Ingenting

Jag trodde nog det skulle ta lite längre tid innan Ingenting, nya singeln från kent, skulle hamna överst på listan över mest spelade låtar i iTunes, men nu är den där i alla fall. Vad ska man säga om låten då? Jodå, den funkar bra, fast jag har nog lyssnat sönder den lite redan. Men nu har jag börjat lyssna på den andra nya låten på singeln, Min värld, en låt som återigen kommer få folk att säga att kent försöker vara Depeche Mode, i vilket fall som helst så är det en grym låt. Däremot är de tre remixerna av Ingenting ingenting att ha.

Spinningsäsongspremiär

Idag var det dags för säsongspremiär av morgonspinningen, vilket innebär att från om med idag och alla onsdagar fram till jul är tanken att jag ska sitta på en spinningcykel kl 7 på morgonen.

Uppladdningen inför dagens spinning var inte den bästa. Jag har en pojkvän som är väldigt bra på att laga mat och igår hade vi en liten trerätters middag hemma där han bjöd på kronärtskockssoppa, stekt tonfisk och tryffel, allt serverat med olika viner. Lägg därtill att det knappt blev fem timmars sömn i natt så förstår ni att jag inte var det piggaste deltagaren på spinningpasset. Men trots detta gick det förvåningsvärt bra, jag trodde det skulle vara lite segt eftersom jag inte har spinnat på ett bra tag på grund av löpningen.

Det var även en annan premiär idag. Efter att både igår och förrgår ha tyckt att det var lite kallt om händerna att cykla till jobbet så kom handskarna fram idag. Och inte nog med det, även mössan åkte på. När hände det i augusti senast? Fast det är skönt med höst, om det nu är det det är.

Mycket måndag

Idag känns det som mycket mer måndag än vad det har gjort på länge. Jag ville inte ens gå upp i morse utan drog mig i hela tolv minuter. Anledningen är nog att jag vet att jag har mycket att göra på jobbet idag och sådant kan få även den bäste att tappa arbetslusten. Nåja.

På tal om någonting helt annat så måste Timo Räisänens nya tredje album, Love will turn you around, vara hans bästa hittills. I alla fall om jag ska döma av det lilla jag hört. Plattans förstaspår My Valentine är grymt bra sin enkelhet till trots. Men det är ju så det är när pop är som bäst.

Säga vad?

Midnattsloppet

Ja vad ska man säga. Träningen inför loppet var väl inte den bästa men jag tänkte att jag nog skulle bli taggad av att det var tävling och att alla människor runtomkring skulle sporra mig till att göra något utöver vad man kunde förvänta sig (det vill säga springa milen på under en timme) så jag var riktigt laddad innan loppet, rentav nervös och övertänd kanske. Det gick ganska bra i början men eftersom jag inte hade någon aning om hur fort jag sprang så var det svårt att säga hur jag egentligen låg till. Vid första vätskekontrollen började problemen. Efter att ha druckit kändes det som att vattnet bara skvalpade runt i magen vilket inte alls är behagligt när man ska springa men jag fortsatte kuta på ändå. Efter halva loppet började det kännas lite tungt, antagligen bara för att jag visste att det var dags för den långa stigningen upp mot Sofia kyrka och den negativa sidan av mig tänkte att nu skiter jag i det här och går hem istället men den positiva sidan fick överhanden och såg till att jag tog mig upp hela vägen springandes, visserligen i väldigt låg fart. Uppe på toppen kände jag mig stark och tänkte att det här ska nog gå bra men så kändes det inte i backen upp mot Fjällgatan men jag tog mig uppför där också. Vid den andra vätskekontrollen fick jag problem igen eftersom jag försökte dricka och andas samtidigt vilket inte var så smart. Efter att ha hostat en stund hade jag inget syre kvar och tröttnade en aning. Sen var det dags att ta sig upp mot Mosebacke och det var inte heller någon barnlek och jag tänkte att nu är det dags att börja gå men innan jag hade tänkt den tanken klart tänkte jag istället att här ska det fan inte gås nånting, jag ska springa hela vägen i mål. Väl uppe på Mosebacke återstod två kilometer och mycket löpning utför och jag tänkte att det här kommer att gå bra och att jag rent av kanske skulle kunna spurta lite på slutet. Men väl ute på Hornsgatan fanns inte så mycket krafter kvar och gatan hade aldrig tidigare sett så lång ut. När jag såg klockan ovanför mållinjen la jag ändå in en liten spurt för att jag skulle komma under 64 minuter vilket jag inte gjorde när jag väl såg det officiella resultatet idag; 64 minuter och 24 sekunder. Väl i mål kände jag mig först lite besviken men med lite distans var jag helnöjd med tanke på att jag tidigare bara har sprungit utomhus cirka fem gånger och att jag aldrig har varit i närheten av att springa en mil, inte ens på löpbandet. Kommer jag att springa midnattsloppet igen? Självklart, och då ska det bli en bra bit under timmen.

