Slutprajdat

I år ska jag inte säga att jag aldrig mer ska gå på Pride. Jag tror jag vågar påstå att jag har haft min roligaste pridefestival någonsin, anledningarna till detta är många, men framför allt har jag mycket att tacka min terapeut vars visdomsord jag numera ständigt har som ledstjärnor i bakhuvudet. Dessutom har en massa bekantas bekanta som jag inte har träffat på länge matat mitt ego och sådant är ju alltid trevligt hur ytligt det än må vara. Sen kan ju rolighetsnivån ha varit högt korrelerad med alkoholintaget men det låter jag vara osagt.

Igår när det var slut hade jag samma känsla som man brukar ha sista söndagen på semestern när det är dags att börja jobba dagen efter igen. Det var till och med som så att när jag skulle sova så låg jag tänkte på sådant som jag skulle ta tag i på jobbet när jag kom tillbaka, trots att jag har semester i en vecka till.

En annan kul grej är att jag har lurat mitt munsår. Normalt sett brukar jag få ett utbrott lagom till pride varje år men jag var smart nog att börja använda vectavir i förebyggande syfte redan för två veckor sedan. Nu återstår bara att se om ett utbrott kommer senare eller om det dröjer ett halvår till nästa gång.