Burp

Kvällens beslut att äta pizza var inte lika lyckat som det verkade på förhand. Jag kan bara konstatera att min magsäck har krympt under de senaste två månader vilket ledde till att jag inte kunde äta upp hela pizzan plus att den la sig som en stor klump i magen. Som om inte detta vore nog så tyckte jag att det skulle vara gott med nåt sött, men inte heller skumbananerna hade någon positiv inverkan på mitt välbefinnande. Än värre skulle det bli. Väl på Dramaten och genrepet av De sju städerskorna så inser jag en bit in på första akten att det här är något av det tristaste jag sett på en teaterscen och i skrivande stund pågår andra akten för fullt. Bättre kan en helg börja.

Eufori

eufori´ (grek. euphori´a 'förnöjsamhet', 'välbefinnande', av euphoros 'tålig', 'lättrörlig', av eu- och grek. phe´ra 'bära'), förhöjd grundstämning, upprymdhet, känsla av allmänt välbefinnande, avspändhet och sorglöshet (motsats dysfori). Normalt kan eufori uppträda som reaktion på t.ex. goda nyheter, framgång, förälskelse.

Källa: ne.se

Veckans vägning

Senaste veckan: -1,4 kg
Totalt: 14,4 kg

Jag fattar ingenting, jag tycker jag äter mer och mer, men ändå försvinner mer och mer. Snart är det bara mitt ego som finns kvar...

Sjuminuterslåtar

Life is a pigsty på nya plattan från Morrissey är den bästa sjuminuterslåten sedan 747. Ifall någon nu undrade.

Minnet sviker återigen

Nu har mitt allt sämre minne i kombination med min tankspriddhet lett till att jag har glömt bort att min systerson fyller 20 idag. Fast jag visste ju att han fyllde år, det är bara det att av någon konstig anledning hade jag fått för mig att det var i morgon. Det är tur att man har en mamma som kan rädda situationen. Nu måste jag bara komma ihåg att ringa lillkillen i kväll.

Svart katt, vit katt

Om någon har Svart katt, vit katt på DVD så säg till!

Pandoras ask

I torsdags var jag hos viktcoachen för andra gången. Efter första besöket var jag inte så väldigt imponerad, framför allt eftersom det mesta hon sa var sådant jag redan kände till, såsom tallriksmodellen och vikten av måltidsordning. Andra besöket började med att hon gav lite andra kostråd, hon såg på min hemläxa, vilken bestod i att jag skulle ha skrivit ner allt jag hade ätit till lunch och middag de senaste två veckorna, vilket hon tyckte så bra ut. Efter det pratade vi om hur jag brukar hantera vissa matsituationer, t.ex. bufféer och annat. Efter cirka 40 minuter började något mycket intressant hända.

Hon frågar vad jag har för mål i livet. Jag svarar att jag väl inte har några direkta mål, vilket får henne att se lite frågade ut. Jag förklarar att jag mest tar en dag i taget och jag beskriver hur studierna och yrkeslivet mest har varit ett resultat av slumpen utan några självklara val eller mål. Då frågar hon varför jag vill gå ner i vikt. Tja, svarar jag, jag vill bli hälsosammare, vara frisk och leva så länge som möjligt. Ja men då har du ju ett mål då, säger hon. Jo kanske det, säger jag, men det är mest för att jag har sån dödsångest. Har du alltid haft det, undrar hon. Efter en stunds tystnad svarar jag: Sedan jag var 13 år och åtta månader. Hon frågar vad det var som hände då och jag svarar att Mormor och Farmor dog med två veckors mellanrum.

Nu känner jag hur allt brister och jag börjar gråta. Hon sträcker fram en pappersnäsduk (precis så som man sett på film) och efter en stunds hulkande förklarar jag att när Mormor dog så kändes det så fruktansvärt orättvist och jag tänkte att varför var det just Mormor som dog och inte Farmor och att två veckor senare dog Farmor. Viktcoachen, som även har läst en massa beteendeterapi, förvandlas nu till psykolog och hon ställer en massa frågor eller snarare kommer med påståenden och jag instämmer i allt hon säger. Hon säger att jag nu som vuxen förstår att det inte var mitt önsketänkande som gjorde att Farmor dog, men att det inte var lika självklart för mig att förstå när jag var 13. Hon fortsätter bland annat med att säga att detta antagligen ledde till att jag inte vågade önska mig något mer utav livet och att jag allt sedan dess har haft en massa känslor som jag har stängt inom mig (att jag är känslomässigt hämmad var ju i och för sig ingen nyhet) och att jag har sökt trygghet i att äta (redan första gången sa hon att äta är en försvarsmekanism lika stark som att fly eller gå till attack vid fara). Helt plötsligt känns det som att allt bara faller på plats. Jag vill först inte tro att något som hände för över 20 år sedan fortfarande kan påverka mig så starkt, men inser att det inte är helt omöjligt och jag känner mig på något sätt oerhört lättad. I bara farten börjar jag babbla om annat som hänt, saker som hon säger bara har ökat på mitt känsloförtryck.

