Jag har en dröm

Jag har en dröm om att kunna springa eller åtminstone kunna jogga lite hjälpligt. Om jag hade förmågan att springa så skulle jag kunna ge mig ut och motionera när som helst utan att behöva ha tillgång till ett gym eller en spinningcykel. Problemet är att jag vid de få enstaka tillfällen då jag tvingats springa i modern tid alltid har fått ont i benen. När jag är på gymet och sitter och vilar mellan något set så händer det att jag sitter och tittar med en viss beundran på de som springer på löpbanden. Det ser så enkelt ut, eller inte för alla kanske, en del ser ut som att de ska avlida i vilken sekund som helst, men de allra flesta springer med lätta snygga löpsteg. Vid två tillfällen har jag vågat mig upp på löpbandet men jag har inte vågat knappa in högre hastighet än att jag har kunnat gå i raskt tempo, jag har inte vågat ta steget fullt ut och börjat springa. Varför vet jag inte riktigt, kanske för att jag inte vill riskera att bli besviken över att inte orka mer än en minut innan jag får plågsamma smärtor i benen. Men någon gång ska jag våga. Jag kanske får göra som Stig Helmer; Jag är inte rädd, jag kan springa.