Veckans vägning

Senaste veckan: -2,6 kg
Totalt: -37,4 kg

Det enda positiva med att vara magsjuk är väl just ovanstående siffror, men det känns ju inte direkt som någon bestående viktnedgång. En viss sann nedgång döljer väl sig i det hela eftersom man inte direkt har någon större aptit när magen är i obalans. Idag är jag tillbaka på jobbet och ska senare få lite dundermedicin som jag hoppas ska göra mig till människa igen.

Magsjuk

Fredagens och lördagens två spritfester har satt sina spår på min mage. När jag vaknade i lördags var jag lite bubblig i magen, precis som jag brukar kunna vara dagen efter. Men eftersom jag hade lovat att gå ut på lördagen så ville jag hålla det löftet så då det blev mer sprit istället för den vila som säkert hade varit att rekommendera. I vilket fall som helst så är magen fortfarande i obalans, i natt var jag till och med uppe och kräktes, men det kan ju ha varit något fel på den kebabpizza jag åt igår. I morse kände jag mig ändå rätt så pigg och var på väg till jobbet som vanligt men när jag kommer till slussen så känner jag att jag får kräkkänslor igen och vågar därför inte åka tunnelbana utan går hem och lägger mig istället. Det konstiga är att jag har inte har ont i magen när jag ligger ner. Nu hoppas jag bara att jag ska komma i form igen. Sen funderar jag även på om jag ska våga åka på gitarrkursen i kväll, det blir ju ett extra tryck på magen när man spelar gitarr och jag vill ju inte riskera att det ska hända en olycka.

Plötsligt så händer det

Trots att det inte hänt så mycket på viktfronten på sistone så hände det något kul tidigare idag. Jag inhandlade mitt första klädesplagg i storlek medium. Det kändes lite stort på nåt sätt trots att det bara var en helt vanligt svart skjorta men ändå. Då var det small nästa.

Träningsrekord igen

Förra veckans träningsrekord stod sig inte länge. Jag har nyss kommit tillbaka från veckans fjärde besök på friskis. Gymträning måndag, onsdag och idag och ett spinningpass igår gör att jag kan partaja med gott samvete både idag och imorgon. För den som eventuellt skulle vara orolig för att jag håller på att förvandlas till träningsnarkoman vill jag bara säga att det nog inte är någon risk och även om så skulle vara fallet så är ju inte det hela världen, det finns ju värre sorters narkomaner.

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,3 kg
Totalt: -34,8 kg

Nu börjar det här med torsdagsvägningarna att bli tråkigt. För första gången sedan starten har jag gått upp två veckor i rad och de senaste sju veckorna har jag bara gått ner 1,1 kg.

Vad finns det då för förklaringar till detta. Jag kan komma på följande:

1. Jag äter mer
2. Effekten av att ha slutat cykla är större än jag trodde
3. Jag har börjat få lite mer muskler

Punkt ett stämmer. Hela hösten har jag ätit mer, inte så att jag direkt har frossat, men jag har varit väldigt dålig på att laga mat hemma och istället ätit mycket ute och då har man inte full koll på vad man stoppar i sig. Det måste till en skärpning på detta området alltså.

Punkt två tror jag inte så mycket på. Jag går istället mycket mer än tidigare och man ska inte överskatta effekten av att cykla.

Punkt tre stämmer kanske lite, men effekten av styrketräningen kan omöjligt ha kommit än och tidigare under hösten har det mest varit konditionsträning. Men ändå så kan jag märka en viss omfördelning av kroppens fett- och muskelförekomster.

Måste jag gå ner mer då? Nej, men jag vill. Och jag ska. Fast jag ska ju vara medveten om att det är mycket svårare nu än vad det var i våras, det finns ju inte lika mycket att ta av, jag har redan tappat 28% av min ursprungsvikt.

I bilden nedan kan man se hur tråkiga de senaste sju veckorna har varit jämfört med resten av perioden.

