Nästa S:t Eriksplan

Under de snart nio år som jag har jobbat på Karolinska Institutet (lång tid, jag vet...) så har jag tagit mig till jobbet cirka 2000 gånger. Först ett drygt år med pendeltåg och sedan med tunnelbana. När man kommer till S:t Eriksplan är det dags att kliva av tunnelbanan vilket kan te sig som en enkel uppgift som för det mesta brukar det gå rätt så bra. Några enstaka gånger har det gått mindre bra. Det är lätt hänt att man sitter och slumrar till och när man dessutom har musik i öronen så hör man inte stationsutropen så när man vaknar till så befinner man sig vid Fridhemsplan och om jag inte minns helt fel har jag till och med åkt till Thorildsplan en gång. Senast jag slumrade till och vaknade upp vid Fridhemsplan var strax före jul. Men vad händer idag? Jo, jag sitter och dagdrömmer och stirrar ut genom rutan och missar att gå av vid S:t Eriksplan trots att jag var vaken. Hur smart är det? Nåja, det blev buss från Fridhemsplan istället och 15 minuter senare ankomst till jobbet. Nu kan jag sitta på jobbet och drömma färdigt.