I väntans tider

Snart är det dags att försöka sova, hur det nu ska gå till. Hela dagen väntade jag på att mäklaren skulle ringa och säga att mitt bud på 1.3 miljoner från igår skulle ha blivit överbjudit men när hon väl ringer vid halv sex så säger hon att mitt bud står sig, ingen har bjudit över. Men hon tillägger att det är två personer som hon inte har fått tag på och att hon ska fortsätta att försöka få tag på dom och sedan återkomma i morgon igen. I samma stund som samtalet avslutas så sätter den negativa delen av min hjärna igång och börjar ifrågasätta en massa. Är det verkligen en bra affär? Blir det inte för dyrt när räntorna stiger? Är det så bra att på bo på nedre botten igen? Är inte huset lite trist? Och är inte lägenheten lite sunkig egentligen? Min goda hjärna har så gott det går försökt att slå ner dessa tankar under kvällen och jag vet inte vilken sida som har vunnit kampen. Vad jag däremot vet är att jag har velat flytta till söder alltsedan jag flyttade till Stockholm för drygt 8.5 år sedan och det faktumet tillsammans med att om jag flyttar till den här lägenheten kommer att ha mindre än tio minuters promenad till flera av mina vänner borde göra att de positiva aspekterna väger över. Men det fattar inte hela min hjärna för den brukar vilja ligga vaken och grubbla på saker istället för att sova som resten av kroppen vill. Föresten så vet jag inte varför jag oroar mig överhuvudtaget eftersom mäklaren med största sannolikhet kommer att ringa i morgon och säga att hon fått ett högre bud och i så fall vet jag inte om jag är beredd att bjuda över...