Årets konserter 2005, plats 1-4

1. Kent: Storängsbotten, 2005-05-28
2. Kent: Storängsbotten, 2005-05-27
Allt annat än Kent överst hade antagligen varit en stor överraskning för alla. Det har gått så långt att jag har svårt att förhålla mig objektiv till Kent och det dom presterar. Fast jag lyckades ju med att trycka ner göteborgskonserten en bit. Det var två magiska majkvällar i tältet i Stockholm. Största skillnaden mellan de båda dagarna var att det var mer drag på publiken första dagen och mer drag på bandet den andra dagen, vilket i båda fallen kan ha berott på vädret som var soligt och gjorde publiken på gott humör dag ett men som var regnigt andra dagen vilket ledde till att många stod blöta och frös i tältet och dessutom gjorde de svarta molnen det mörkare i tältet vilket Kentarna kanske gick igång mer på. Låtvalet den andra dagen i kombination med bandets urladdning på scen får mig att placera dag två före dag ett. Årets allsångsstrof: Vi ska alla en gång dö…


3. U2: Ullevi, 2005-07-29
Det här var min sjätte konsert med irländarna. De har en så pass hög lägstanivå att jag aldrig är orolig för att det inte ska bli bra. Det blev det inte denna gång heller, tvärtom. Det enda problemet är att de har så många låtar att välja mellan att det är lite tråkigt när de inte spelar vissa av ens favoritlåtar. Fast det spelar mindre roll när man räknar upp låtarna de faktiskt spelade. Lagom till extranumren öppnar sig himlen och regnet vräker ner, men vad gör det en sommarkväll som denna. Den här konserten var deras näst bästa som jag sett, konserten på Stockholm Stadion i slutet av juli 1993 leder fortfarande.

4. Keane: Berns, 2005-03-30
Om jag har haft höga förväntningar på vissa andra konserter under året så var förhållandet omvänt här. Jag gick mest till Berns för att jag trodde det kunde bli en lite småkul tillställning. Förhoppningarn var inte så stora, trodde inte de var något direkt liveband. Men fel fick jag. Keane är bandet utan gitarrist som består blott av en sångare, en trummis och en pianist/bassist (som denna kväll skötte allt via sina keyboards). Om jag inte är felinformerad tar Berns in 800 pers vilket kändes som mycket mer denna kväll. Inte för att det var trångt utan för att publiken väsnades så att det kändes som många fler. Bandet själva verkar chockade över responsen de får, de ser uppriktigt förvånade ut. Mer Keane, tack!