Tröjfiasko

Igår hämtade jag ut tröjan man ska ha på sig när man springer midnattsloppet. Jag tittade inte så mycket på den först men när jag kom hem och tog upp den ur väskan fick jag en smärre chock. Någon har haft det dåliga omdömet och beställt en medium till mig. Inte nog med att den satt klistrad som korvskinn, den slutar dessutom strax ovanför naveln. En start i loppet känns ganska avlägsen. Trots det var jag ute och sprang en runda på 8 km igår, helt i onödan alltså...

Kent x 4

Semesterns enda inlägg handlade ju om de glada nyheterna från kent. Det var väl ingen som tyckte att det var konstigt att jag skulle ha biljetter till höstens båda spelningar i Stockholm. Men när väl de två först annonserade konserterna var utsålda och det släpptes biljetter till en extrakonsert så var det en del som tyckte att jag var konstig, att man inte kan se kent live tre dar på raken. Vad de personerna tyckte om att jag köpte biljetter även till den andra extrakonserten som dök upp vet jag inte men i vilket fall som helst ska jag se kent live fyra dagar på rad mellan den 16-19 november. Nu undrar man var gränsen går. Det kommer inte att bli några fler extrakonserter i Stockholm men OM det skulle bli det, skulle jag gå då? Det är en intressant fråga som jag slipper ta ställning till men en kväll till hade jag nog klarat av. Och en till kanske...

Utelöpning

När semestern kom och jag inte längre hade nära till löpbandet på Friskis på jobbet så var tanken att jag skulle börja springa utomhus. Då gällde det att vara rätt utrustad så jag började med att beställa ett armband till iPoden så att jag åtminstone kunna ha lite underhållning på joggingturen. Innan armbandet kom hade det hunnit gå en dryg vecka av semestern och jag kunde ju absolut inte springa utan musik. När det så var dags för premiärturen gick det inte lika enkelt som jag hade trott. Eftersom jag inte kunde hålla ett jämnt tempo som på löpbandet (10 km /h) så sprang jag förmodligast alldeles för fort för mitt eget bästa och var helt utmattad efter bara en kort stund, det kändes som att lungorna inte ville vara med längre. Min genomklappning kan ju även ha berott på att det var ett ganska långt uppehåll sedan min senaste löprunda på bandet och att jag hade tappat all den lilla kondis jag hade. Under de kommande löprundorna hände ungefär samma sak, visserligen orkade jag lite längre varje gång med det kändes som att jag var långt ifrån den form jag skulle behöva för att orka springa midnattsloppet och jag tänkte att oavsett hur det skulle gå i loppet så skulle min karriär som löpare vara över efteråt och jag skulle återgå till spinning som konditionsträning istället.

När jag nu i måndags skulle ge mig ut och springa bestämde jag mig för att jag skulle ta det väldigt lugnt men samtidigt verkligen hålla mig springande hela tiden, det vill säga aldrig ha två fötter i marken samtidigt. Detta gick riktigt bra. Jag var ute i 45 minuter utan att stanna eller gå en enda gång, trots att jag fick håll mot slutet. När jag kom tillbaka hem loggade jag in på lopning.se och ritade in rundan jag hade sprungit bara för att få en uppfattning om vilken hastighet jag hade snittat. Det visade sig att jag på de tre kvarten hade tillryggalagt en sträcka på 6760 meter vilket ger en genomsnittligt hastighet på 9 km/h. Det bästa var att jag inte kände mig helt utmattad som tidigare utan hade kunnat fortsätta en bit till. Så nu måste jag väl åtminstone kunna ta mig i mål på midnattsloppet och även kanske kunna komma upp lite i hastighet så att jag tar mig runt på under en timme. Vid midnatt mellan lördag och söndag vet jag svaret.

