Ekonomisk fartblindhet

Jag bjöd nyss 1.3 miljoner för en lägenhet på 31 kvadratmeter. Det är inte klokt vad man får för pengarna nu för tiden. Eller får och får, jag har ju inte ens vunnit budgivningen än. Jag börjar tappa greppet om pengars värde känns det som. Ändå kan jag tycka att det är dyrt med en lunch för 80 spänn. Förra veckan var min smärtgräns 1 250 000. Ska det fortsätta så här så kommer jag att bjuda 1.5 miljoner om en månad. Jag måste hejda mig om jag inte ska gå i personlig konkurs när räntorna stiger. Ändå tror jag att jag är mer sansad än många andra bostadsspekulanter. Min filosofi är att jag vill kunna ha råd att betala dubbelt så hög ränta jämfört med dagens nivåer utan att för den sakens skull vara tvungen att sänka min levnadsnivå i övrigt, vilket är en paradox eftersom jag inte har några pengar kvar i slutet av månaden i alla fall...