Noll koll

Ibland så känner jag att jag verkligen inte har någon koll. Mest slående och lite beklämmande är det när det handlar mitt nuvarande musikkunnande. Det fanns en tid då jag hade om inte full koll så åtminstone rätt bra koll. För en sisådär tio år sedan, i mitten på nittiotalet, då brittpopen regerade musikvärlden, kändes det som att jag hade full koll på all musik som kom från det brittiska fastlandet, åtminstone trodde jag det. Jag läste en hel del musiktidningar och slukade alla hype:ar med hull och hår, vilket innebär att det nu finns en massa album i skivsamlingen med band som släppte en skiva ena veckan och var glömda veckan efter. Jag tyckte det var kul att ha koll och det kändes viktigt att ha koll. Men med åren har graden av koll sjunkit. Jag är inte längre lika angelägen om att ha koll på ny musik, jag hänger mer fast vid de gamla trotjänarna och jag har mer och mer känt att bristen på koll gör mig inte något. Om jag för tio år sedan hade missat ett nytt band så kändes det lite jobbigt, idag har det mer blivit en axelryckning om det visat sig att jag missat något jag borde känna till. Brittpopen är sedan länge död även om bland andra Suede försökte hålla liv i orkestern men bara kändes trötta mot slutet då de avslutade sin karriär som pausunderhållning i Fame Factory. Länge leve brittpopen!

Den nya musiken som har kommit de senaste åren har mest varit musik som jag har känt att jag inte har lust att lägga ner så mycket energi på, såsom hiphop, R’n’B och all denna metalpop. Så klart finns det undantag som jag gillar, men de är få. Så vad är då problemet? Problemet är att i den ström av musik som sköljer över oss så finns det ju små guldkorn som man lätt missar, vilket är tråkigt. Jag läser inte längre musiktidningar och mitt musikaliska kunnande vad gäller ny musik är på en nivå långt under den jag hade under mina fornstora dagar. Men är det då inte så att det man inte känner till har man inte ont av? Kanske det, men om man i efterhand hittar något bra så kan jag känna att det är synd att man inte har hittat det tidigare.

I min iver över att sammanställa en lista över årets bästa skivor så kände jag att jag ville göra ett grundligt arbete. Först tänkte jag att jag skulle lyssna på alla skivor som kommit i år, men jag la ner den tanken rätt fort. Istället har jag börjat lyssna på många av de album som har hamnat i topp på de årsbästalistor som jag har sett. Genom detta har jag hittat en hel del små guldkorn, men också en del mindre bra musik som jag kunde vara utan. Det kommer att bli en spännande och inspirerande lista för alla att beskåda. Eller överdriver jag månne min inverkan…