Veckans vägning

Idag visade vågen exakt samma vikt som förra veckan, det hjälpte inte ens att jag hade trimmat håret i morse innan jag vägde mig, det saknades fortfarande det där retfulla lilla hektot ner till -29 kilo. Men det är inte så konstigt, egentligen borde vågen visat mer än förra veckan. Man kan säga att jag har överätit lite den senaste dryga veckan vilket jag är fullt medveten om och som jag även vet orsakerna till men som jag trots allt eller kanske tack vare ändå har tillåtit mig själv att göra. Men jag är inte orolig för framtiden eftersom jag vet att det bara är en tillfällig svacka och att jag dessutom börjar få in rutinerna igen efter semestern.

Idag är det sista besöket hos viktcoachen/terapeuten. Jag borde vända på det och skriva terapeuten/viktcoachen eftersom det framför allt är som terapeut hon har fungerat. Sista besöket jag får bekostat borde jag kanske dessutom skriva eftersom jag ju får fortsätta gå hos henne på egen bekostnad och frågan är om jag kanske inte ändå ska ta och göra det så att jag slipper separationsångesten. Det kan vara värt att betala tio kronor i minuten för hennes tid bara för att slippa tänka att vi aldrig mer ska ses. Så kan vi samtidigt passa på att jobba med just min separationsångest. Fast hon tycker ju att jag borde jobba med min konflikträdsla. Jag ska ta och berätta för henne om telefonförsäljaren jag skällde ut så får jag se om hon ser det som ett sundhetstecken eller om hon ser det som det hon befarade, att jag kommer att explodera förr eller senare...