Stående ovationer

Jag går en hel del på teater. Då och då händer det att folk får för sig att de måste ge en stående ovation, vilket väldigt sällan krävs. Oftast räcker det med att en person ställer sig upp för att någon annan i den nyss resta personens närhet i typiskt svenskt flockbeteende får för sig att denne också måste ställa sig upp för att inte verka utanför, trots att han eller hon inte alls tycker det var något i föreställningen som var värt en icke sittande applåd. Det må vara hänt att man reser sig upp om man sitter bakom några som står upp eftersom det annars kan vara svårt att se skådespelarna på scenen när dom tar emot applåderna. När det vill sig så illa att i princip hela salongen står upp så krävs det därför en viss styrka för att kunna stå emot pressen och förbli sittande. Detta var vad som hände tidigare i höstas när jag var och såg Singin' in the rain. När föreställningen tog slut och skådespelarna stod och tog emot publikens jubel i vanlig ordning så slutade det med att hela salongen stod upp. Förutom jag och min kompis Micke då. Den tillresta gubben från landet som hade suttit bredvid mig hela föreställningen, och tyckt att det var en mycket skojig föreställning om man skulle döma av hans bettende, stod nu upp och applåderade och jublade allt han kunde. Han står och ser ner lite surt på oss och uppmanar oss i princip att resa oss upp, något vi inte låtsas höra, varpå han säger något bittert om oss till sin medhavda lantisfru. Efteråt kändes det så härligt rebelliskt, testa själv nån gång.

Gitarrkurs - Kursdag 8

Det börjar närma sig slutet av gitarrkursen, vilket är rätt så skönt. För även om det är kul att spela gitarr och att gå till ABF-huset på tisdagskvällar så har det varit lite jobbigt att komma dit varje gång och inse att man har övat alldeles för lite. Igår fick vi lära oss det sista nya ackordet i boken, Dm, vilket inte var helt enkelt att ta eftersom det spänner över tre band, men det gick till slut och jag insåg då att jag kanske kan lära mig att ta C också så småningom.

En insikt som har kommit är att även om jag skulle lägga gitarren på hyllan efter kursen slut och aldrig mer försöka bli en gitarrvirtuos så skulle inte det kännas som ett misslyckande eller som att jag skulle ha fått en dröm krossad, vilket jag var lite rädd för i början. Nu tror jag visserligen inte att jag kommer att ställa undan gitarren igen men jag är fullt medveten om mina begränsningar vilket inte hindrar mig från att spela hellre än bra.

23 dagar kvar

Nu är det den här tiden av året då man så smått kan börja räkna ner antalet dagar man har kvar att arbeta i år. 23 dagar känns ganska överkomligt med tanke på hur snabbt veckorna brukar gå. Men ännu snabbare kommer ju julledigheten att gå. Normalt sett brukar jag inte se fram emot julen egentligen, förutom ledigheten då, men i år ska det till och med bli lite kul att åka ner till familjen en sväng, även om det redan har börjat gnällas om att jag inte kommer att stanna tillräckligt länge, men jag tycker sex dagar är rätt generöst av mig ändå om man betänker att jag inte hade behövt åka ner alls. 23 arbetsdagar kvar alltså, 23 oätna luncher, 184 timmars hårt arbete, eller vistelse på arbetet i alla fall, 46 fikapauser och oändligt mycket annat som skulle kunna nämnas i siffror men som jag avstår ifrån.

Det blev en mössa till slut

Folk har hört av sig och frågat hur det gick med mössjakten till slut. Jag kan lugna alla oroliga och berätta att igår tog jakten äntligen slut. Det blev ungefär som jag hade tänkt mig innan jag började leta, det vill säga att jag gick in på H&M och köpte billigaste möjliga mössa. Så nu går jag omkring i en rätt fin grå mössa som endast kostade mig 29:50, så billig och bra att jag dessutom funderar på att köpa en till, fast röd. Nu är det bara snö och lite kyla som saknas för att se hur varm den egentligen är.

Lockande varor

Varje helg brukar IKEA sälja en vara till ett oftast väldigt nedsatt pris som man därför bara får köpa i ett begränsat antal, oftast en eller två. Det är en så kallad lockvara som ska lura folk till IKEA, folk som sedan även kommer att köpa en massa andra saker som de egentligen inte hade tänkt. Oftast är lockvaran slut redan på fredagen. Med vetskap om detta begav jag mig ändå till IKEA igår eftermiddag eftersom jag ville ha den där röda ullmattan i storlek 140*200 cm som egentligen kostar 695 kr men som nu såldes för endast 195 kr. Tror ni det fanns några mattor kvar när jag väl kom till IKEA? Icke! Istället köpte jag på mig lite annat smått och gott som jag inte visste att jag behövde. Så nästa gång jag ser helgens lockvara ska jag inte gå på det. Eller så åker jag dit reda på fredagen...

