Ämnesförslag

Min ambition är att skriva något här varje dag, varför vet jag inte, det är något jag har fått för mig bara. Tyvärr är inte min inspiration alltid den bästa vilket leder till att det blir en del krystade inlägg emellanåt. Därför tänkte jag att jag skulle testa ett nytt grepp. Jag tänkte att ni som läser det här skulle få komma med förslag på något jag borde skriva om, ungefär som i skolan alltså, att på ett givet ämne skriva en argumenterande eller beskrivande text om något. Så var så goda att lämna ämnesförslag genom att klicka på comments-länken nedan. Jag lämnar inga garantier för att jag verkligen skriver något, men får jag bara bra förslag så ska jag göra mitt bästa.

Biostatistik

Igår var jag på bio. Inget konstigt med det, tvärtom, det konstiga låg i att det var första gången på 27 dagar som jag befann mig i biomörkret. Detta är ingen extremt tidsrymd mellan två biobesök för genomsnittssvensken om man betänker att denne går på bio ungefär två gånger om året. Men för mig tillhör det ovanligheterna. Hur ovanligt är det då frågar man sig. Självklart har jag räknat på detta. Det visar sig att sedan jag började föra in mina biobesök i Excel (i januari 1997) så har jag varit på bio 665 gånger och vid endast fyra av dessa tillfällen har det hänt att det passerat mer än 27 dagar sedan biobesöket gången innan. Något överraskande även för mig visar det sig att vid nästan var fjärde biobesök hade jag varit på bio senast dagen innan. Vid tre av fyra biobesök hade det gått högst en veckan innan det tidigare biobesöket. Självklart kunde jag inte låta bli att även göra ett stapeldiagram över det hela.

Veckans vägning

Senaste veckan: -1,2 kg
Totalt: -35,0 kg

Idag har två gränser passerats, dels har jag nu gått ner 35 kilo vilket även innebär att jag nu för första gången i modern tid väger under 90 kilo, vågen stannade på 89,4 kilo.

Det konstiga är att jag inte tycker att det händer så mycket kroppsligt längre, jag går ner men märker ingen förändring. Jag har fortfarande en ansenlig buk kvar, vilket inte folk inser eftersom jag är bra på att göra så att den syns mindre, vilket antagligen är anledningen till att folk säger att jag inte får gå ner mer nu eftersom jag är på väg att försvinna. Trams!

Igår var jag på Friskis för första gången på nästan fyra veckor vilket märktes efter jympapasset då jag var tröttare än vanligt, men det kan ju även bero på att nu när jag kan de flesta rörelser så kan jag ta ut dom mer vilket så klart kräver mer muskelkraft som i sin tur leder till ökad trötthet. Nästa vecka är det dags för första passet på gymet, har äntligen bokat in en gyminstruktion. Sen återstår det att se vilken balans man ska ha på de olika träningsformerna. Som det har varit nu så har det varit jympa på onsdagar och spinning på fredagar vilket skulle göra måndagar till en bra styrketräningsdag men om styrketräningen ska ge någon effekt så kanske det är bättre att byta ut jympan på styrketräning, får se vad instruktören säger.

Gitarrkurs - Kursdag 5

Efter att ha missat de två senaste gitarrlektionerna på grund av sjukdom och utlandsvistelse var det igår dags för femte lektionen (min tredje). Jag insåg att jag ligger lite efter, att jag har övat för lite, vilket jag egentligen inte har, men istället för att öva på det jag borde så har jag nött in mina två favoritackord Em och Am och hävdar å det bestämdaste att det räcker att kunna dom två ackorden för att kunna komponera fantastiska låtar. Mollackord låter ju så bra! Återigen konstaterade jag även att fingerkomp inte är min grej, men jag ska tvinga mig själv att öva mer på det. Nu har jag i alla fall lärt mig hela åtta ackord, A A7 Am, E E7 Em, D och G och igår fick vi för första gången spela en låt med tre ackord, som om det inte är svårt nog att byta mellan två ackord, speciellt med fingerspel. Nåja, jag funderar på att skaffa en synth istället...

