Varje litet steg

Jag har glömt att meddela att det har kommit ännu en sån där låt som man inte kan sluta lyssna på. Denna gång är det Lasse Lindh med Varje litet steg som får mitt odelade intresse. Ingen unik låt i sig men om alla artister gjorde åtminstone en sån här låt var skulle jag ha mycket trevligt att lyssna på.

Kosttillskottens vara eller icke vara

Idag har min chef återigen fått uttala sig i media. Så fort det kommer någon ny studie som handlar om kost och hälsa så brukar journalister från alla håll kontakta henne för att få hennes syn på det hela. Bland annat så kan man i dagens DN läsa om en studie som visar att användning av kosttillskott kan leda till en ökad risk för dödlighet, alltså tvärtemot vad själva tanken med kosttillskott sägs vara. Detta är ingen nyhet i sig utan är något som har framkommit även i tidigare studier, dock finns inte helt entydiga resultat. Vad man även bör nämna är att i många av de här studierna så ses de förhöjda riskerna för dödlighet först vid ett intag långt över de rekommendationer som finns. Vidare så finns det andra studier som har visat att kroppen inte kan tillgodogöra sig alla vitaminer och annat från kosttillskott utan de försvinner direkt ut med urinen. Om jag istället får rekommendera något så är det att äta en balanserad kost, då klarar man sig bra utan några tillskott och sparar dessutom pengar och lever kanske längre som en trevlig bonus.

Jag har en dröm

Jag har en dröm om att kunna springa eller åtminstone kunna jogga lite hjälpligt. Om jag hade förmågan att springa så skulle jag kunna ge mig ut och motionera när som helst utan att behöva ha tillgång till ett gym eller en spinningcykel. Problemet är att jag vid de få enstaka tillfällen då jag tvingats springa i modern tid alltid har fått ont i benen. När jag är på gymet och sitter och vilar mellan något set så händer det att jag sitter och tittar med en viss beundran på de som springer på löpbanden. Det ser så enkelt ut, eller inte för alla kanske, en del ser ut som att de ska avlida i vilken sekund som helst, men de allra flesta springer med lätta snygga löpsteg. Vid två tillfällen har jag vågat mig upp på löpbandet men jag har inte vågat knappa in högre hastighet än att jag har kunnat gå i raskt tempo, jag har inte vågat ta steget fullt ut och börjat springa. Varför vet jag inte riktigt, kanske för att jag inte vill riskera att bli besviken över att inte orka mer än en minut innan jag får plågsamma smärtor i benen. Men någon gång ska jag våga. Jag kanske får göra som Stig Helmer; Jag är inte rädd, jag kan springa.

Kaffe

Jag är inte beroende av kaffe. Det är inte heller något jag måste dricka, kanske mest för att jag inte tycker det är överdrivet gott. Därför kan man tycka att det är lite märkligt att jag kan komma upp i fyra koppar kaffe om dagen, något som förvånar även mig. Självklart dricker jag inte kaffet svart, det skulle inte funka, utan har en skvätt mjölk i både för att det inte ska vara så varmt men även för att förbättra smaken. Tyvärr så blir det inte lika höga nivåer av de hälsosamma antioxidanterna när man har mjölk i kaffet men med tanke på att det är så pass höga nivåer ändå så är det hälsosammare att dricka kaffe med mjölk än att inte dricka kaffe alls (fast te funkar ju också bra ur antioxidantsynpunkt). Fast med tanke på min känsliga mage så borde jag nog inte dricka så mycket kaffe. Synd bara att vi inte har en espressomaskin med mjölkskummare på jobbet så att man kan slänga ihop en smarrig kaffe latte istället.

Biljettrush

De där Metallica verkar vara populära. De sålde slut sommarens spelning på Stockholm Stadion på 45 minuter. Kollar man på Tradera så finns det just nu 101 annonser där folk vill sälja sina biljetter. Då kan man ju undra varför de köpte biljetterna...

Sömn

I helgen som just passerat hände något som inte har hänt på bra länge, jag kan inte ens minnas när det senast skedde. Jag sov åtta timmar två nätter i rad. Helt otroligt! Det känns lyxigt att verkligen kunna sova ut, jag brukar ha svårt för att hålla mig sovande så länge. Visserligen kräver jag inte så lång sömn som åtta timmar men det känns ändå skönt att vara ordentligt utsövd.

