Crash

Det är nu en vecka sedan jag såg Crash på bio och jag kan fortfarande inte sätta ett betyg på den. Måste man det då undrar någon. Självklart, vad vore annars meningen med livet? Jag kan börja med att säga att filmen är bra, det råder ingen tvekan om det. Men jag blir så störd av innehållet i filmen så jag sitter mest och skruvar på mig och hoppas att filmen ska ta slut. Filmen handlar enkelt uttryckt om rasmotsättningar i Los Angeles och då inte bara motsättningar mellan svarta och vita utan alla raser mot alla andra känns det som. Nu är det ju inte så att jag hittills har gått omkring omkring med tron att alla är snälla och rara mot varandra i L.A., men om det verkligen finns så starka fördomar som målas upp i filmen så är det ett under att staden inte gått under än. Jag blir illa berörd på ett sätt som till och med förvånar mig själv. Det känns som att filmen är på riktigt. Att filmen berör och känns äkta är ju två saker som gör att en film är värd ett högt betyg och egentligen vill jag ge filmen högsta betyg, men samtidigt gör den här obehagskänslan i mig att jag inte vill ge filmen en femma. Jag får nog ge mig själv och filmen lite mer tid...