Vintervila

Det är inte alltid ens tankar och idéer är lika självklara i praktiken som i teorin. När jag för ett halvår sedan började cykla till jobbet var jag helt övertygad om att jag skulle fortsätta cykla året om, det var ju aldrig några problem när jag bodde i Linköping. Sedan för ett tag sedan när det började bli lite mörkt, regnigt och ruggigt ute på morgnarna tänkte jag att jag i alla fall skulle cykla så länge det inte var snö ute. Men så i måndags morse när jag, ovanligt trött även för en måndag, kom utanför porten med cykelhjälmen i ena handen och handskarna i den andra och kände ett stilla regn komma mot mig så bestämde jag mig för att nu var det dags för cykeln att gå i ide. Jag gick tillbaka in med hjälm och handskar och begav mig sedan till Slussen där jag köpte mitt första SL-kortet sedan i april. Trots att det var ett ganska skönt beslut så kan jag inte riktigt släppa tankarna på alla fördelar jag går miste om genom att inte cykla, bland annat att man sparar 600 kr i månaden, man får motion på köpet, man kommer fortare fram till jobbet, man slipper trängas med en massa människor i rusningstrafiken.

Så vad är fördelen med att åka tunnelbana igen? Tja faktum är ju att årstidens väder inte är det roligaste och eftersom jag fortfarande inte har skaffat några bra regnkläder så skulle det blivit en massa tunnelbaneåkande ändå. Dessutom börjar det visa sig att jag inte är lika tålig mot kyla nu när jag inte är lika vadderad längre. En annan fördel är att jag inte kommer att dra mig för att göra omvägar på vägen hem vilket jag ibland gjort när jag cyklat. Som igår stannade jag till i city på vägen hem utan något egentligt ärende, något jag har saknat lite. Sen är det ju rätt kul att observera människor i tunnelbanan vilket är svårt när man cyklar. Så nu återstår det bara att se när det är dags att cykla till jobbet igen. Jag får väl ta några extra spinningpass som kompensation.

George Michael i Globen

Igår var det så dags för konserten som jag hade sett fram emot i en si så där femton års tid. George Michael har länge legat högst upp på listan över band/artister som jag aldrig sett live men som jag verkligen skulle vilja se.

Efter att ha läst de inte helt överväldigade recensionerna från fredagens konsert i Göteborg så hade mina förväntningar dämpats en aning men oj vilken konsert det var! Jag har nog aldrig sett ett scenbygge som har varit så snyggt i all sin enkelhet och den gigantisk videoväggen i mitten på scene som så ofta fick agera backgrund till George var übercool. Ljussättningen var helt underbar och bara ljuset och bakgrunden till kvällens bästa låt, en lite omgjord version av en av mina favoritlåtar, Praying for time, var i sig värd hela biljettpriset.

Men det som ändå gör det till en sån fantastisk konsert är hans röst. Enligt min mening har mannen världens bästa röst. Sen kan jag ha vissa åsikter om låtvalet, men så är det ofta på konserter, man saknar vissa av sina favoritlåtar som man gärna skulle ha bytt ut mot några av de låtarna som spelades. Mest liv i globen var det på de gamla Wham-låtarna Everything she wants och I'm your man och den avslutande klockrena Freedom '90. Behöver jag säga att det här var årets konsert?

Londonresan

Jag har funderat på hur jag på bästa sätt ska berätta om turen till London och har nu kommit fram till att istället för att göra någon form av kronologisk sammanfattning istället fokusera på vissa huvudrubriker.