När min tid är slut säger hon att jag för tillfället ska glömma alla kostråd och att vi istället måste arbeta med mina känslor. Vi har öppnat en ask, säger hon. Pandoras ask. Jag förstår vad hon menar, även om det inte direkt är all världens lidande vi har släppt löst. Min uppgift till vi ses nästa gång är att skriva ett brev till min döda Mormor utifrån vad jag kände när jag var 13 och hon dog. Nu undrar jag mest vad jag ska använda för typsnitt, font och radavstånd eller om jag rent av ska använda en blyertspenna.

Fortum

Är det någon mer som har fått ett meningslöst vykort från Fortum med adressen på ena sidan och nån fattig blomma på andra sidan? Vad vill dom säga med kortet? Titta, vi tjänar så mycket pengar på våra kunder så vi kan lägga lite slantar på att skicka ut vykort utan mening till våra kunder. Jag funderar på att skicka tillbaka kortet och fråga vad dom vill.

Veckans vägning

Senaste veckan: -1,3 kg
Totalt: 13 kg

Cellgifter

Jag var hos en läkare igår. Hon sa att jag skulle börja behandlas med cellgifter. Okej, tänkte jag, är inte det lite drastiskt så tillvida man inte har fått en cancerdiagnos. Läkaren var nämligen hudläkare och ville ge mig cellgifter mot min psoriasis. Hon upplyste mig om hur det skulle gå till (sex tabletter med cellgifter en dag i veckan, tre tabletter dagen efter för att lindra biverkningarna plus att jag måste gå dit och lämna blod en gång i veckan under två månader för att kolla levervärdena) och vilka eventuella biverkningar som skulle kunna inträffa (hon sa inget om plötslig död som nämndes i FASS). Igår tänkte jag att det här kan jag väl testa, nu är jag inte lika säker längre...

Embrace

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Att Embrace inte har slagit stort i Sverige är för mig ofattbart. Nästa vecka kommer deras femte studioalbum, This New Day, och den smått fantastiska singeln Nature's law har precis släppts. Så se till att köpa skivan i massor så att de kommer hit och lirar.

You should never fight your feelings
When your very bones believe them
You should never fight your feelings
You have to follow nature’s law

Benutzerhandbuch, Bitte!

Varför förutsätter man att alla andra människor tänker och fungerar som en själv? Eller är det bara jag som gör det? Innebär det i så fall att man har svårt att sätta sig in i andras situationer? Visste vore det praktiskt om alla människor hade en manual som man kunde använda sig av vid behov. Tänk på alla onödiga frågor man skulle kunna undvika och framförallt all onödig självförvållad ångest man skulle slippa.

Den värsta skandalen är schlagerfinalen...

som Magnus Uggla sjöng en gång i tiden. Mycket väntat så vann Carola och det är vid sådana här tillfällen som man inser att demokrati inte alltid är av godo. Svenska folket bör inte alltid få tillåtelse att rösta när det gäller så pass viktiga saker som vilket bidrag som ska få representera Sverige i Eurovision Song Contest. Hade juryn fått bestämma hade Andreas Johnson fått åka till Aten i maj, men folket ville alltså annorlunda. 438'000 röstade på Carola, vilket kan jämföras med 369'000 röster för BWO och 351'000 för Andreas Johnson. Kikki som kom sist fick 52'000 röster. Nåja, nu är det rätt skönt att eländet är över för den här gången och att det blir lite andrum fram till den 18 maj då Carola ska kvala i Aten. Jag hoppas bara att jag slipper se och framför allt höra henne prata innan dess.