I övrigt bestod helgen bland annat av dockmusikalen Avenue Q som var godkänd, diverse tv-avsnitt (ett Desperate Housewives, två Prison Break och tre Lost), ännu en melodifestivaldeltävling med märkliga reslutat och igår blev det brunch på Rival som var god men kanske inte riktigt värd de 225 kronorna som den kostade (för det priset kan man åtminstone förvänta sig pannkakor med lönnsirap).

Lönehelg?

Nu är det snart lönehelg. Eller? Vad är definitionen på lönehelg? Det borde vara första helgen efter det att man har fått lön men det innebär i praktiken att folk har olika lönehelger eftersom datumen för löneutbetalningarna skiljer sig åt och så kan man ju inte ha det. Man vill ju veta om det är mycket folk på stan och shoppar i helgen eller om det är extra mycket folk ute på krogen i helgen. Eftersom jag får lön den 25:e som denna månad infaller en söndag vilket innebär att jag får min välförtjänta lön utbetald först på måndag så borde min lönehelg infalla först nästa veckoslut och dit känns det jobbigt långt. Då har dessutom månadsskiftet passerat vilket innebär att alla räkningar, räntor och amorteringar ska vara betalda och då finns det ingen kosing kvar att roa sig för eller shoppa för så jag hoppas verkligen att min lönehelg infaller nu trots allt. Jag tycker att denna frågan vore något för Svenska Standardiseringsinstitutet att ta ställning till så att man sedan en gång för alla vet vilken helg som faktiskt är lönehelg och slipper sväva i ovisshet.

Brett Anderson

När Suede slog igenom 1993 så blev jag såld direkt. Fantastisk musik i kombination med bra texter och en sångare med en unik röst som fick mig att tro på att allt han sjöng. Mannen med rösten var så klart Brett Anderson. Suede var mot slutet inte alls lika bra som i början av sin karriär, mycket beroende på att den ena musikaliska motorn, Bernard Butler, lämnade bandet tidigt. Att Suedes sista framträdande i Sverige blev som pausunderhållning i en veckofinal av Fame Factory säger en hel del om hur dekis bandet var mot slutet. När Suede splittrades och Brett återförenades med Bernard under namnet The Tears blev jag glad och hoppades på storverk men när skivan kom kunde jag bara konstatera att den inte var någon höjdare. Nu är det dags för Brett att göra solodebut. Efter att ha hört första låten från hans soloprojekt är jag inte speciellt imponerad. Möjligen har jag för höga krav och hoppas att bli drabbad lika hårt som 1993, vilket är lite dumt eftersom det inte ens är möjligt. I samband med att hans album släpps ska han ge sig ut på en liten turné och han spelar i Stockholm den 21 mars. Jag har inte bestämt mig för om jag ska gå än, men om jag går så är det med förhoppning om att få höra några gamla Suede-hits vilket jag antar att han bör köra ett par. Varför inte Animal Nitrate eller So young.

Hemarbete

Jag är snorig som en gnu (om dom nu är snoriga låter jag vara osagt) och bestämde mig redan igår för att jag skulle jobba hemma idag. När jag tittar på termometern är jag extra glad över att ha sluppit gå ut idag. Dessutom kan jag återigen konstatera hur effektivt man jobbar hemma, jag får mer gjort här hemma än vad jag får på jobbet, mest beroende på att ingen kommer och stör en hela tiden och att man hemma kan lyssna på stimulerande musik hur högt man vill utan att någon störs. Nu är det dags för lunch, undrar vad som finns i frysen...

Veckans musiktips

I brist på nåt bättre att skriva om tänkte jag tipsa om en trevlig platta, nämnligen A weekend in the city, det nya albumet från Bloc Party. En skön kontrast till all schlagermusik som sköljer över en så här års. Bandet lirar för övrigt på Cirkus i maj och om någon vill ha sällis dit är det bara att säga till.