Resan
Det var alltså jag och Micke som för tredje gången åkte till London. Precis som tidigare åkte vi med Ryan Air vilket inte är lika billigt som det verkar från början. Vi hittade biljetter för en krona per person och håll men när alla skatter och annat kom på (nu fick man till och med betala extra om man skulle ha bagage incheckat) så slutade biljettpriset på ca 550 kr per person tur och retur. Lägger man därtill alla kostnader för resorna till och från flygplatserna så hamnar man strax över 1000 kr.
När det gällde själva resandet i övrigt så kan man nämna att det sedan en månad tillbaka finns nya säkerhetsföreskrifterna gällande vad man får ha med sig i handbagaget. Man får inte ha med sig något flytande i handbagaget eftersom detta skulle kunna vara någon form av flytande sprängämne. Detta innebär till exempel att man inte får ha med sig en läsk innan säkerhetskontrollen utan måste köpa den efteråt. Vi hade uppmärksammat dessa nya regler och hade inte köpt med oss dryck till vår medhavda frukost utan köpte dricka först efter säkerhetskontrollen men upptäckte sedan att folk hade med sig dryck som inte fanns att köpa på flygplatsen. Slapp kontroll på Skavsta alltså. Lika slappt var det definitivt inte från Standsted. Det nya förbudet gäller alltså allt som är någorlunda flytande, det innebär att man inte får ha med sig tandkräm, tändare, parfym och mycket annat som finns i en necessär. Eftersom många ressenär inte hade koll på dessa nya bestämmelser och blev uppmärksammade på dessa först vid säkerhetskontrollen när väskorna redan var incheckade (trots att de vid incheckningen frågade om man hade något flytande i handbagaget) så fanns inget annat att göra än att slänga sina dyra parfymer och mascaror i papperskorgarna före säkerhetskontrollen. Det var en rätt komisk syn. En annan ny grej som jag aldrig har varit med om var att alla skor skulle kontrolleras så efter den vanliga kontrollen kom en ny kontroll där alla passagerare fick ta av sig skorna som sen skulle kollas i en ny röntgenapparat. Det tog 50 minuter att ta sig genom säkerhetskontrollen så man förstår varför de vill att man ska checka in senast två timmar före avgång när man dessutom förväntas vara vid gaten 40 minuter före avgång.

Boendet
Tidigare resor har vi bott på ett hotell som Micke hade bott på redan innan vi åkte dit tillsammans första gången men denna gång tyckte jag vi kunde testa ett nytt hotell. Jag hittade ett som låg precis vid Picadilly Cirkus och som inte var alltför dyrt, vi betalade knappt 500 kr per natt och per person. Det var ju inget lyxhotell direkt men läget var perfekt och eftersom vi mest var där när vi sov så behöver man inte ha alltför höga krav. Fördelen med läget var dessutom att vi inte behövde köpa något tunnelbanekort som vi gjort vid tidigare resor.

Shopping
Dagarna ägnades uteslutande åt shopping. Därmed inte sagt att jag shoppade så mycket, men man går ju runt i en massa affärer med förhoppningar om att shoppa. Jag hade tänkt att jag skulle ta med mig en stegmätare bara för att se hur många mil man går under några dagar i London men jag glömde stegräknaren hemma. Det är ju inte direkt billigt att shoppa i London, ungefär som här, men det är ju kul om man kan hitta saker som inte finns här. Facitet från shoppingen blev två t-shirts, en skjorta, två par skor, en ring, en cd-skiva och fem cd-singlar (alla med Embrace som inte går att få tag på i det här landet) , två musik-DVD:er och en flaska parfym.

Teater
Om dagarna gick till shopping så gick kvällarna istället åt till besök på diverse teatrar. Det blev föreställngar varje kväll för min del.

Little Britain Live
Första kvällen var vi på Little Britain Live. Detta var det enda vi hade köpt biljetter till på förhand. Föreställningen har turnerat runt i Storbritannien i ett år och nu var det Londons tur för en månad. Den största anledningen till att vi åkte till London just nu var för att se Little Britain Live. Gillar man TV-avsnitten av Little Britain så tror jag inte man blir besviken på live-föreställningen. I princip alla karaktärer dök upp under showens 90 minuter. Roligast blev det när de kom av sig på scen men om det var inövat eller ej låter jag vara osagt. För den intresserade kan jag nämna att en av föreställningarna filmades i maj och släpps på DVD i november.