Wok

Jag har ett tag funderat på att skaffa en wok-panna och häromdan när jag försökte woka med alldeles för mycket grönsaker i en alldeles för liten stekpanna så tog jag det avgörande beslutet. Men att det skulle gå så kort tid mellan beslut och handling trodde jag inte. Redan igår inhandlade jag nämligen wok-pannan. Slutresultatet blev smaskens, fast jag ska nog använda lite mer olja nästa gång.

Livet är glatt

I morse när jag i vanlig ordning var på väg till Slussen så höll jag på att omkomma i en tragisk isolycka. På Tavastgatan är trottoarerna som på så många andra ställen så här års fulla av is från långsamt tinande stuprännor. I vanliga fall brukar jag gå mitt i gatan men en mötande bil hade tvingat upp mig på trottoaren. Samtidigt gick jag och läste på ett kvitto från Mariahallen som jag nyss hade hittat i fickan och jag blev nyfiken på vad blomkålen som hade inhandlats kvällen innan gick lös på (blomkål är en förhållandevis dyr grönsak). Djupt försjunken i kassakvittot observerar jag inte den gigantiska isfläck som jag snart skulle bekanta mig närmare med. Några sekunder senare ligger jag där på marken med värkande höft och armbåge. I fallet drar jag dessutom med mig den bock som har stått på isfläcken och just varnat för den. Jag säger några väl varda svordomar i huvudet och börjar kravla mig upp. I vanliga fall är det rätt lugnt och inte så mycket folk på gatan vid den här tiden på morgonen, men naturligtvis inte idag. Knappt har jag hunnit komma upp på fötter igen förrän ett cykelbud dyker upp från ingenstans och min första tanke är att vad fasen gör ett cykelbud på Tavastgatan före kl 8 på morgonen. Han frågar om det gick bra, eller rättare sagt så är det vad jag tror att han säger, jag hör ju inte eftersom jag i vanlig ordning har musik i öronen, jag svarar i alla fall att det är okej. Jag ställer tillbaka den nerrivna bocken men tydligen ställer jag inte tillbaka den tillräcklig bra. Jag börjar gå därifrån och vänder mig om och ser en man som antagligen har beskådat hela händelseförloppet. Han står nu vid olycksplatsen och han flyttar bocken någon decimeter samtidigt som han säger något och ler. Skit på dig, tänker jag och går därifrån samtidigt som en massa till synes ovanligt morgonpigga människor går förbi mig och ler hånfullt. Det är morgnar som dessa man i alla fall kan säga att det är tur att det är fredag.

Torsdag - En dag av vikt

Torsdagar är numera den dag i veckan då det är invägning. I och för sig väger jag ju mig varje dag för tillfället, men det är ändå torsdagens vikt som räknas mest. När jag vägde mig i morse så hoppades jag på att vågen skulle visa ett kilo mindre än förra veckan eftersom jag har gått ner ett kilo i veckan de senaste tre veckorna. Men den här veckan hade jag bara gått ner 0,7 kilo så då kändes det ju lite trist, nästan så att jag blev tvungen att tröstäta lite... Fast det finns väl en förklaring i att jag har ätit ovanligt mycket ute den här veckan och då har man ju inte riktigt koll på vad man stoppar i sig, i alla fall inte vad det man stoppar i sig innehåller. Fast man får ju vara glad så länge det försvinner några hekton varje vecka, det är först när det börjar öka som det blir tråkigt. Total viktnedgång hittills: 11,7 kilo på sex veckor.

Typiskt

Visst är följande låttitlar väldigt mycket Morrissey:

I Will See You in Far Off Places
Dear God, Please Help Me
You Have Killed Me
The Youngest Was the Most Loved
In The Future When All's Well
The Father Who Must Be Killed
Life Is a Pigsty
I'll Never Be Anybody's Hero Now
On the Streets I Ran
To Me You Are a Work Of Art
I Just Want To See the Boy Happy
At Last I Am Born

Konserttoppen

Efter gårdagens konsert med The Cardigans tänkte jag att det var dags att ta en titt på hur konserttoppen ser ut, dvs vilka artister jag har sett live flest gånger. Det är väl inte direkt någon överaskning att Kent är ohotade i topp med 25 stycken sedda konserter från min sida. Hur ser då listan ut i övrigt? Det tänkte jag presentera nu. Då listan består av ca 150 olika artister så begränsar jag mig till dom som jag har sett minst tre gånger.