Semesteraktiviteter

Så vad har jag då gjort under mina fyra veckors semester kan man undra. Förutom senaste helgen som tillbringades i Göteborg och helgen för två veckor sedan som jag spenderade i Hallstahammar så har jag bara varit hemma i Stockholm och tagit det lugnt vilket har varit väldigt skönt. Jag behöver slappna av ordentligt för att känna att det ska vara okej att komma tillbaka till jobbet igen.

Slappa behöver inte betyda att man bara ligger på soffan, vilket det i och för sig har blivit en hel del av framför allt i samband med filmtittande. I övrigt har mitt slappande bestått av att jag har försökt läsa en bok (hann bara med cirka en fjärdedel fast ambitionen är att läsa klart den), minigolf (en seger och två tredjeplatser), kortspel (blandade resultat), sällskapsspel (förutom en förlust i TP har det blivit uteslutande vinster i både TP och Pictionary), inte så mycket sol och bad (men över genomsnittet), diverse middagar, grillningar och en massa andra saker.

Dessutom har min älskling hunnit fylla år och min present utöver champageneglas från Iittala bestod av en ballongflygning så nu återstår bara att se när den blir av.

Till skillnad från tidigare år deltog jag bara en dag under pridefirandet men det kändes som att det räckte bra.

Jag har även köpt 18 paket müsli.

Som jag nämnde så var jag i Göteborg i helgen som gick och där blev det ett besök på Liseberg, ett besök som varade i åtta timmar. Nyheten för året var uppswinget som var en skön åkatraktion som gärna hade fått hålla på mycket längre än vad den gjorde. Sen hade jag tur och lyckades vinna 2,3 kg Plopp vilket inte är lika mycket som det låter, det mesta är redan slut.

Hur har det gått med löpningen och träningen inför midnattsloppet då? Jag får be om att få återkomma i den frågan...

Hej höst!

Semestern är slut, hösten är här eller nåt.
Jag är inte skapt för arbete. Så är det bara. Jag fungerar mycket bättre när jag får vara ledig och bara vara. Trots detta faktum så går det rätt bra att börja jobba igen men tro för den sakens skull inte att jag har gjort någon nytta på arbetet idag. Inte något som har gagnat mitt arbete i alla fall. Däremot har jag sökt ett nytt jobb som jag blev tipsad om av en kollega Får väl se hur det går med det, vet inte om jag vill ha det, det verkar läskigt att jobba på Östermalm. Nåväl.

Som den frekvente läsaren säkert har märkt så har även bloggen haft semester men nu när jag är på jobbet igen så kommer uppdateringsintervallen säkerligen att bli kortare.

Tillbaka till samtiden

Idag kom årets bästa nyhet. Kents nya skiva med den smått fantastiska titeln Tillbaka till samtiden släpps den 17 oktober och det blir spelningar i Stockholm den 16-17 november. Läs mer på www.kent.nu

Semester!

Eftersom jag redan idag blev klar med allt på jobbet som jag hade tänkt hinna göra klart före semestern så bestämde jag mig helt sonika för att ta semester även i morgon vilket innebär att det snart är dags att påbörja den efterlängtade och välbehövliga ledighet som visserligen har närmat sig fortare i år än tidigare år då juni och början av juli har känts så långa till skillnad från i år vilket nog beror på att det inte har varit något vidare sommarväder än men det kan man alltid hoppas på att det ska bli nu och därmed är det efter att jag har tillönskat alla en skön sommar dags för mig att avsluta denna relativt långa mening.

Mest spelade låtarna i iPoden

Så här några veckor efter att jag fick iPoden kan det vara på sin plats att publicera listan över de mest spelade låtarna och listan ser ut som följer.

Tangentbordsolycka

Ändå sedan jag skaffade bärbar dator har jag varit rädd för att att ett dricksglas ska slås ut över tangentbordet. Detta är ju ingen katastrof om man har en stationär dator men med en bärbar känns det som att hela datorn skulle kunna paja. Så när min farhåga besannades i lördags i och med att någon slog ut ett glas mousserande över datorn trodde jag att det skulle vara kört. Men inte då. Efter snabb avstängning, torkande och fönande fungerade datorn precis som vanligt igen. Men numera råder det alkoholförbud i närheten av datorn...