Spamalot
När vi kom till London på måndagen bestämde vi oss för att vi skulle köpa biljetter till någon mer föreställning. Vi hade redan tidigare pratat om att se Spamalot som skulle ha premiär ungefär samtidigt som vi var där. Spamalot är en musikal som bygger på filmen Monty Python and the Holy Grail. Vi hade fått för oss att musikalen har premiär på måndagen så när vi går till teatern så har vi ganska små förhoppningar om att det ska finnas några biljetter kvar till tisdagen eller onsdagen men vi lyckas få tag på ett par biljetter på översta balkongen till tisdagens föreställning. När vi kommer till teatern på tisdagen så visar det sig att det är då det är premiär. Framför entrén till teatern är röda mattan utrullad och diverse TV-kanaler och tidningar är där med kameror. Under den stund lilla stund som vi väntar utanför så anländer Cliff Richard till teatern. Micke säger att han inte vill gå på röda mattan inför alla människor som står där men det finns ingen annan väg in. Jag föreslog att vi kunde ta jackorna över huvudet när vi gick in bara för att journalisterna skulle få något att fundera på, men mitt förslag gick inte hem. Istället passar vi på att smita in när en massa andra vanliga människor går in. Inne på teatern ser vi sedan Brian May (som jag även smygtog en bild på efter föreställningen) men sen ser vi inte fler kändisar. Dagen efter på BBC's morgonprogram såg vi att även Jeremy Irons och Stephen Fry hade varit där. Hur var musikalen då? Jo den var mycket underhållande, mycket är så klart med från filmen. Huvudrollen spelas av Tim Curry som även hade huvudrollen när musikalen hade premiär på Broadway. Efter föreställningen kommer alla levande Monty Python-medlemmar upp på scenen, alla utom John Cleese, vilket får en att undra lite, hans namn nämns inte ens. Det var ju lite kul att få vara med på en premiär i West End, det kommer nog inte hända igen.

The Phantom of the Opera
På onsdagen får jag bege mig på teater på egen hand, det är ingen mer föreställning som Micke vill se. Jag bestämmer mig för att se Fantomen och lyckas få tag på en bra biljett (den har ju trots allt ändå gått i 20 år). Jag har väldigt stora förväntningar på föreställningen, förväntningar som inte infrias helt, antagligen för att jag har den fantastiska filmversionen i färskt minne. Men det är i alla fall en mycket bra föreställning, både han som gör Fantomen och hon som spelar Christine är mycket bra och det är kul att äntligen ha fått se föreställningen på scen.

Övrigt
Jag tror jag har fått med det mesta av intresse. Det var någon som frågade mig innan jag åkte vad det är med London som jag gillar så mycket. Jag kan inte riktigt svara på det, det är hela känslan bara. Om jag var tvungen att flytta från Stockholm skulle jag gärna flytta till London. Det kanske inte är för sent att göra en Post Doc...

Veckans vägning

Senaste veckan: +0,1 kg
Totalt: -33,8 kg

Veckans vägning blev denna vecka en fredag eftersom jag inte hade någon våg med mig till London. Jag trodde att jag skulle ha lagt på mig något kilo både med tanke på att jag tappade så mycket under min sjukdon men framför allt med tanke på frosseriet som förekom under resan. Men å andra sidan så har dagarna i London inneburit att jag har promenerat sex till åtta timmar om dagen så förbränningen har även varit högre. Så det är skönt med en extra semesterdag hemma idag så att benen får lite vila.

Mitt sifferminne är slut

Nu är jag hemma från London igen och jag ska berätta mer om resan senare men först tänkte jag förklara mitt något förvirrade inlägg från i måndags.

Som jag vid tidigare tillfällen har påpekat så är inte mitt minne vad det en gång har varit. Men jag trodde åtminstone att mitt sifferminne var någorlunda intakt men icke. När jag skulle börja packa inför resan så kom jag inte in i resväskan eftersom jag hade glömt vilken tresiffrig kod jag hade till väskan. Som tur var så stämde min aning om att första siffran var en nolla så då fanns det bara hundra olika kombinationer att testa och efter att ha kommit till 021 kom jag in i väskan. Varför hade jag inte valt 747 som kod? Den skulle jag i alla fall ha kommit ihåg.