Jag tänker på mig själv och går i pausen

I fredags kväll var jag, som så ofta så här års, på teater. Jag tänker på mig själv hette pjäsen för dagen. Tyvärr så var det något av det sämsta jag har sett i teaterväg. Hela första akten var en enda lång plåga då jag satt och väntade på att få gå hem. Eftersom det var så uselt var jag väldigt nyfiken på att få se vad pjäsen fick för recensioner. Det är inte helt sällan som en föreställning som i mina ögon är dålig höjs av kritikerna. När jag just spanade in recensionen av Leif Zern i DN så blev jag först lite rädd att han tyckte det var bra, men när jag såg citatet nedan blev jag lugn. Istället för att se sådant här skräp borde alla gå och se Dödsdansen, teater när den är som bäst.

Jag måste erkänna att jag sällan haft så tråkigt på Dramaten som under de närmare två timmar som hinner krypa fram i väntan på paus och svart kaffe.

Merde!

Easy come, easy go.

Veckans spel och odds

Jag har blivit tagen av speldjävulen. Eller så illa kanske det inte är men efter förra veckans storsatsning och minivinst på att The Ark skulle avancera i melodifestivalen så har jag hela veckan suttit och väntat på att denna veckans odds skulle dyka upp på Unibet, vilket dom gjorde igår eftermiddag. Problemet vara bara att någon på Unibet hade gjort en tabbe och lagt ut för höga odds, antagligen på grund av någon hade trott eller tänkt att det bara var en låt som skulle gå vidare och inte två. På denna felutlagda lista (översta listan i bilden nedan) hade samtliga artister över två i odds vilket innebar att om man satsade lika mycket pengar på två artister och minst en av dom gick vidare så skulle man gå plus. När jag såg det så var min plan att satsa hälften av mina ihopvunna pengar på Magnus Carlsson och hälften på Nanne eftersom jag är fullt övertygad att minst en av dom går vidare, men kanske inte båda eftersom veckans joker Sebastian säkert får en ansenlig mängd röster. Precis när jag ska satsa på Nanne så är spelet borttaget. Lite senare dyker istället nya lägre odds upp (mellersta listan i bilden nedan) och min genialiska plan håller inte längre eftersom varken Magnus eller Nanne har över två i odds. På grund av tidsbrist och att jag inte riktigt kunde bestämma mig för vem av Nanne och Magnus jag skulle sätta mina slantar på så lägger jag inget spel. Nu idag på förmiddagen läste jag krönikan som Aftonbladets Markus Larsson hade skrivit om gårdagens repetitioner så bestämde jag mig för att satsa mina slantar på Nanne. Hon gick ju till final sist hon var med och dessutom kanske hon får en och annan sympatiröst på grund av hennes övervunna bröstcancer. Naturligtvis så hade oddset (sista listan i bilden nedan) på Nanne sjunkit sedan igår eftermiddag och var nu nere i 1.65 istället för 2.00 igår eftermiddag. Nu blir det ännu en spännande omröstning i morgon. Frågan är om jag ska ha 1172 kr på kontot eller har förlorat alla pengar, pengar som jag för en dryg veckan sedan inte visste om att jag hade. Fast egentligen borde jag kanske istället ha satsat pengarna på att The Ark står som slutsegrare om tre veckor, oddset på det är för tillfället 2.00 vilket är lite skumt med tanke på att man även kan spela på att slutsegraren kommer från deltävlingen i Göteborg till ett odds på 2.10 och då har man ju även garderat sig mot att Marie Lindberg skräller igen och detta till ett bättre odds. Märkligt.

Att göra

Jag är less på jobbet just nu. Inget konstigt med det antar jag, det är nog de flesta emellanåt, men i mitt fall har det varit ganska konstant efter julledigheten. En av anledningarna är att jag har så mycket att göra så jag blir trött bara på tanken på det jag ska göra. Vad jag istället har gjort är att sitta och sucka och sett fram emot helgen. Men så igår hände det något. Under ett tråkigt möte började jag skriva ner alla saker jag kunde komma på att jag måste göra vilket blev en ganska lång lista. Därefter började jag rangordna uppgifter i någon slags prioriteringsordning och när mötet sedan var slut satte tog jag tag i det jag ansåg vara mest akut och redan under gårdagen kunde jag stryka den första punkten på listan och idag har jag strukit ännu en vilket gav en enorm tillfredsställelse. Jag tror jag måste fortsätta göra listor även i fortsättningen. Eller så är det kanske bara nyhetens behag.

