På promenad - synvinkel # 3

Väldigt ofta när jag är nere på besök i Blekinge har jag negativa tankemönster men nu tänker jag att ska bryta dessa vanor och ställer in mig på att bara tänka positivt på min promenad. Att tänka positivt är något som jag har blivit om inte bra så åtminstone mycket bättre på. Efter en stund kommer jag förbi platsen där jag hade min första fylla i tidernas begynnelse. Minnenena är rätt så vaga på grund av att det var så länge sedan men jag minns att jag bjöds på något ur en plastdunk som någon av de äldre kamraterna hade med sig. Trots det vaga minnet vill jag minnas det som en väldigt rolig kväll. I samband med detta kommer ett annat mindre trevligt minne upp i huvudet. Jag börjar tänka på en händelse som inträffade några år senare. Det hade varit fest hos en kompis och jag kommer hem och går till sängs i hopp om att inte väcka någon. Efter bara ett litet tag upptäcker jag att hela rummet snurrar och jag inser att jag inte mår så bra och springer till badrummet. Dessvärre hinner jag inte ända fram till toalettstolen utan kräker ner badrumsmattan och mer därtill. Nu sover inte alla längre, mamma kommer och tar hand om det hela och säger till mig att gå i säng. Dagen efter minns jag först ingenting när jag vaknar men inser efter en stund vad som hade hänt och får ångest och vill inte går upp. När jag väl pallrar mig upp möter jag en inte alltför road pappa som säger några väl vald ord. Nåja, det är så här i efterhand ett ganska roligt minne ändå.

Lite senare kommer jag till platsen för mitt första hångel men det enda jag kan tänka på är kiosken som låg där. En kiosk som jag och några kompisar gjorde inbrott i. Det var inget planerat inbrott och jag vet inte ens om det skulle gå under begreppet inbrott snarare snatteri eller på sin höjd stöld. Vi gick förbi kiosken under hösten då den var stängd och vi gick och kände på dörrarna till byggnaden. En av dörrarna var öppen, antagligen hade något varit där före oss. Vi hade inte varit där inne länge när vi hör hundskall och hur en bil närmar sig. Vi springer därifrån i panik och får med oss det enda av värde som fanns där; ett flak med läsk och en burk med mynt. Efter det inträffade vågade jag inte gå i närheten av stället på ett bra tag och jag mådde dåligt över vad vi gjort ett bra tag efteråt. Jag kunde inte ens dricka läsken vi hade fått med oss. Nej, tänker jag nu, vad hände med de positiva tankarna jag skulle ha? Jag lämnar kioskområdet och går vidare.

Så småningom kommer jag till en av badplatserna där vi brukade bada på och jag tänker på allt kul som hände där. Jag ser bryggan jag brukade dyka från, flotten jag och kompisarna brukade ligga och snacka skit på, jag minns gången då jag skulle testa att åka vattenskidor, vilket visserligen inte gick så bra. Men till slut tar ändå ett dåligt minne över. Det var en dag på badplatsen, vi hade badat som vanligt och jag märker hur några av tjejerna börjar tissla och tassla. Till slut har det viskats saker till alla som var där. Alla utom till mig. Jag frågar vad de snackar om men ingen vill säga något. Redan på den tiden var jag väldigt nyfiken av mig och till slut lyckas jag få en av mina bästa vänner att berätta vad de hade snackat om. Det visar sig att en av tjejerna tänker bjuda hem alla på kvällen. Alla utom mig. När jag får reda på detta blir jag väldigt besviken, jag har sällan känt mig så utanför. Jag frågar henne varför och hon säger att hon hade blivit sur på mig när vi badade eftersom jag hade dykt i och simmat ner och tagit tag om hennes ben vilket hon inte hade uppskattat. Jaha, tänker jag, det låter ju som något att bli långvarigt sur över, men hon står på sig och säger att hon inte vill att jag ska komma. Men när några av mina kompisar säger att dom inte kommer om inte jag får komma och efter det att jag har bett om ursäkt, för något jag egentligen inte tyckte behövdes ursäkta, så ger hon med sig och säger att jag kan komma om jag måste. När vi sedan kommer dit på kvällen är hon lika glad och trevlig som vanligt och vi pratar inte ens om vad som hände tidigare under dagen. Slutet gott allting gott.

Jag fortsätter min promenad tillbaka mot föräldrahemmet och jag tänker att det är märkligt vad svårt jag har att bara tänka på positiva saker som har hänt. Det är nog lika bra att låta bli att tänka så mycketoch istället bara lyssna på musiken jag har i lurarna och försöka tömma huvudet. Men istället tänker jag på att jag borde ha hälsat på tvillingen och hur nöjd jag kommer att känna mig när jag kommer hem och har förbränt några extra kalorier.