Laktosintolerant?

Jag har länge misstänkt att jag lider av lindrig laktosintolerans men har inte gjort några större ansträngningar åt att ta reda på det. Mina misstankar grundar sig på att jag efter att ha ätit framför allt frukost (som bland annat består av 3 dl yoghurt) och glass drabbas av en viss bubblighet i magen. Häromdagen tänkte jag att det är dags att kolla upp det här och köpte någon slags havredryck istället för yoghurt. I morse var det dags för första testet och faktum är att jag kände mig bättre i magen efter intagen frukost så jag kanske får fortsätta att undvika mjölksocker. Fast glass blir ju svårt att avstå ifrån...

Dagens musiktips

Editors nya skiva An End Has A Start är minst lika bra som deras snart två år gamla debutplatta The Back Room. Den mest spelade låten enligt iPoden är The Racing Rats som musikaliskt litegrand låter som något som skulle kunnat ha varit en B-sida från Du och jag Döden.

Medelålder(s)

En fråga som emellanåt har dykt upp i diskussioner med sina vänner är när man egentligen är medelålders. Det är väl inte så mycket att bry sig om egentligen men ibland kan det vara skönt att ha klara definitioner på saker och ting. Jag minns en diskussion från längesedan då någon hävdade att man var medelålders redan vid 25 medan någon annan å det bestämdaste sa att man inte var medelålders före 50. Om man googlar kan man bland annat hitta följande definition på wikipedia:

Medelålders syftar på personer som varken kan sägas vara gamla eller unga. Någon exakt definition av vilka åldersgrupper som kan karaktäriseras som medelålders finns inte. Oftast menas dock personer i 40-, 50- och 60-årsåldern. I Sverige och andra västländer kan medelåldern ses som den period då man sedan länge är etablerad på arbetsmarknaden samtidigt som man inte längre har riktigt små barn. Medelåldern, eller medelålders, brukar användas som en subjektiv benämning för skedet i livet mellan ungdomen och ålderdom. Ett exempel på medelålder är. Yngre medelåldern: 30-49 år. Övre medelåldern: 50-64 år.

Jag kan köpa allt som står här ovan (hurra, jag är yngre medelålders...) men häromdan blev jag ändå nyfiken på att ta reda på vilken som är den verkliga medelåldern i Sverige. Jag gick in på SCB och klickade mig fram till befolkningssidan och laddade ner lämpliga data till Excel för att kunna göra en enkel beräkning. Det visar sig att vid förra årsskiftet var medelåldern för män 39,2 år och för kvinnor 41,6. Så om tre år är jag definitivt medelålders. Vidare gjorde jag även ett diagram över de olika åldrarna om såg då av vi har för många 55-65-åringar i landet (vad gör vi åt det?) och att det har fötts väldigt lite barn de senaste åren (på gott och ont) och att den mest frekventa ålderskategorin är 39-42-åringar. Det känns som att det är något knas med att det finns 39% fler 60-åringar än 8-åringar. Det är bara att hoppas på att det nativiteten ökar så att det finns gott om pigga raska ynglingar som kan ta hand om mig och min generation när vi bli gamla och gaggiga inom en förhoppningsvis inte alltför snar framtid.

3 av 4

För cirka fem år sedan drog jag ut mina visdomständer i överkäken, något som skedde utan några större komplikationer. Min tandläkare har sedan dess vid den årliga kontrollen sagt att jag måste dra ut de där nere också men hon har inte velat göra det själv eftersom hon tyckte rötterna på den ena tanden såg för besvärliga. Så när jag var hos henne senast så skickade hon mig vidare till en visdomstandsspecialistutdragare (ja, det finns ett sådant ord) och i morse var det dags för ett besök hos honom. Eftersom min ordinarie tandläkare inte hade velat dra ut mina visdomständer i underkäken så hade jag förväntat mig att det skulle bli lite problem så döm om min förvåning när utdragandet av den här visdomstanden i underkäken gick enklare än vad de i överkäken gjorde. Lättad över det enkla ingripande betalade jag de 1300 kr det hela kostade utan att ens reflektera över att det var dyrt. Så nu återstår bara en av mina fyra visdomständer, men den får nog sitta kvar ett tag till, jag vill ju inte tappa den lilla visdom jag har kvar än.