25
Kent

9
Håkan Hellström

6
The Ark, bob hund, The Soundtrack of Our Lives, U2

5
Blur, Brainpool, Oasis

4

The Cardigans, Eva Dahlgren, Melody Club, Popsicle, Suede

3
Anna Ternheim, Broder Daniel, Depeche Mode, Di Leva, The Motorhomes, Orup, Pet Shop Boys, Radiohead, Roxette, Yvonne

Avvaktande

Efter en stunds tystnad tittar han upp, möter min blick och frågar: Försöker du läsa mig igen?
Jag ler och svarar, fortfarande observerande: Ja, fast jag vet inte om jag lyckas så bra.
Nej, det kan nog vara svårt, mumlar han tillbaka.
Har du läst av mig ännu då?, frågar jag.
Han ser på mig och svarar efter ett tag: Jag försöker, men du är så avvaktande.

1

Jag har gjort något ovanligt idag. Jag har satt en etta i betyg på en film. Det var längesen sist.

Det är jobbigt att laga mat.

Igår hade jag en liten middag och tillredde en Jambalaya. Till den skulle bland annat följande hackas: tio selleristjälkar, 20 salladslökar, fem paprikor och tio tomater. För att inte tala om allt som skulle hackas och skivas till fruktsalladen. Av detta fick jag ont i armar och axlar. Det är jobbigt att laga mat. Dessutom luktar det fortfarande vitlök om händerna. Tacka vet jag färdigmat.

Carola

Är hon ren ondska?
Finns hon på riktigt?
Kommer hon att vinna i Aten?

Both sides now

I Love actually, för övrigt en av mina favoritfilmer, så finns det en scen när karaktären som Emma Thompson spelar får en present som visar sig innehålla en CD med Joni Mitchell och inte alls det smycke som hon hade sett sin man inhandla tidigare.I sin besvikelse över mannens svek drar hon sig undan och lyssnar på skivan med Joni Mitchell, som är hennes favoritartist, och man får då höra låten Both sides now. Jag hade när jag såg filmen aldrig hört låten tidigare, men den satte sig. Efter att ha sett filmen skulle jag ladda ner låten och jag hittade den då även i en annan mer akustisk version. Efter lite efterforskningen fick jag erfara att den akustiska versionen spelade hon in redan på sextiotalet. Hennes röst har förändrats en hel del och det känns nästan som två helt olika låtar där den tidiga version i sitt anslag nästan känns positiv och inte alls så melankolisk som den nyare inspelningen.

Håkan Hellström har nu som B-sida till sin senaste singel gjort en cover på låten som han fritt har översatt till Båda sidor. Jag hade mycket höga förväntningar på denna cover, förväntningar som inte infriades och efter att ha hört låten kände jag mig lite besviken. Men att efter nu ha hört låten flera gånger så kan jag inte annat än att gilla den. Fast Jonis Love Actually-version slår ju så klart fortfarande Håkans svenska cover.

I've looked at love from both sides now
From give and take and still somehow
It's love's illusions that I recall
I really don't know love at all

Jag har sett kärlek från båda sidor nu
Från att ge och ta och ändå ser jag,
bara kärleksillusioner och nu minns jag
Jag förstår inte kärlek, inte det minsta

Tips från coachen

Idag har det gått fem veckor sedan jag började dietera. De två första veckornas nutrilettkur resulterade i åtta tappade kilon och de senaste tre veckorna har det försvunnit ett kilo i veckan, totalt elva kilo alltså. Hittills har det gått relativt lätt, vilket det gör när man får ständigt positiva besked från vågen, men det är å andra sidan rätt lätt att börja äta mer och mer. Därför passar det ju rätt så bra att det idag är dags för mitt första besök hos Viktcoachen. Jag vet egentligen inte så mycket om vad hon kommer att säga, men det är en del KBT inblandat och jag vet att hon vill träffa mig en gång varannan vecka. Sehr Spännung som det heter på tyska.

-12,9

Jag har nu bott på Tavastgatan i drygt fyra månader; november, december, januari och februari. Jag trodde att det var bland dessa månader som man skulle få uppleva årets kallaste dagar, men icke! Idag när jag vaknar och tittat på termometern så visar den -12,9. Det måste var nytt köldrekord tänker jag och trycker på max/min-knappen för att få det bekräftat, vilket jag fick. 7 mars alltså, 13 dagar före vårdagjämningen och 19 dagar före övergången till sommartid. Det enda positiva när jag klev ut i kylan var att The Knifes senaste skiva verkligen kom till sin rätt.

