Att skiljas är att dö en smula

Var talesättet i rubriken kommer ifrån vet jag inte, men jag antar att personen som sade det syftade på skiljen människor emellan. När det gäller mig så verkar jag tro att det även gäller saker och ting. Varför skulle jag annars samla på mig en massa onödigt som jag inte har någon användning för? Kommer jag någonsin att titta på de gamla hyresavierna eller telefonräkningarna från tidigt 90-tal? Antagligen inte, men de kan ju vara bra att ha… Alla dessa klädesplagg som hänger i garderoben, eller än värre är nedpackade i kartonger, tror jag att jag kommer att använda dom igen? Nja, jag kommer nog aldrig ta på mig dom mer men det är ju synd att göra sig av med dom… Skokartonger fyllda med diverse smått och gott så som säkerhetsnålar, tomma kassettfodral, skruvar, hopfällbara klädborstar, visselpipor och annat som man inte vet var man ska göra av, när papperskorgen vore det naturliga svaret. Jo, men det kan ju vara bra att ha någon gång när man minst anar det… För att inte tala om tio års samlade fredagsbilagor från de båda kvällstidningarna, vilket i runda slängar är 1000 tidningar. Vad ska jag ha dom till? Varför kan jag bara inte förmå mig själv till att slänga dom? Jag vet inte, men det kan ju vara kul att ta fram en tidning och läsa någon gammal recension ibland…
Jag tror det är dags att driva ut ekorren som bor i mig. En ekorrsexorcist någon?