Midsommarhelgen

Den gångna midsommarhelgen tillbringades tillsammans med Rickard i den västmanländska metropolen Hallstahammar. Trots trist väder på midsommarafton blev det ändå lite bad och en del att dricka vilket ledde till att midsommardagen var rätt seg vilket ramades in med att regnet öste ner hela dagen. I vilket fall som helst så var det skönt att åka bort från stan ett tag, fast det var skönt att komma hem igen.

Regissörsstatistik

Igår såg jag Quentin Tarantinos senast film, Death Proof. Tarantino är en av mina absoluta favoritregissörer. Hur vet man då att en regissör tillhör sina favoriter. Antingen har man full koll och vet exakt vem som har regisserat alla filmer man sett och på så sätt bör man ha en bra bild på vems regisserande man gillar eller inte. Eller så har man fastnat för vissa regissörer som är speciella och har ju då koll på dom. Men det kan ju ändå vara så att man ser vissa filmer utan att ha koll på vem som står för regin och på så sätt kan det efter ett tag visa sig att man har sett en massa bra filmer av samma regissör utan att veta om det. Det är då det kan vara bra att ha Filmtipset till hjälp. Där kan man bland annat få fram listor på vilka regissörers filmer man har satt högst snittbetyg på. Innan jag satte betyg på Death Proof idag så låg Tarantino ohotat i topp på regissörslistan efter sex sedda filmer med ett snittbetyg på 4,67. Efter att bara ha gett en fyra till Death Proof sjönk snittbetyget till 4,57 vilket fortfarande är ett högt snittbetyg. Det är lite kul att kunna säga att Death Proof är en av Tarantinos sämsta filmer samtidigt som det är en av de bästa filmer jag har sett i år.

Hur ser då min regissörstopp ut på Filmtipset? Jo enligt följande:

Snitt Antal filmer Regissör
4.57 7 Quentin Tarantino
4.33 3 Alejandro González Iñárritu
4.33 3 Christopher Nolan
4.33 3 Andy Wachowski
4.33 3 Larry Wachowski
4.25 4 Lukas Moodysson
4.25 4 George Lucas
4.20 5 Robert Altman
4.17 6 Lars von Trier
4.00 6 James Cameron


Om man rensar bort de regissörer jag inte sett så många filmer av och bara tar med de som jag har sett minst sex filmer av ser toppen istället ut som följer:

Snitt Antal filmer Regissör
4.57 7 Quentin Tarantino
4.17 6 Lars von Trier
4.00 6 James Cameron
3.90 10 Tim Burton
3.88 8 Woody Allen
3.78 18 Steven Spielberg
3.67 9 Ridley Scott
3.67 6 Peter Weir
3.50 6 Francis Ford Coppola
3.45 11 Martin Scorsese


Till sist en tredje lista över de regissörer som jag sett minst tio filmer av:

Snitt Antal filmer Regissör
3.90 10 Tim Burton
3.78 18 Steven Spielberg
3.45 11 Martin Scorsese
3.40 10 Stephen Frears
3.33 12 Joel Schumacher
3.33 12 Colin Nutley
3.20 10 Robert Zemeckis
3.18 11 Clint Eastwood
3.17 12 Tony Scott
3.10 10 Richard Hobert
2.50 12 Kjell Sundvall

Det totala snittet är 3.09 på 1528 betygsatta filmer. Visst är det kul med film och statistik?

Dåligt med träning

Igår var det på dagen två månader kvar till Midnattsloppet går av stapeln. En lopp som jag tydligen ska springa. Hur går det då med träningen i allmänhet och för loppet i synnerhet? Tja, inget vidare. Från att ha legat på en träningsfrekvens på tre gånger i veckan är jag nu ner på en till max två gånger i veckan. Orsaken till detta är att jag inte orkar gå upp så tidigt på morgnarna längre eftersom jag är tillsammans med någon som lever i en annan tidszon vilket har lett till att min nattsömn har förskjutits. Visst kan man träna på andra tider än morgnarna men jag har inte riktigt insett det än. När det sen gäller själva löpningen känns det som att jag har stagnerat runt fem km, det känns jobbigt att ens försöka springa längre. Dessutom har knäna börjat kännas lite ovilliga till löpning men det brukar i och för sig släppa efter en stund. Jag har fortfarande inte börjat springa utomhus men det måste snart bli av, framför allt till semestern. Fast jag tror mer på det här med att vila sig i form...

