Effekten av en punktering

Eftersom det var sent på torsdagskvällen då jag upptäckte punkteringen på min cykel så hade jag ingen möjlighet att få i ordning cykeln till fredagen vilket ledde till att jag fick åka kollektivt till jobbet. Så när jag senare på kvällen skulle ta mig från jobbet till Dramaten (och genrepet av pjäsen jag kommer nämna i ett eget inlägg) tänkte jag ta buss 47 hela vägen. Jag hade sett ut en avgångstid som skulle ge mig femton minuter att ta mig från Nybroplan och upp för alla trappor till Målarsalen högst upp i dramatenhuset. Naturligtvis kom aldrig bussen och efterföljande buss var ett par minuter försenad så det skulle bli på håret om jag skulle hinna. Dessvärre var trängseln vid Norra Bantorget och Vasagatan något värre än vad jag hade tänkt mig och jag börjar vid det här laget att få lite lätt panik. Jag ber busschauffören släppa av mig och jag börjar leta efter en taxi men jag ser ingen. Istället börjar jag, hör och häpna, att springa mot Dramaten. Jag kan verkligen inte springa, framför allt inte efter att knappt två timmar tidigare ha suttit på ett spinningpass och kört slut på all kraft i benen. Jag inser att min löpning måste ha sett mycket komisk ut. Tänk er någon som försöker fly för livet men som inte orkar och samtidigt har ett lätt panikartat ansiktsuttryck. Naturligtivs springer jag inte hela vägen, jag kan inte förmå mig helt enkelt, det blir tafatt löpning blandat med en rask promenad. När jag väl kommer fram till teatern är klockan 19 prick och jag har nu de djävulska trapporna kvar att ta mig upp för men nu känns mina steg förvånansvärt lätta och jag nästan studsar uppför trappan. När jag kommer upp med andan i halsen stänger entrévärden precis dörren och jag flåsar fram en undran om det är för sent för att få komma in. Det var det inte, men hade jag kommit en minut senare hade jag inte fått komma in. Jag går in i salongen och hittar mitt sällskap och slår mig ner. Nu kan man kanske tro att allt är lugnt men icke! Det är nu jag på ett obesvärat och diskret sätt ska försöka ta hand om allt svett som fullkomligt forsar fram. Lagom till pausen efter cirka 75 minuter har jag slutat svettats och jag kan börja vara mig själv igen. Så det kanske är en bra idé att köpa på sig ett lager av cykelslangar så att jag enkelt kan fixa nästa punktering för springa vill jag aldrig göra igen, det gör fortfarande ont i benen när jag går...