Kapitel 14

Redan på väg till festen känner han sig illa till mods och då visste han inte vad som komma skulle. Att sedan regnets droppar faller obarmhärtigt hårt mot hans huvud och fullkomligt mosar det som en gång skulle föreställa en frisyr som noga stylades någon timme tidigare får ju inte honom att känna sig starkare i själen direkt. Varför sa jag ja till det här, tänker han. Han minns att han hade tackat jag till festinbjudan på en bra dag när inte allt kändes lika meningslöst som det gör nu, och precis som det gör de flesta andra dagar för den delen. Är verkligen chansen till social bekräftelse, som i detta sammanhang är minimal bör tilläggas, verkligen värd den ångest och vånda som just nu rymmer varje del av hans alltför opassande kropp? Knappast, men ändå har han släpat sig hela vägen ut till det som brukar kallas närförort av dem som bor där för att på så sätt döva deras längtan över att bo i innerstaden. Nåväl, nu är han snart framme i alla fall, det vill säga om den något bristfälliga vägbeskrivningen verkligen stämmer. Han har aldrig varit här förut, han känner inte ens värden dit han ska. Tanken var att han skulle ha sällskap med en vän som bjöd med honom på festen, men hans så kallade vän hade blivit ditkallad tidigare eftersom värden hade drabbats av en kulinarisk kris, som han utryckte det. Så han blev tvingad att ta sig dit på egen hand. Tack så mycket kompis! Hans enda sällskap är den medhavda systempåsen med den obligatoriska rödvinsflaskan som han burit med sig så många gånger förr till fester i brist på annat att ge värden som ett tecken på uppskattning över att ha blivit inbjuden till en fest som han i detta nu skulle ge bra mycket mer än en vinare för att slippa. Väl framme vid porten slår han in koden med sina stelfrusna fingrar och påminns om hur ett regn i november kan påverka både kropp och själ. När han kommer in i trapphuset skakar han av sig regnet så gott det går och på väg upp i hissen försöker han rädda det lilla som finns kvar av frisyren. Väl uppe och utkommen ur hissen hör han direkt var festen är och i samma stund känner han hur pulsen ökar samtidigt som han förbannar sig själv över att ha kommit hit. Han tar ett djupt andetag, ringer på, och väntar på att dörren ska öppnas.