Ny MSN

Om man undrar varför jag inte har varit online på MSN på ett tag så kan jag berätta att det inte stämmer. Det är bara det att jag har en ny MSN-adress som är enligt formen fornamn-efternamn@hotmail.com och som man gärna får lägga till om man är snäll.

Homecoming (drama)queen

Jag är inte skapt för att gå på återträffar, jag är som en känslomässig bomb som bara väntar på att explodera. Lyckligtvis har det gått rätt så bra tidigare. Fram till i lördags vill säga. Inte för att det blev något större utbrott men all dramatik som uppstod var jag upphovsman till. Så klart. Tyvärr dök inte alla gamla klasskamrater upp, trots att de hade sagt att de skulle komma, men det var kul ändå, även om jag nu inte fick säga alla sanningar som vissa personer länge har förtjänat att höra men personerna i fråga kanske kommer i min väg någon annan gång, om inte förr så kanske om fem år. Jag hann i alla fall med att prata mer med en person under kvällen än vad jag pratade med henne under alla de tre åren på högstadiet. Dessutom är det rätt kul att inse att många av ens gamla klasskamrater är riktigt trevliga, något som inte uppmärksammades lika enkelt under skoltiden. Därför är det trist att man inte ses oftare.

Kvällen avslutades strax efter kl 3 med den smarta idén att istället för att ringa min systerson som hade lovat att hämta mig så skulle vi, det vill säga jag och min bästa kompis från förr, gå de drygt sex kilometerna till hembyn. Detta tog nästan två och en halv timme, mycket tack vare att vår marschfart inte var den högsta, delvis på grund av vår berusning. Jag hade gett bra mycket för att få ha haft en filmkamera med tillhörande filmare som hade kunnat dokumentera vår nattliga promenad. Filmen hade med minimal klippning varit garanterad en guldbagge. Problemet hade varit att komma på en bra och passande titel, men Norje borde ha ingått i titeln på ett eller annat sätt.

Borta bra men hemma bäst. Det var skönt att komma tillbaka hem till Stockholm igår igen. Det är konstigt hur man kan sakna någon så mycket efter bara tre dagars frånvaro. Jag ser det som ett tecken på kärlek.

Tillbaka

Som vanligt när jag befinner mig på besök i mina barndomstrakter så uppstår tankar och minnen från min uppväxt och det är inte utan att jag blir nostalgisk. Framför allt om man som idag har varit på skolavslutning i kyrkan vilket även om det inte var min avslutning kändes lite speciellt eftersom jag blev påmind om min tidigare separationsångest och dessutom såg tre gamla klasskamrater där (vilka jag undvek att prata med eftersom klassfesten ju inte är förrän i morgon (dessutom tror jag inte två av dom såg mig)). Av någon konstig anledning uppstod en viss nervositet inför klassfesten, varför vet jag inte, men jag började ifrågasätta vad jag har där att göra överhuvudtaget, vad har jag att bevisa? Drama. Nåja, det blir nog kul, trots att jag fortfarande inte har kommit på någon bra uppdiktad historia att berätta om mig själv.

I övrigt har dagen förutom rent slappande och nyttjande av den fantastiska iPoden jag fick bestått av lunch med tre gamla vänner och ett spontant biobesök med min svåger (Ocean's 13, den får nog en trea på filmtipset). I morgon innan det är dags för tillställningen ska jag ta en fika eller nåt med systersonen enligt hans önskemål. Dessutom måste jag även komma på vad jag ska ta med mig för något att äta.

Saknar Rickard. Så klart.

För övrigt hamnade det nya albumet med Rihanna på min iPod av någon konstig anledning. Riktigt bra måste jag säga.

Har medan detta skrevs även blivit påmind om hur hopplöst segt det är att surfa med vanligt gammaldags modem.

Det är kul med presenter

I förrgår när jag träffade Rickard efter jobbet fick jag en present av honom. När jag öppnade paketet såg jag att det var en iPod på 80 GB. Min första kommentar till honom var att han är helt knäpp i huvudet. Självklart blev jag väldigt glad och överraskad men samtidigt uppstod ett problem; nu måste jag komma på en lika bra (och dyr) present till honom vilket är helt hopplöst. Förslag?

