torsdag, mars 02, 2006

Everything counts

Ovanstående rubrik skulle kunna ha med kaloriintag att göra men syftar istället på den låt under gårdagens konsert med Depeche Mode som gav mig mest rysningar, vilket var något oväntat. Inte för att jag inte gillar låten, tvärtom, men jag hade på förhand tippat att Enjoy the silence eller Never let me down again skulle framkalla kvällens största rysningar. Hur var konserten i övrigt då? Den var bra, det råder det inga som helst tvivel om, men jag har sällan haft så höga förväntningar inför en konsert, förväntningar som inte infriades fullt ut. Låtlistan var det inget större fel på, även om jag inte fick höra två av mina största favoriter In your room och Strangelove, men det visste jag ju redan på förhand. Den enda överraskningen i låtlistan var Leave in silence. Den visuella delen hade jag varit mer än nöjd med om vilket annat band som helst hade stått på scen, men när det är DM som står på scen så förväntar jag mig lite mer ändå. Så vad är då min största invändning? Publiken. Den verkar inte riktigt på hugget, vilket jag inte riktigt förstår. De gånger jag sett bandet live förrut har publiken varit grym, så varför inte igår? Grabbarna på scen gör förstås sitt bästa, men jag tror de hade glänst ett par snäpp till med en mer entusiasmerande publik. Men i det stora hela var det en mycket bra konsert men jag tror att när de kommer tillbaka till Stockholm i sommar för spelningen på Stadion den 7 juli så kommer den sommarglada publiken att se till att det inte finns minsta lilla invändning kvar från min sida. Nothing's impossible.

1 kommentar:

Anonym sa...

. . . och inte kan väl jag direkt glädja någon med att erkänna att Köpenhamn och Göteborg (i vanlig ordning) sparkade arsle med Stockholm när det gäller publikens entusiasm. Det var SJUKLIGT drag söderut!

Lite Wembley i april och sommar på det här så. ;o)

Depeche; just one caress