Hur blev jag så långsiktig?

Så länge jag kan minnas har jag levt och tänkt relativt kortsiktigt, tagit en dag i taget. Det gäller alla tänkbara områden. Jag sparar inga pengar, har inte ens något privat pensionssparande. Jag missköter min hälsa på alla tänkbara sätt och tänker att jag ska bli hälsosammare senare. Jag är dålig på att sköta relationerna till mina vänner och familj och brukar även där tänka att jag ska bli bättre i framtiden. Jag skjuter upp i princip allt som kan skjutas upp och tänker att jag kan göra det i morgon eller ännu senare (gäller både privat och på jobbet), det finns massor av exempel. Med allt detta i minnet så förstår jag inte hur jag helt plötsligt kan vara så förnuftig när det handlar om lägenhetsköp och framtiden. Jag börjar tänka att jag ska ha råd att betala räntan på bostadslånet när väl räntenivåerna stiger. Den här känslan känner jag inte alls igen mig i. Det kanske är detta som kallas för att vara ansvarsfull. Jag kanske håller på att bli vuxen? Nä, så illa kan det väl inte vara...