AC

Igår var jag i tur och ordning på Bauhaus, OnOff och Elgiganten på jakt efter en Air Conditioner. Hittade jag någon? Nä, ingen som passade min lägenhet eller plånbok. Alla små bra var helt slutsålda. Fast i morse var det rätt svalt i lägenheten, det var bara 27 grader till skillnad från gårdagens 29. Höst någon?

Rickard

Uppdateringsfrekvensen av bloggen är för närvarande löjligt låg. Detta har väl sin förklaring i att det inte är så mycket annat än Rickard som rör sig i mitt huvud just nu. Vem är då Rickard undrar vän av ordning. Han har nämnts lite hastigt i en del tidigare inlägg men då med namn som strössel och snutten. I vilket fall som helst så är han sedan ett litet tag tillbaka min partner (det finns till och med papper på det hos polisen) eller pojkvän låter kanske lite modernare. Man skulle rent av kunna vara lite vågad och kalla honom för sambo med tanke på att han den senaste månaden har sovit hos mig alla nätter utom två. Utan att behöva skriva ett alltför självutlämnande inlägg om Rickard och mina känslor och tankar om oss och om relationer i största allmänhet kan jag bara istället säga att jag är kär och det känns fantastiskt. Nu är det bara en AC som saknas.

Kryssningsskörd

Då var man hemma från kryssningen igen, skörden ser ni ovan. Det blev visst tre liter sprit för mycket och även tre liter vin för mycket men det går väl åt.

Vi blev cirka 1:45 försenade eftersom vi hamnade mitt i ett sjödrama och blev sjöräddningscentral. I övrigt förflöt kryssningen utan några incidenter.

Ålderskategori

Jag ska fan sluta fylla i sådana här webenkäter om dom inte kan ha lite mer vettiga ålderskategorier.

Klassfest

För ett par dagar sedan fick jag ett telefonsamtal från en gammal klasskamrat från grundskolan. Eftersom det i dagarna är 20 år sedan vi slutade nian tyckte han att det var läge att ha en klassfest som han nu försökte få till stånd. Han hade redan fått tag på de flesta i klassen och många kunde det föreslagna datumet, så även jag. Om knappt tre veckor kommer jag alltså att åka på något som egentligen är ett enda stort beteendevetenskapligt experiment men oavsett det så ser jag fram emot det. Nu gäller det bara att hitta på något bra att berätta om sig själv...

Soundtrack

Soundtrack, ljudspår, musik till rörliga bilder såsom filmer och tv-serier.

Mycket av den musik man hör i filmer och tv-serier är gamla låtar som någon har bestämt ska höras på antagligen väl valda ställen. Nu pratar jag naturligtvis inte om den instrumentala musiken som ligger som små ljudmattor här och där och som gärna innehåller stråkar om det är ett extra känslomässigt skeende som gestaltas. Nej, jag menar de låtar som ibland finns med, oftast i bakgrunden eller bara som små korta snuttar. Hur går det till när man väljer ut dessa låtar? Handlar det om rent kommersiella syften så som att få till ett storsäljande soundtack eller finns det någon tanke bakom att låten faktiskt ska förstärka scenen den framförs i? Jag hoppas på det senare.

Efter att häromdan ha sett det sista avsnittet av Six feet under så blev jag väldigt nyfiken på den sista låten som var med i avsnitten. Låten framfördes i sin helhet och passade otroligt bra till bilderna. Låten heter Breathe Me och görs av Sia. Det var ingen låt jag hade hört tidigare och det var antagligen delvis därför jag tyckte den var så bra. Hade det istället varit en låt som jag hört tusen gånger så tvivlar jag på att känslan av att passa perfekt ihop med bilderna hade varit lika stark eftersom jag i sådana fall redan skulle ha haft egna bilder till låten.

Jag har nu hört låten minst tjugo gånger och varje gång får jag bilderna från Six feet under i huvudet. Som trevlig bonus hittade jag även andra bra låtar med Sia bland annat en bra remix av en låt som heter Numb. Den som säger att det är fördummande att se på TV har alltså fel.