måndag, augusti 28, 2006
Faran med medryckande musik
Ibland när jag vistas ute med min MP3-spelare påslagen så hamnar jag i min egna lilla värld. Det är oftast inget problem utan tvärtom en rätt skön känsla. Ibland händer det dock att jag tror att jag är personen som jag lyssnar på, vilket inte brukar ställa till något större problem så tillvida jag inte lyssnar på någon väldigt dansant musik. Jag var just och handlade frukost och hade Christina Aguilera i lurarna och lyssnade på Ain't no other man. Så när jag springer omkring på brödavdelningen och tror att jag är Christina så kommer det naturligtvis ett och annat danssteg emellanåt. Tyvärr kommer jag alltid på mig själv för sent, det vill säga när någon redan har observerat mig men jag får bjuda på det. Det värsta är när det går så långt att även någon av händerna ska vara med och ohindrat flyger upp i luften. Det är då jag funderar på att bara lyssna på lugn musik...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, vad säger man? Fj***a! ;o)
Det värsta (eller roligaste) är att jag känner igen detta... Jag gör i princip samma sak dagligen. De som ser mig, från exempelvis sin bil, när jag är ute och promenerar med lurarna i öronen måste tro att jag är från vettet. Gestikuleringar och "moves". Kan vi inte låtsas och hävda att vi brukar "hands-free"?
Kram
Jag tycker alla andra borde använda sig av mer moves istället, då verkar vi mindre konstiga :)
"Jag är inte bara Liza Minelli - jag är Christina Aguilera också!!!"
Hahahahhahahhahhaaa!!!
Skicka en kommentar