torsdag, januari 26, 2006

Live Forever

Augusti 1994, 23 år gammal, har just avslutat min sista sommar på pappersbruket i Nymölla och har åkt tillbaka till Linköping för att påbörja det som visade sig bli sista terminen på universitetet där. Hemma i min studentlägenhet som så ofta på den tiden står TV:n på och ljudet från MTV brer ut sig över rummet. Plötsligt hör jag ett trummintro som jag inte hört tidigare. Det får mig att fästa blicken på TV:n och jag får strax veta att låten heter Live Forever och att gruppen heter Oasis. På en stol fastsatt på en vägg sitter sångaren och sjunger.


Maybe, I don’t really wanna know
How your garden grows
Cause I just wanna fly
Lately, did you ever feel the pain
In the morning rain
As it soaks you to the bone

Redan efter första versen har låten fångat mitt intresse, vilket är rätt så ovanligt för mig. Sångaren, som senare visar sig heta Liam Gallagher, sitter inte på stolen i hela videon utan går även omkring i en trädgård och sjunger, varvat med livebilder.


Maybe I just wanna fly
Wanna live, I don’t wanna die
Maybe I just wanna breath
Maybe I just don’t believe
Maybe you’re the same as me
We see things they’ll never see
You and I are gonna live forever

Videon i sig är inte något mästerverk, men låten. I efterhand står det klart att denna låt var den mest frekventa i mitt huvud under hösten 1994.

Maybe I will never be
All the things that I wanna be
Now is not the time to cry
Now’s the time to find out why
I think you’re the same as me
We see things they’ll never see
You and I are gonna live forever

Under senare delen av låten kommer ett gitarrsolo som är ett av de vackraste jag hört. Gitarristen är sångarens bror och bandets musikaliska motor Noel Gallagher.

När videon är slut vill jag höra låten igen och igen och igen. Och jag vill veta allt om Oasis, vilka är dom, var kommer dom ifrån, har dom släppt något album? Det här var tiden före Internet så informationstörstande ungdomar fick vackert lämna hemmet för att söka svaren. Jag fick efter lite tidningsläsande veta att Oasis var årets mest hype:ade britter, att de hade släppt två singlar tidigare och att deras debutalbum Definitetly Maybe precis skulle släppas. Skivan släpps, får högsta betyg av i princip alla kritiker och framgången är ett faktum.

Oasis popularitet har dalat efter deras fantastiska två första album, mycket beroende på att de efterföljande albumen inte har varit av samma höga klass, men Oasis har fortfarande en given plats i mitt hjärta och i kväll får jag se dom lira för femte gången. Live Forever är fortfarande en av mina absoluta favoritlåtar och det var tack vare Live Forever som jag i juni 1995 hade möjligheten att träffa killarna i Kent, men det är en helt annan historia...

2 kommentarer:

KRG sa...

Augusti 1994, 12 år gammal, Hultsfredsfestivalens Saharascen har aldrig någonsin varit så bra. Mitt första minne av dem. Veckan efter fick jag Definitely Maybe av mor. Ville bara showa off lite :)

Anonym sa...

Har aldrig riktigt fattat grejen med Oasis. Men vissa spår är fullkomligt knäckande . . .

Dalarna deras är dock förbenat djupa.

Skönt att veta att man inte är ensam om att ha McDonald´s logotyp som ögonbryn. Tack mor och far Gallagher för att Ni ordnade det hela så bra!