Spinningtankar

En bekant till mig sa en gång att de enda tillfällena då han verkligen kunde tömma huvudet på tankar var när han sitter på en spinningcykel. Jag tänker på hans uttalande ungefär varje gång jag spinnar eftersom mitt huvud är allt annat än tomt. Framför allt är huvudet fullt av tankar som skulle kunna kallas statistikersjukan, det vill i det här fallet säga att jag hela tiden sitter och beräknar hur många procent att passet som återstår. Resten av tiden går åt till att tänka elaka tankar om spinninginstruktören som ropar mer eller mindre meningslösa instruktioner. Min favorit är när de ber en tänka på att hålla in magen. Det är inte något man behöver säga till någon som har hållit in magen på heltid i en sisådär 20 år. En annan favorit är när de ber en tänka på att hålla in armbågarna, vilket jag riktigt behöver påminnas om emellanåt, men då ser jag det mer som en personlig tillsägelse och tänker att det är ett väldigt tjat. Vad som däremot inte kan påpekas nog ofta för mig är att komma ihåg att andas. Det låter som något väldigt enkelt men om man som i mitt fall har varit väldigt överviktig så är det inte lika lätt eftersom man som tjockis i största möjliga mån ville dölja alla tecken på andfåddhet. Nu låter det som att jag inte gillar spinning, men det gör jag, fast det är först när passet är över som jag verkligen njuter. Det är då, som idag då man gick upp 05:45 för att sitta på cykeln kl 7, man verkligen tycker att det är värt det.