Hälsa eller inte hälsa

Ibland när man ser någon som man inte riktigt känner eller någon som man inte känner längre så brukar i alla fall jag bli lite osäker på om jag ska hälsa eller inte. Det är inte så att jag vill vara dryg och inte låtsas om att jag känner igen personen i fråga, det handlar mer om att jag inte vill ta det första steget och hälsa först utan vill gärna vänta och låta den andra personen heja först. Det enklaste är ju i och för sig att låtsas att man inte ser honom eller henne. På sätt slipper man ju fundera på hur man ska göra, men det är ju en lite tråkig inställning i sig.

Igår när jag hade satt mig på bussen från jobbet så ser jag att snett emot mig ett par säten bort sitter pojkvännen till en tjej som jobbade på mitt jobb tidigare. Jag har pratat med honom några gånger, men det var säkert två år sedan sist. Jag bestämmer mig i alla fall för att jag ska hälsa på honom och sitter därför och tittar åt hans håll och väntar på att han ska titta upp från boken han läser. Efter några sekunder tittar han upp och så klart väntar jag på att han ska hälsa först, men det gör han inte, han tittar raskt ner i boken igen. Jaha, tänker jag, kände han inte igen mig? Och i så fall måste han ju ha undrat vad det var för en idiot som satt och stirrade på honom. Eller ville han helt enkelt inte kännas vid mig? För att slippa riskera att möta hans blick igen låtsades jag sova resten av bussfärden. Nu vet jag hur jag ska bete mig nästa gång jag ser någon som jag inte riktigt vet om jag ska hälsa på.