Det har väl knappast undgått någon att Robbie Willams har lirat på Ullevi i helgen. Inte heller kan man ha missat de fantastiska recensionerna som den brittiske entertainern fick. Och visst var det en väldigt bra konsert, men jag tycker ändå att spelningen på Stockholm stadion i juli 2003 var snäppet bättre. Anledningen till att jag tyckte det var bättre då tror jag har att göra med att jag då för tre år sedan stod betydligt närmre scenen. Uppe på Ullevis läktare, där jag stod i helgen, är man helt utelämnad till storbildsskärmarna eftersom man annars har svårt att se något annat än vad som ser ut att vara en liten myra som springer omkring på scenen vilket gör att man tappar en dimension av upplevelsen. Ytterligare en anledning är att jag tyckte att scenen var snyggare då, eller de rörliga smart utnyttjade videoskärmarna för att vara exakt.
Varför tyckte då recensenterna och Robbie själv att det var bättre i helgen än för tre år sedan? Svaret är enkelt: Publiken. Jag vet inte vad det beror på, men alla som hävdar att stockholmare är stela och tråkiga får definitivt vatten på sina kvarnar.
Konsertens utan tvekan absoluta höjdpunkt var Angels, en låt som knäcker på skiva men som live växer än några steg.
Som kuriosa kan nämnas att vissa i sällskappet skämde ut sig genom att be om en B-kändis autograf samtidigt som han dissade OS-guldmedaljören som stod precis bakom...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Niclas Alexandersson är väl fan ingen B-kändis. Han är kung! :-)
MEEEEEN!!!
Det måste vara solen och värmen som förslöar ditt (alltså w, inte Niclas) omdöme. Alexandersson trippade oss ur VM, han ska skämmas - inte skriva autografer!
Ska du med på torsdag och se Max sätta stopp för Henke?
Skicka en kommentar