Ut med det gamla

Igår tog jag tag i något jag har behövt göra ett tag. Rensa ur garderoben. Problemet är att jag har så svårt att slänga saker, trots att jag förhoppningsvis aldrig mer kommer att behöva använda de kläder jag rensade ut igår. Vissa kläder måste ju sparas av nostalgiska skäl och andra för att kunna användas i jämförelsesammanhang. Jag insåg dessutom hur stor jag har varit när jag passade på att prova några av de gamla kläderna, en insikt jag även fick tidigare i veckan då jag var hos fotografen igen för att ta nya efter-bilder. Där fick jag se bilderna från i februari och det kändes lite sjukt. Varför tror man när man är överviktig att tjockheten inte ska synas bara man klär sig i stora kläder? Ett försök till täckmantel som jag ofta använde var att ha en uppknäppt skjorta, gärna kortärmad, med en t-shirt under. På så sätt skulle inte min övervikt synas. Var det någon förutom jag själv som gick på det? Knappast. Så hur gick det med utrensningen? Jo jag slängde de allra mest utslitna kläderna. Sedan packade jag ner sånt som jag ville behålla i två papperskassor och sen blev det lite andra kläder över i en påse som jag tänkte stadsmissionen kunde få. Nu återstår bara frågan vad jag ska göra med de två påsarna som jag vill spara. Vindsförrådet är redan fullt av en massa andra kläder som tydligen måste sparas...

Träningsrekord

Idag har jag slagit ett träningsrekord. Inte för att det skulle vara så svårt, men ändå. Rekordet består i att det är första veckan någonsin som jag har tränat tre dagar. Var på gymet i måndags och onsdags och idag var det spinning. Det som är lite märkligt är att det känns rätt kul att träna, men det kan ju vara en övergående känsla. Dessutom har mina tankar drabbats av hybris. Jag tänkte att man skulle kunna köra ett spinningpass som uppvärmning och sedan köra ett styrketräningspass efteråt, så spar man ju lite tid med ombyte och sådant. Men med tanke på hur slut jag var efter spinningen idag så tror jag inte att det är något bra idé. Nu är jag i alla fall värd en slapp helg.

Plats i tåget

När man åker tunnelbana finns det, om man åsidosätter alla medtrafikanter och deras eventuella störningsmoment, fyra olika aspekter att ta hänsyn till vid val av sittplats. Om man dessutom struntar i aspekten var i vagnen man sitter så återstår tre olika aspekter, alla med två möjliga val vilket ger åtta möjliga kombinationer av sittplats. Det är om man vill sitta på fönsterplats/gångplats, framlänges/baklänges och höger/vänster sida i tåget. Dessa tre faktorer är självklart olika viktiga och prioriteras dessutom olika av olika personer. Min rangordning och val är fönsterplats, framlänges och höger sida i färdriktningen. Dessa önskemål gäller framför allt om jag åker långt bak eller i mitten av tåget, men sitter jag däremot långt fram så vill jag hellre åka baklänges eftersom man då ser mer folk. Är det någon mer än jag som tänker på sånt här?

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,7 kg
Totalt: -35,1 kg

Jag tror jag ska byta vägdag till onsdagar i fortsättningen. Jag har nämligen kommit på att det är den dag i veckan som vågen visar minst. Igår vägde jag ett kilo mindre än idag. Varför det är så vet jag inte riktigt, men jag hörde igår att när man har tränat så behåller kroppen kolhydrater som i sin tur binder fyra gånger så mycket vatten. Och just onsdagar har jag tränat en del under hösten, först jympa men numera på gym. Å andra sidan har ju vikten varit lite hoppig på sistone och om den trenden håller i sig bör jag om en vecka ha gått ner cirka 1,5 kilo. Eller så kanske det är så att jag nu har kommit till min slutvikt och att all variation ligger inom ett normalt intervall. Nåja, det återstår att se.

Blindträff

Jag fick en förfrågan om jag ville gå på blid date med en amerikansk bekant till en kollegas kusin som för tillfället befinner sig i Stockholm och studerar på KTH. Min första reaktion var självklart att det inte finns en chans att jag skulle ställa upp på detta och det av flera anledningar. De flesta av anledningarna är just generella svepskäl för att inte behöva gå på blind date. Men om man ser lite mer nyanserat på det hela så kan man fundera på vad man har att förlora egentligen. Det enda man har att förlora är den tid man avsätter för att ses och det behöver ju inte handla om alltför många timmar, inte ens det i bästa/värsta fall. Jag bad i alla fall om ett CV och lovade att återkomma i frågan.