And the Oscar goes to...

Idag hyllar jag Philip Seymour Hoffman. Birollernas okrönte konung fick till slut en riktig huvudroll i Capote, en rollgestaltning som han i natt belönades med en Oscar för. Han är en av mina favoritskådespelare och han har genom åren visat prov på ett enormt brett skådespeleri. Fast om jag ska vara helt ärlig så tycker jag egentligen att Joaquin Phoenix var mer värd en Oscar för sin roll i Walk the Line, men det kan kvitta en dag som denna.

Ännu en lördag på IKEA

Det spelar ingen roll hur ofta man beger sig till IKEA, det finns ändå en massa mer eller mindre onödiga saker att spendera pengar på. Har just kommit hem efter veckans andra IKEA-besök, denna gång slutade notan på 897 kronor. För det fick jag bland annat två mattor som jag inte visste att jag behövde och som jag än mindre vet var jag ska lägga. Däremot har jag äntligen löst problemet med mörkläggningstyg till sovalkoven genom att ha köpt en mörkläggningsgardin. Nu ska jag bara få upp upphängningsanordningen som jag inhandlade redan för en dryg månad sen. Så när väl allt kommer på plats så får det bli hur ljust som helst på morgonen. Fast jag undrar om det kommer att bli varmt och kvavt i alkoven när tyget kommer upp. I så fall måste jag kanske installera AC också...

Everything counts

Ovanstående rubrik skulle kunna ha med kaloriintag att göra men syftar istället på den låt under gårdagens konsert med Depeche Mode som gav mig mest rysningar, vilket var något oväntat. Inte för att jag inte gillar låten, tvärtom, men jag hade på förhand tippat att Enjoy the silence eller Never let me down again skulle framkalla kvällens största rysningar. Hur var konserten i övrigt då? Den var bra, det råder det inga som helst tvivel om, men jag har sällan haft så höga förväntningar inför en konsert, förväntningar som inte infriades fullt ut. Låtlistan var det inget större fel på, även om jag inte fick höra två av mina största favoriter In your room och Strangelove, men det visste jag ju redan på förhand. Den enda överraskningen i låtlistan var Leave in silence. Den visuella delen hade jag varit mer än nöjd med om vilket annat band som helst hade stått på scen, men när det är DM som står på scen så förväntar jag mig lite mer ändå. Så vad är då min största invändning? Publiken. Den verkar inte riktigt på hugget, vilket jag inte riktigt förstår. De gånger jag sett bandet live förrut har publiken varit grym, så varför inte igår? Grabbarna på scen gör förstås sitt bästa, men jag tror de hade glänst ett par snäpp till med en mer entusiasmerande publik. Men i det stora hela var det en mycket bra konsert men jag tror att när de kommer tillbaka till Stockholm i sommar för spelningen på Stadion den 7 juli så kommer den sommarglada publiken att se till att det inte finns minsta lilla invändning kvar från min sida. Nothing's impossible.

Hälsovakten

Det var någon som undrade var man kunde hitta det fantastiska stället där man kan mata in sitt födointag. Jo, det kan man göra här.

Nutritionsstatistik

Hur går det med dieten då? Jo tack, det går bra, inga större utsvävningar än så länge, snarare tvärtom har det visat sig. Igår hittade jag ett program på nätet där man kan mata in uppgifter om sig själv och sen får man tala om hur mycket man vill gå ner och hur fort. Jag fick då veta att jag kan äta 1560 kcal om dagen, vilket nästan är dubbelt så mycket som när jag käkade nutrilett.

Det roligaste med programmet är dock att man kan mata in allt man äter så ser man i fina staplar hur mycket man får i sig av de olika näringsämnena. Det tråkiga med programmet är att det precis som det mesta annat som är kul kostar pengar. Får se om jag har lust att betala efter de första sju dagarnas prova-på-gratiserbjudande, vilket Anna säger att jag måste. I bilden kan man se vad jag åt igår och man ser då att jag överdoserade A-vitamin och istället borde se till att få i mig mer vatten, D-vitamin och selen. Men trots att jag tyckte att jag åt ovanligt mycket igår (dvs ovanligt mycket sedan jag slutade med nutrilett) så kom jag inte ens upp i 1560 kcal, jag kunde ha ätit en kvarts chokladkaka med gott samvete. Måste ta igen det nån gång...