Hypokondri

Jag brukar beskyllas för att vara hypokondrisk vilket det väl i och för sig ligger en viss sanning i, men det är inte så farligt och det brukar gå lite i perioder. Häromdan blev jag utsatt för en påtvingad hypokondri skulle man kunna säga. Min rygg som hade krånglat lite smått i fem veckor började i tisdags att göra ordentligt ont så då var det dags att gå till farbror doktorn. Jag beskrev mina problem, med ryggen alltså, och han blev lite konfunderad och ville att jag skulle lämna blod- och urinprov och dessutom få ryggen röntgad. Jag frågade vad blodproven skulle kunna visa och då sa han att jag inte skulle oroa mig, men att han ville klargöra att det inte var något allvarligt som typ cancer. Så får inte en läkare säga till mig, klart man har cancer då. Han skrev ut lite schyssta piller som jag inte vågade äta mer än en av sorterna. Igår eftermiddag ringde läkaren och under de få sekunder som hann passera mellan det att jag förstod att det var läkaren och att han berättade att proverna var bra så hann jag tänka att jag hade en tumör på ryggraden och att min obetydliga lilla liv skulle vara över. Men så var det alltså inte denna gången, fast jag har ju inte fått resultatet från röntgen än... Fast den ena sortens piller jag fick verkar ha gjort susen, nu verkar jag vara bra i ryggen igen. Märkligt.