Gitarrkurs - Kursdag 7

Kvällens gitarrkurs var den hittills överlägset bästa. Saker och ting börjar falla på plats och trots att ackordbyten fortfarande känns långsamma och lite taffliga så överraskar jag till och med mig själv emellanåt med klocrena byten. Kvällens höjdpunkt var min tolkning av Bob Dylans Blowin' in the wind. Jag har medvind nu.

Om jag var 18 igen så skulle jag...

göra så mycket ogjort men framför allt göra så mycket mera. Det här är en tanke som dyker upp ibland och i de tankarna sitter jag inte och ruttnar bort som forskare på ett institutet. Det är inte så att jag vill vara 18 igen, absolut inte, däremot skulle jag vilja vara 27 igen, det var en bra ålder och det var när jag fyllde 28 som jag för första gången tyckte det var jobbigt att fylla år, det var då jag kände att det räckte. Om jag var 18 igen så skulle jag ha spelat gitarr och lite andra användbara instrument. Jag skulle dessutom inte ha valt en så teoretisk utbildning utan något mer kreativt men som å andra sidan inte hade garanterat en lika stabil inkomst som nu. Men nu blir jag inte 18 igen, tack och lov, men inte heller 27, så det gäller att göra det bästa av situationen, det vill säga livet, ändå. Det gäller bara att våga agera som den 18-åring som finns där inom mig, trots att jag snart har den dubbla åldern. Så till våren är det kanske dags att gå en annan kvällskurs inom något av alla de områden jag skulle vilja testa, varför inte skådespeleri?

Med plats för två

Här är jag och Niklas i min gamla vinterjacka...

Musikalisk stagnation

Jag har köpt tråkigt lite skivor i år. Det är inte det att det har varit ett dåligt skivår, det har jag svårt att tänka mig. Det är snarare så att ju äldre jag blir desto mer blir jag sådan jag aldrig trodde jag skulle bli. När jag var liten dissade jag mina föräldrars musiksmak rätt hårt. Jag förstod inte hur de kunde lyssna på den musik de lyssnade på och insåg inte att det i princip var samma slags musik som de hade lyssnat på sedan de var unga. Själv trodde jag att jag alltid skulle följa med i musikutvecklingen och ständigt lyssna på ny spännande musik.

Så vad har jag lyssnat på mest i år? Man skulle kunna sammanfatta det med att säga att det är musik från artister och band som startade sina musikaliska karriärer på 80-talet. De band/artister som jag har haft störst behållning av på scen i år är Depeche Mode, Pet Shop Boys och George Michael, vilket också är ett tecken på att jag börjar stagnera i min musiksmak. Det värsta (eller bästa) är att jag inte ens bryr mig. Jag orkar inte. Visst kan jag lyssna på något nytt emellanåt, men om det inte sätter sig ganska omedelbart så återvänder jag till Music for the Masses, Very och Listen without Prejudice Vol. 1 ganska omgående.

Samtidigt som det känns lite tragiskt så känns det även befriande att kunna släppa taget om lagen som gör gällande att jag måste ha koll på ny musik. Men innebär det att min skivsamling inte nämnvärt kommer att förnyas i framtiden? Kommer jag till mina dagar är räknade bara lyssna på samma skivor om och om igen? Troligen inte, men även om det till stor del blir så, så känns det i alla fall som att jag då åtminstone får kvalitetstid i mitt musiklyssnande. Eftersom man värderar sin tid allt högre ju äldre man blir så innebär det att fem minuter lyssnades på någon ny mindre bra musik kommer att kännas allt mer bortkastat om man betänker att man skulle kunna ha lyssnat på en av alla gamla klassiker istället. Det var bättre förr...

Elipsmaskin

Igår var jag och fick instruktion på gymet på Friskis. Instruktionen i sig var väl inte så spännande, jag och min kollega blev visade hur man ska använda maskinerna som ingår i deras standardprogram och en del maskiner är av samma typ som jag använt tidigare under min korta gymkarriär. Behållningen var istället förevisningen av den så kallade cross trainer-maskinen eller elipsmaskinen. Eftersom löpbandet inte funkar som uppvärmning för mig på grund av två skäl och att värma upp på cykel nog skulle kännas lite trist med tanke på spinningen så kommer nog elipsmasikinen passa perfekt för mig. Nu testade jag den i och för sig bara under två minuter, men det kändes som att jag med lätthet skulle kunna ställa mig på den i en timme och hålla på (eller vad man nu gör), det får framtiden utvisa, men känner jag mig själv rätt så blir jag inte förvånad om jag kommer att tröttna på den också efter ett tag.

