Blogreflektion

Nu har jag klottrat i det här forumet i snart fyra månader och mitt minne som är undermåligt på vissa områden i övrigt är dåligt även här. Det inebär att det finns en övervägande risk för att jag kommer att upprepa mig här förr eller senare om jag inte redan har gjort det vill säga. Dessutom har innehållet i mitt bloggande inte utvecklats exakt i den riktning som jag hade en ambition om att det skulle göra eftersom det tvärtemot min initiala förhoppning har blivit allt mindre inlägg om mina tankar och funderingar och dessvärre alltmer skriverier av dagbokskaraktär vilket i sig inte behöver vara något dåligt men det var som sagt inte det jag hade tänkt från början, fast det gör ju att andra även kan ha koll på mina förehavanden utanför mitt huvud även om allt inte låter sig göras i text på grund av en viss sekretess men framför allt stor tristess. (Undrar om föregående mening är den längsta jag presterat hittills). Sen har vi ju det där med hämningar, de finns även i mitt skrivande. Vissa saker blir så definitiva om de skrivs ner, man har svårt att ta tillbaka dom. Inte för att jag inte står för mina åsikter, men jag vill slippa stå till svars för dom. Men jag ska försöka lätta på dom spärrarna också och visa min sant cyniska sida. Fast egentligen är jag ju from som en lammunge och en snäll och fin människa… Har ni föresten tänkt på att jag inte en enda gång har nämnt någon icke offentlig person. Det kommer kanske att bli ändring även på det området. Fanns det någon röd tråd i det här inlägget? I så fall får någon gärna berätta om den för mig.