Irritationsmoment

Jag håller sakta men säkert på att förvandlas till en grinig gammal gubbe. Detta har pågått ett tag och jag är nu övertygad om att jag i min ålderdom kommer att skälla på ungdomar och svinga käppen efter dom. Låt mig ge några exempel på tydliga tecken.

På väg till jobbet i morse så hittade jag en ölburk slängd i bostadsrättsföreningens trädgård och jag kände mig bara tvungen att förflytta burken till den närbelägna papperskorgen samtidigt som jag förbannade den förmodade snorungen som under lördagens rus hade förpassat burken dit.

Sedan i somras finns det mobilfria avdelningar i tunnelbanan vilket är ungefär lika genomtänkt som att ha kissfria sektioner i simbassängen. Trots att jag tycker att det är ett något fånigt förbud som jag själv råkat ha brutit mot vid enstaka tillfällen så tycker jag att förbudet är till för att följas. Så när jag ser en liten bimbobrud sitta och prata högt och ljudligt i mobilen i den mobilfria avdelningen med nån annan fjortisbrud som hon antaligen inte har sett på de senaste fem minutrarna så får jag god lust att påtala att det faktiskt inte är tillåtet. Men så hejdar jag mig själv eftersom jag inte vill vara sån som gör sånt.

Det finns även en del andra småsaker som jag stör mig på, framförallt när det gäller ordning och reda, saker som folk har problem med att sköta hemma i bostadsrättsföreningen, såsom att följa tvättreglerna, slänga soporna och tidningspappret på rätt sätt. Det värsta är att jag kan bli så irriterad på mig själv just för att jag blir irriterad på dessa småsaker, men det är ju faktiskt relativt vuxna människor som bor i huset. Synd att alla inte kan vara felfria som jag...