Veckans vägning

Senaste veckan: -1,9 kg
Totalt: -35,8 kg

Som sagt, det är lite Bergodalbana över vikten just nu. Det återstår nu 3,1 kg till nästa mål som jag satte upp efter sommaren, dvs att komma ner till BMI 25 och därmed kunna få titulera mig själv normalviktig. Redan nu har jag ett lägre BMI än Anders Svensson, men det visar ju bara hur missvisande det är att att jämföra sitt BMI med vältränade idrottsmän.

Annas ämnesförlsag

Jag lovade ju Anna att jag skulle skriva om något av alla hennes ämnesförslag. Problemet är bara att det inte var lika lätt som jag först trodde. Låt oss titta på förslagen som kom.

Jag börjar tröttna på Kent
Detta påstående vet jag inte om jag vill skriva under på, man kan väl bara säga att vi har en liten paus, inte ens det på heltid. Så jag släpper detta ämne.

Barrys greatest hits
Barry vem kanske någon undrar. Bara det skulle kunna bli i uppsats i sig. Men för att ändå ge ett svar på vilka som är Barry Manilows största hits så är det om jag får välja Even Now, Mandy och Weekend in New England, alla riktiga smörsånger. Sen måste väl även Copacabana nämnas.

Hur man blir kompatibel
Jag önskar jag hade ett svar på detta, det skulle sannerligen underlätta ibland...

Hur jag gör för att dölja mitt fotbollsintresse för andra
Måste man inte ha ett fotbollsintresse för att kunna dölja det? Eller ville du helt enkelt ha tips på hur du ska göra i ditt vardagsliv?

Hur jag hjälper mina vänner att hantera sina tvångstankar
Jag har nog med mig själv och tror inte att jag skulle vara särskilt framgångsrik i att hjälpa andra så jag låter bli.

Vem är Monica Lind?
Jag tror omvärlden ska hållas lyckligt ovetande.

Likheter mellan mig och John Denver
Jag vet inte om det finns några direkt, jag får återkomma om jag kommer på något.

En analys av Bohemian Rhapsody
Då återstår bara ett ämne men inte vilket ämne som helst. Jag får be att återkomma i en inte allt för avlägsen framtid.

Gitarrspelsövande

Eftersom gitarrkursen var inställd igår tänkte jag att jag ändå skulle se till att öva eftersom det verkligen behövs. Tidigare under gårdagen var jag farligt nära att hamna i samma fälla som satte stopp för mitt musicerande för knappt 25 år sedan. Vad som då hände var att jag höll på att lära mig spela el-orgel. Jag höll väl på ett drygt år tror jag innan jag tröttnade på att läraren gav mig ständiga bakläxor eftersom jag sällan övade på just det som var tanken utan istället försökte lära mig spela låtar jag gillade (jag har säkert skrivit om det här tidigare, mitt dåliga minne har ingen koll). Vad som hände igår var att jag kom till insikt om att Berg & dalvana inte skulle vara så svår att spela och att den dessutom innehåller världens två bästa ackord. Så jag skriver ut tabulaturen och tar reda på hur de ackord jag inte kan ska tas. Sen kommer jag hem, tar fram papprena och tittar på dom en stund innan jag tar beslutet att jag inte ska göra samma misstag nu som då. Istället börjar jag nöta ackordbyten enligt D-G-A7-D. Efter ett tag börjar det låta ganska skapligt, till och med det något krystade bytet mellan D och G. Tänk om man börjat öva för 25 år sen bara...

Nytt utseende

Nu har jag uppgraderat bloggen vilket antagligen inte märks så mycket vid en första anblick, inte än i alla fall. Största förändringen är att jag nu kan sätta labels på inläggen som man kan klicka på så att man får upp andra inlägg inom samma område. Nu har jag till exempel skapat en label som heter Vikt och uppdaterat att Veckans vägning med denna label. Nu behövs bara en label som heter Blaj som allt annat kan sorteras in under.

