen var vi på Little Britain Live. Detta var det enda vi hade köpt biljetter till på förhand. Föreställningen har turnerat runt i Storbritannien i ett år och nu var det Londons tur för en månad. Den största anledningen till att vi åkte till London just nu var för att se Little Britain Live. Gillar man TV-avsnitten av Little Britain så tror jag inte man blir besviken på live-föreställningen. I princip alla karaktärer dök upp under showens 90 minuter. Roligast blev det när de kom av sig på scen men om det var inövat eller ej låter jag vara osagt. För den intresserade kan jag nämna att en av föreställningarna filmades i maj och släpps på DVD i november.

Spamalot
När vi kom till London på måndagen bestämde vi oss för att vi skulle köpa biljetter till någon mer föreställning. Vi hade redan tidigare pratat om att se Spamalot som skulle ha premiär ungefär samtidigt som vi var där. Spamalot är en musikal som bygger på filmen Monty Python and the Holy Grail. Vi hade fått för oss att musikalen har premiär på måndagen så när vi går till teatern så har vi ganska små förhoppningar om att det ska finnas några biljetter kvar till tisdagen eller onsdagen men vi lyckas få tag på ett par biljetter på översta balkongen till tisdagens föreställning. När vi kommer till teatern på tisdagen så visar det sig att det är då det är premiär. Framför entrén till teatern är röda mattan utrullad och diverse TV-kanaler och tidningar är där med kameror. Under den stund lilla stund som vi väntar utanför så anländer Cliff Richard till teatern. Micke säger att han inte vill gå på röda mattan inför alla människor som står där men det finns ingen annan väg in. Jag föreslog att vi kunde ta jackorna över huvudet när vi gick in bara för att journalisterna skulle få något att fundera på, men mitt förslag gick inte hem. Istället passar vi på att smita in när en massa andra vanliga människor går in. Inne på teatern ser vi sedan Brian May (som jag även smygtog en bild på efter föreställningen) men sen ser vi inte fler kändisar. Dagen efter på BBC's morgonprogram såg vi att även Jeremy Irons och Stephen Fry hade varit där. Hur var musikalen då? Jo den var mycket underhållande, mycket är så klart med från filmen. Huvudrollen spelas av Tim Curry som även hade huvudrollen när musikalen hade premiär på Broadway. Efter föreställningen kommer alla levande Monty Python-medlemmar upp på scenen, alla utom John Cleese, vilket får en att undra lite, hans namn nämns inte ens. Det var ju lite kul att få vara med på en premiär i West End, det kommer nog inte hända igen.

The Phantom of the Opera
På onsdagen får jag bege mig på teater på egen hand, det är ingen mer föreställning som Micke vill se. Jag bestämmer mig för att se Fantomen och lyckas få tag på en bra biljett (den har ju trots allt ändå gått i 20 år). Jag har väldigt stora förväntningar på föreställningen, förväntningar som inte infrias helt, antagligen för att jag har den fantastiska filmversionen i färskt minne. Men det är i alla fall en mycket bra föreställning, både han som gör Fantomen och hon som spelar Christine är mycket bra och det är kul att äntligen ha fått se föreställningen på scen.

Övrigt
Jag tror jag har fått med det mesta av intresse. Det var någon som frågade mig innan jag åkte vad det är med London som jag gillar så mycket. Jag kan inte riktigt svara på det, det är hela känslan bara. Om jag var tvungen att flytta från Stockholm skulle jag gärna flytta till London. Det kanske inte är för sent att göra en Post Doc...