Livet i 8 bitar

Idag vill jag tipsa om en fantastisk film, Livet i 8 bitar, som visas på SVT kl 22:25 i kväll. Det är här jag gör min debut som filmskådis. Minns inte exakt var i filmen det är som jag syns, tror att det är ca 35 minuter in i filmen, vilket skulle innebära runt elvaslaget i kväll. För er som missat denna skådespelarinsats kan jag tala om att det är under ett upprop till en kurs i nationalekonomi (tror jag) som jag skymtar förbi som en av de förväntansfulla studenterna. För denna insats erhöll jag tvåhundra kronor och två biocheckar som lön. Det är ett hårt liv att vara kulturarbetare.

Säkert! igen då

Det är kanske lite tidigt att utse 2007 år bästa album i mitten av februari men bäst hittills i år är i alla fall Säkert! med Säkert! alias Annika Norlin alias Hello Saferide. Jag kan inte påstå att jag direkt har lyssnat påHello Saferide vilket jag kanske borde för jag är mer än nöjd med hur hennes svenska alster låter. Musikaliskt låter det som en väldigt lyckad blandning mellan Håkan Hellström och Lasse Lindh fast med skön sång på norrländska istället för göteborgska/stockholmska. Även låttexterna får mig att tänka på Lasse Lindh. Texterna är om än lite svårsjungna mycket bra och handlar om allt från tonårsångest, våldtäkt och kärlek så klart. Finns i en skivaffär nära er. Tror jag...

The Ark vs Edison Lighthouse

Det sägs att The Worrying kind är en stöld av Love Grows (Where My Rosemary Goes).
Stöld eller ej? Döm själv.

Provokationer

Jag har alltid haft en bild av att en stor kroppshydda automatiskt betyder stor muskelmassa och styrka och visst är korrelationen däremellan säkerligen ganska hög men ändå inte ett. När jag var på gymet i fredags så var det en kille där som jag har sett flera gånger tidigare på KI fast aldrig på gymet. Han ser ut som en typisk sparris, det vill säga smal, tanig och klen. Därför var det mycket provocerande när han på en del maskiner hade tyngre vikter än vad jag själv har. Igår så hamnade jag på Burger King på grund av lunchstället jag skulle besöka var stängt och jag var lite i tidsnöd innan gårdagens teaterföreställning skulle börja. Trots att jag var lite bakis och var sugen på strips tänkte jag att jag ändå skulle vara lite sund och beställa minimorötter till min burgare. Bakom mig i kön står sparrisen från gymet. Återigen provocerar han mig, nu genom att beställa en wopper med en stor pommes och en stor cola (ej light) som han sedan gladeligen slafsar i sig. Idag ser jag honom återigen, nu i lunchrestaurangen. Jag tog dagens keymeal, det vill säga rätten som ska vara lite nyttigare än de andra. Det gjorde inte han. Nu börjar jag misstänka att han förföljer mig enbart för att provocera. Sån tur att jag inte är så lättprovocerad då...

I bet that I look good on the dance floor

En annan fördel med ommöbleringen är att jag nu har ett funktionsdugligt dansgolv hemma som invigdes igår.

Livet är en schlager, på riktigt

Gårdagens melodifestivaldeltävling avlöpte enligt planerna så till vida att The Ark gick vidare. Att sedan Marie Lindberg gick vidare var bara en kul överraskning. Om det sen berodde på att låten var bra eller om svenska folket gillar askungesagan att en helt okänd person kan skriva en låt, skicka in den till tävlingen, få den antagen och dessutom framföra den själv låter jag vara osagt. Vad jag däremot inte kan förstå är hur Regina Lund kunde komma sist, det är ju en bra låt. Har folk något emot Regina efter hennes tidigare konstigheter genom åren? Eller trodde folk att Regina privat är som sin karaktär i Livet är en schlager där hon är bitchig mot Helena Bergströms Marie Lindberg-karaktär. Hur som helst så tror jag att om någon mer populär artist hade fått göra låten så hade den åtminstone varit vidare till andra chansen.

