Gratis är gott

Jag visste att det skulle komma en dag då det skulle visa sig vara lönsamt att gilla kent. Jag visste inte hur eller i vilket sammanhang, bara att det för eller senare skulle komma ett tillfälle då det skulle löna sig. Så idag var dagen här. På lunchen var jag på den för tillfället enda sommaröppna restaurangen i närheten för att köpa med mig lunch. När jag kommer fram för att beställa en alaskafilé i tomatsås med kokt potatis säger serveringestjejen till mig att jag har en snygg t-shirt. Vad jag har på mig, för första gången, är den kenttröja jag inhandlade i Hultsfred för knappa tre veckor sedan och som jag nästan hade glömt bort. När jag sedan kommer till kassan för att betala ropar serveringestjejen till kassatjejen att jag inte ska betala, att dom bjuder på lunchen. Det visar sig att serveringestjejen är kenttokig och bland annat har kentloggan tatuerad i nacken. Nu ska jag alltid ha kenttröjan på mig när jag handlar mat där.