Följande telefonsamtal utspelade sig mellan mig och min kära moder under gårdagskvällen:
Modern: Fick du lägenheten?
Sonen: Det är inte klart än.
M: Blev du överbjuden?
S: Ja.
M: Så då får du kolla upp någon ny lägenhet nu då?
S: Nej, jag bjöd över så klart.
M: Nää, det ska du väl inte göra!?!
S: *klick*
Vad är det som gör att man, eller jag åtminstone, inte har något tålamod när det gäller oönskade kommentarer från sina föräldrar? Kan det vara deras brist på verklighetsförankring? Kan dom inte bara vara stöttande och lita på det man säger till dom? Att säga att man genom att flytta sänker sin boendekostnad och bor där man vill verkar inte gå inte om man samtidigt nämner priset på lägenheten. Samtidigt kan jag inte låta bli att få lite dåligt samvete över mitt agerande, men man kan ju alltid skylla på att batteriet i mobilen tog slut...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
I dina föräldrars ögon är du fortfarande deras lilla pojke. Din mamma ville bara väl, förstår du inte hur orolig hon är :)
Fast det var ganska roligt, alla mammor är sådär. Mammors oförstående och söners dåliga tålamod är ingen bra kombination.
Skicka en kommentar