För övrigt borde The Ark eller åtminstone Ola Salo få representera Sverige i ESC varje år, en större estradör går inte att uppringa i landet just nu. Det ska bli kul att se hur det går i Helsingfors i man för trots att det fortfarande är två deltävlingar och andra chansen kvar så tror jag inte att någon rår på Ola och hans gäng. Jag är inte The worrying kind.

Odds på Arken

I morgon ska The Ark sopa banan med de andra jönsarna i melodifestivalens andra deltävling. Bara för att jag är så säker på min sak trots att inte ha hört en enda ton från något av bidragen så tänkte jag att jag skulle sätta en slant på deras avancemang till finalen. När jag kollade på Svenska Spel så fick man bara 1,03 i odds vilket inte är så mycket att hetsa upp sig över. När jag kollade på Unibet var oddset förståligt nog inte heller så högt men det var betydligt högre än svenska spels odds, nämligen 1,28. Det visade sig dessutom att jag hade en dryg femhundring på mitt konto där, pengar jag glömt bort att jag hade. Så då fanns det ju inget annat att göra än att gå all in. Men bara för att jag nu har satsat hela min förmögenhet så börjar jag misstro svenska folkets omdöme och jag börjar tro att dom inte alls kommer att ta sig vidare i morgon. Nåja, den som lever få se.

Förnyelse

I förrgår inleddes första fasen på den stora förnyelsen hemma. Möbler släpades runt och ställdes på nya platser och resultatet blev över förväntan trots att det inte riktigt gick att få till det med hyllorna som jag först hade tänkt mig. Det känns skönt med lite förändring så här efter 15 månader i lägenheten och faktum är att när jag nu ser resultatet så förstår jag inte varför jag inte arrangerade möblerna så här från först början. Enda nackdelen är att jag nu har brutit symmetrin på flera sätt, något som stör mig en liten aning. Nu återstår i tur och ordning följande förändringar:
1. Köpa en bärbar dator
2. Sälja skrivbordet och skrivbordsstolen
3. Köpa matbord och stolar
4. Eventuellt göra mig av med min nuvarande dator
5. Anordna inflyttningsfest 2.0

Spinningtankar

En bekant till mig sa en gång att de enda tillfällena då han verkligen kunde tömma huvudet på tankar var när han sitter på en spinningcykel. Jag tänker på hans uttalande ungefär varje gång jag spinnar eftersom mitt huvud är allt annat än tomt. Framför allt är huvudet fullt av tankar som skulle kunna kallas statistikersjukan, det vill i det här fallet säga att jag hela tiden sitter och beräknar hur många procent att passet som återstår. Resten av tiden går åt till att tänka elaka tankar om spinninginstruktören som ropar mer eller mindre meningslösa instruktioner. Min favorit är när de ber en tänka på att hålla in magen. Det är inte något man behöver säga till någon som har hållit in magen på heltid i en sisådär 20 år. En annan favorit är när de ber en tänka på att hålla in armbågarna, vilket jag riktigt behöver påminnas om emellanåt, men då ser jag det mer som en personlig tillsägelse och tänker att det är ett väldigt tjat. Vad som däremot inte kan påpekas nog ofta för mig är att komma ihåg att andas. Det låter som något väldigt enkelt men om man som i mitt fall har varit väldigt överviktig så är det inte lika lätt eftersom man som tjockis i största möjliga mån ville dölja alla tecken på andfåddhet. Nu låter det som att jag inte gillar spinning, men det gör jag, fast det är först när passet är över som jag verkligen njuter. Det är då, som idag då man gick upp 05:45 för att sitta på cykeln kl 7, man verkligen tycker att det är värt det.

Säkert!

Ibland kommer det låtar som man bara inte kan sluta lyssna på utan kör om och om igen. Årets första sådana låt för mig är Vi kommer att dö samtidigt. Sen återstår att se om jag har tröttnat om en vecka.

Irritationsmoment

Jag håller sakta men säkert på att förvandlas till en grinig gammal gubbe. Detta har pågått ett tag och jag är nu övertygad om att jag i min ålderdom kommer att skälla på ungdomar och svinga käppen efter dom. Låt mig ge några exempel på tydliga tecken.

