The program of today

Får två veckor sedan var jag hos terapeuten för det som var tänkt att vara det näst sista besöket. Innan jag gick dit var jag lugn och avslappnad, dels eftersom jag hade semester men mest för att jag inte hade fått någon uppgift jag skulle ha utfört till besöket. Jag funderade även över vad vi skulle prata om med tanke på att jag ju numera är fullständigt frisk (yeah right). Veckan tidigare hade jag varit nere i föräldrahemmet i Blekinge och vi pratade lite om hur det hade varit och jag berättade att det hade varit bättre än på mycket länge. Sen minns jag inte exakt vad vi pratade om, men jag sa något om att jag mådde så bra och kände mig mer harmonisk och lycklig än någonsin tidigare. Sedan sade jag något som jag själv blev förvånad över: Det ger mig inget att lyssna på kent längre. Självklart tyckte terapeuten att detta var ett friskhetstecken och hon tyckte jag skulle ta vara på känslan jag hade inför detta faktum eftersom den kunde vara bra att plocka fram vid andra separationer. Nåja, tänkte jag, jag kommer ju inte sluta lyssna på kent för gott. Men faktum är att jag lyssnade nästan bara på kent både när jag åkte ner till Blekinge och tillbaka till Stockholm och inte ens liveversionen av låten jag har lovat att aldrig mer prata om gav mig något, låtarna gled mest förbi som någon slags hissmusik. Terapeuten sa att jag borde lyssna på någon annan glad musik nu istället. Ja, sa jag, jag gör det, jag lyssnar bara på Depeche Mode nu. Hon frågade då om inte det inte är någon av deras låtar som jag har haft starka känslor av det negativa slaget till och jag säger att det finns såna låtar men att jag nu bara lyssnar på de låtar som jag blir glad av. Vi pratar sedan om lite annat som jag inte tänker gå in på nu men det handlar om att jag måste ta itu med min konflikträdsla. Men ska det vara så här nu? Ska det vara som att lyssna på Tomas Ledin när jag hör på kent eller kommer det att finnas en väg tillbaka? Eller räcker det att lyssna på Depeche Mode resten av livet? Photographic har varit sommarens låt för mig i alla fall. Sån tur att jag har den i fem versioner i MP3-spelaren.