Tandläkarskräck

Det är ju en del som hävdar att de lider av tandläkarskräck och av de av den anledningen drar sig för att göra tandläkarbesök. Frågan är om skräcken beror på de eventuella ingreppen man kan tvingas göra eller om skräcken har med betalningen att göra. I mitt fall beror skräcken på det senare. Jag bet sönder en tand i helgen och har just kommit tillbaka från min väna tandläkare. Jag hade hoppats på att hon skulle ta bort hela den gamla amalgamfyllningen som hade sprängt sönder min fina tand, men inte då. Hon började med att rycka bort den del av tanden som jag hade bitit sönder och började därefter att peta på fyllningen med sina vassa redskap. Hon tyckte fyllningen såg hel och fin ut och ville bara lägga dit fyllning där den sönderbitna delen hade suttit. Ett ingrepp som inte var helt okomplicerat eftersom den sönderbitna delen av tanden gick ner en bit nedanför tandköttet. 1160 kronor senare sitter jag nu här på jobbet och får inte äta än på nån timme. Slutar det bara här så ska jag inte gnälla mer, men hon förvarnade mig om att tanden, om det vill sig illa, kan komma att få kariesangrepp under lagningen eftersom hon var långt ner under tandköttet och pillade. Dessutom är det inte säkert att lagningen håller och i sådana fall finns det tre alternativ. Det första är att dra ut taden och leva utan den, vilket en del gör tydligen. Personligen tycker jag att det är lite tidigt att bli tandlös före 35 års ålder så jag såg fram emot att höra de andra två alternativen. Alternativ två är att göra en rotfyllning och att sedan sätta på en krona, vilket totalt skulle kosta minst 10000 kronor. Det tredje och sista alternativet var att sätta dit ett implantat vilket kostar runt 20000. Helt plötsligt så verkade ett liv som tandlös inte så främmande längre... Nåja, det är bara att hoppas på det bästa och bara äta flytande föda i fortsättningen.