På väg till jobbet i morse så hittade jag en ölburk slängd i bostadsrättsföreningens trädgård och jag kände mig bara tvungen att förflytta burken till den närbelägna papperskorgen samtidigt som jag förbannade den förmodade snorungen som under lördagens rus hade förpassat burken dit.

Sedan i somras finns det mobilfria avdelningar i tunnelbanan vilket är ungefär lika genomtänkt som att ha kissfria sektioner i simbassängen. Trots att jag tycker att det är ett något fånigt förbud som jag själv råkat ha brutit mot vid enstaka tillfällen så tycker jag att förbudet är till för att följas. Så när jag ser en liten bimbobrud sitta och prata högt och ljudligt i mobilen i den mobilfria avdelningen med nån annan fjortisbrud som hon antaligen inte har sett på de senaste fem minutrarna så får jag god lust att påtala att det faktiskt inte är tillåtet. Men så hejdar jag mig själv eftersom jag inte vill vara sån som gör sånt.

Det finns även en del andra småsaker som jag stör mig på, framförallt när det gäller ordning och reda, saker som folk har problem med att sköta hemma i bostadsrättsföreningen, såsom att följa tvättreglerna, slänga soporna och tidningspappret på rätt sätt. Det värsta är att jag kan bli så irriterad på mig själv just för att jag blir irriterad på dessa småsaker, men det är ju faktiskt relativt vuxna människor som bor i huset. Synd att alla inte kan vara felfria som jag...

Låg standard

Gårdagens låtar i den så kallade melodifestivalen måste ha varit några av de sämsta som någonsin framförts i dessa sammanhang. Om dessa låtar var bland de bästa av den 3000 bidrag som skickades in så undrar man ju vad resten av låtarna var för skräp. Den enda av gårdagens låtar som överhuvudtaget ens får komma i närheten av min MP3-spelare är Addis Black Widows låt men den förstördes helt live med falsksång. Nåja, nästa vecka vinner The Ark i alla fall.

10 år på KI

Idag avslutas jubileumsveckan med att det idag är tio år sedan jag arbetade min första dag på Karolinska Institutet. Om det ska firas eller om jag snarare ska dränka mina sorger över att fortfarande vara kvar på KI låter jag vara osagt, fest blir det i vilket fall. Hur många i min ålder har haft samma arbetsgivare i tio år? Inte så många va? Nåja, det kunde varit värre. Och bättre...

Veckans vägning - Slutet

Så här på dagen ett år efter viktminskningsstarten tänkte jag passa på att presentera skillnaderna på diverse mått mellan 2/2-06 och idag.

Vikt: -35,8 kg
BMI: -10,4
Midjemått: -20 cm (dvs 8 tum och man räknar jeansstorlekar)
Stussmått: -19 cm
Kragmått: -7 cm

Med det tänkte jag även avsluta Veckans vägning, men var inte oroliga, jag lovar meddela när jag har kommit under BMI 25.

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,5 kg
Totalt: -35,8 kg

Jubileumsveckan fortsätter. Idag eller i morgon, berorende på hur man räknar, är det ett år sedan jag började min viktminskning. Om någon då hade sagt till mig att jag skulle gå ner 35 kilo hade jag antagligen inte trott på det. Trots det fantastiska resultatet så är jag inte helt nöjd än. Som den flitige läsaren vet så vill jag åtminstone komma ner till BMI 25 vilket i dagsläget innebär att jag måste bli av med tre kilo till. Tittar man i diagrammet nedan så ser man dessutom att det snarare ser ut som att jag håller på att gå upp istället för ner och jag väger idag två kilo mer än när jag var nere på min lägsta torsdagsvikt, men eftersom jag då hade en del magproblem så vet jag inte om det var en faktiskt vikt eller om den berodde på mitt hälsotillstånd. I vilket fall som helst så krävs det en nytändning för att få igång nedgången igen. För tillfället äter jag för mycket onyttigheter för att det ska vara möjligt (det brukar vara så när man vill ha något man inte kan få). Dessutom lagar jag alldeles för lite mat hemma och när man äter ute har man inte full koll på vad maten innehåller. Men om jag bara lyckas få lite bättre disciplin på mig själv igen och dessutom lyckas hålla igång träningen tre dagar i veckan så ska det nog gå bra. Dessutom kan man hoppas på att cykelsäsongen snart drar igång igen.