Game over

Besvikelse. Och ilska. Det är vad jag kände tidigare idag. Det blev alltså ingen lägenhet på grund av en slö mäklare och en pensionerad ekonomiprofessor. Vad var det då som hände. Efter att min enda kvarvarande konkurrent igår hade höjt budet till 1360' så höjde jag i morse till 1375'. När mäklaren ringer tillbaka säger hon att Helen, eller vad hon nu hette, hade dragit sig ur budgivningen, men att det nu hade dykt upp en ny budgivare som redan bodde i föreningen och som nu hade lagt ett bud på 1390'. Lätt chockad över vändningen bjuder jag nu det som visar sig bli mitt sista bud; 1 400 000. Mäklaren lovar att ringa tillbaka så snabbt hon kan, vilket med tanke på hennes tidigare snabbhet med lite tur borde vara idag. Under tiden gör jag en sökning på den nya budgivaren som visar sig vara en f.d. professor som borde ha råd att bjuda en del. Dessutom visar det sig att han sitter med i styrelsen i bostadsrättsföreningen. Nu börjar min allra mest konspiratoriska sida av mig sätta igång och kommer fram till att föreningen försöker pressa upp priset på lägenheten. Mäklaren ringer och säger att professorn höjt budet till 1410’. Jag säger då att det inte känns kul längre och drar mig ut och ger mäklaren en gliring om att det är hennes fel att jag inte fick lägenheten på grund av hennes slöhet och hon säger då att hon har en visning på söndag som kanske kan vara något för mig. Pyttsan.