Den tredje tonårstiden

Jag har just insett att jag för närvarande befinner mig i min tredje tonårstid om man ser till mitt beteende. Helt plötsligt har det återigen blivit väldigt kul att shoppa kläder och dessutom är det kul att gå på krogen, något jag inte alltid har tyckt. Sen har ju även det motsatta könet (eller satta kanske det heter i mitt fall) blivit mycket mer intressant. Tur man slipper finnar i alla fall. Återstår bara att se hur länge det håller i sig och när sen fjärde perioden börjar.

Mössjakten

Häromdagen skulle jag utföra det till synes enkla uppdraget att införskaffa en mössa åt mig själv. Det skulle bli mitt livs första egenhändigt bekostade huvudbonad att bäras enbart för kylans skull. Hur gick det då? Inte alls. Jag hade föreställt mig att det mer eller mindre bara skulle vara att gå in i första bästa butik, ta en mössa, betala och gå, men icke. Helt plötsligt insåg jag att man inte kan sätta vad som helst på huvudet (vilket jag borde ha insett redan på förhand med tanke på att jag inte sätter på vad som helst i övrigt). Dessutom så när jag väl hittade en snygg mössa så satt den inte bra eller så var den för liten. Efter att ha tittat på ett hundratal mössor utan att ha hittat någon jag var nöjd med så gav jag upp. När jag så idag friskförklarade mig själv (tillräckligt för att kunna shoppa i alla fall) så bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. Tror ni jag lyckades bättre idag? Knappast. Bäst till ligger den där snygga röda mössan jag såg på Hollywood, men den kostade 400 vilket jag tycker är lite väl häftigt för att se häftig ut. Så nu är jag fortfarande mösslös i ett iskallt IKEA-land men snart är värmen här igen om än tillfälligt, så jag kanske hinner hitta något skydd åt mitt hårlösa huvud innan vintern är här på riktigt. Skam den som ger sig.

Så här känns det efter mitt första år på Södermalm

Här kommer då mitt första inlägg på begäran. Anledningen till att jag just valde detta ämne idag är att det just idag är exakt ett år sedan jag flyttade in i lägenheten på Söder. Ett år. Det här året har gått otroligt fort men faktum är att det samtidigt känns som att jag har bott här bra mycket längre än så, Rågsved är som ett minne långt bak i det förflutna. Så hur känns det då efter mitt första år på Södermalm? Jo tack, det känns mycket bra. I början var jag i ett lyckorus, löjligt nöjd över min flytt. Sedan går det en tid och man vänjer sig ganska snabbt och det blir vardag även i paradiset. Fast vardagen i paradiset är ju bättre än en vardag i helvetet. Men även om glädjen över flytten har lagt sig så blir jag ibland påmind om hur otroligt bra jag har det nu jämfört med tidigare. Nu ser jag fram emot ännu ett år i Stockholms bästa stadsdel, om det sen blir i nuvarande lägenhet återstår att se...

Sjuk igen

Så var man sjuk igen. Om det beror på att jag har börjat exponeras för en massa bacelusker genom att åka tunnelbana igen eller om det är så att mitt immunförsvar har försvunnit tack vare viktnedgången låter jag vara osagt. Antagligen är det nån släng av influensan som jag har fått eftersom jag har feber, huvudvärk och muskelvärk. Trist med tanke på flera skojigheter inplanerade i helgen. Jag är redan uttråkad.

Veckans vägning

Senaste veckan: +1,1 kg
Totalt: -33,9 kg

Det är lite Bergodalbana över vikten just nu.

Gitarrkurs - Kursdag 6

Under gårdagens gitarrkurs betedde jag mig lite som jag emellanåt brukade göra på högstadiet, fast nu på ett mer skämtsamt sätt. Eftersom jag återigen hade övat alldeles för lite på fingerkompet så hävdade jag flera gånger att fingkomp inte är något för mig och att jag aldrig ska spela visor, något som fick den hårt prövade läraren att le. Vidare så hade jag även övat för lite på G-ackordet så när jag föreslog en låt med bara ett G-ackord i sa läraren att vi skulle ta en annan låt just eftersom den jag föreslog bara innehöll G-ackordet en enda gång, varpå jag replikerade att det ändå är en gång för mycket. Så istället fick vi spela en tokigt svår fingerkompslåt i trefjärdedels takt. Usch. Men nu i kväll har jag varit riktigt duktig på att öva så nu sitter snart bytet till G rätt bra hoppas jag. Då återstår bara att öva lite mer fingerkomp.