Än värre blir det när jag inser att jag inte kommer ihåg PIN-koden till mobiltelefonen. Till saken hör att jag aldrig brukar stänga av mobiltelefonen (brukar ställa den på flight mode vid behov) eftersom den är lite knäpp när man kallstartar den. Jag insåg att jag skulle bli tvungen att stänga av den helt när jag skulle flyga och ville därför testa att jag kom ihåg koden innan jag åkte. Koden var densamma som jag hade till mitt bankomatkort, men jag bytte bank före cirka sex veckor sedan och på denna relativt korta tid har jag lyckats glömma den kod som jag använt så många gånger de senaste åren. När jag hade försökt tre gånger med tre olika felaktiga koder låstes SIM-kortet och man behöver då PUK-koden för att låsa upp kortet. Problemet var bara att jag var så fruktansvärt osmart och testade de olika koderna när jag redan hade lämnat lägenheten och alltså inte hade tillgång till PUK-koden som jag visste fanns på en lapp i en pärm.

Så jag blev tvungen att klara mig utan mobiltelefon i London, något som gick galant, men jag hade sagt till ett par personer att de kunde SMS:a om det var något de ville att jag skulle handla åt dom och utan ett fungerande SIM-kort blev det ju svårt att läsa eventuella meddelanden.

Det var allt detta jag ville ha sagt med inlägget från i måndags men som på grund av tidsstress blev aningens förvirrat. Nåja, nu ska jag sova, jag känner mig lite jet-laggad...

London

Jag har sumpat pin-koden till mitt SIM-kort vilket betyder att jag inte kan kontakta mig nu i London. Observera att jag undviker ord med de tre sista sakerna i alfabetet. Kontaktbar under fredagen igen. Snart Little Britain Live, det ska bli skojsigt.

Middag med Laleh

Igår kväll åt jag middag med Laleh. Eller med kanske inte riktigt beskriver sanningen, men hon och en kompis satt vid bordet bredvid mig på den lilla grekiska syltan jag hamnade på. Hon verkade sprudlande glad och fnissade mest hela tiden, hon hade säkert kommit på en bra låt under tiden.

Dagens I-landsproblem

Den ena silikonproppen till mina hörlurar har försvunnit. Jo, det är mycket traumatiskt, framför allt eftersom de inte finns att köpa längre och dessutom är ersättningsproppen inte alls är lika bra. I morse när jag skulle cykla till jobbet fick jag ta fram ett annat par hörlurar men förutom det mest uppenbara problemet att basåtergivningen sög så satt de dessutom värdelöst i öronen och ramlade ut ett par gången under cykelturen. Hur ska jag överleva?

Veckans vägning

Senaste veckan: -0,2 kg
Totalt: -33,9 kg

Jag antar att jag inte har återhämtat mig helt från sjukdomen än, det känns som att jag borde lägga på mig något kilo i tillfriskningsprocessen, men det kommer nog. Nästa vecka är jag i London och då kan allting hända. Det innebär även att jag inte kan väga mig nästa torsdag eller i och för sig kan jag ju ta vågen med mig, men det känns lite väl fanatiskt även för mig.

Gitarrkurs - Kursdag 3

I kväll var det den tredje gitarrlektionen men jag var inte där. Inte för att jag inte var tillräckligt frisk för att gå dit idag utan för att jag var tillräckligt sjuk för att inte skulle ha gått dit förra gången. Jag gick ju dit förra veckan trots att jag inte var helt pigg men jag visste ju inte då att jag skulle få vattkoppor och att jag redan då var smittsam. Därför ville jag inte gå dit idag och visa upp resterna av mina koppor eftersom om någon av de övriga kursdeltagarna skulle insjukna så vet dom ju vem smittkällan är och det vill jag ju inte. Så nu sitter jag här och väntar på att min granne ska komma hem från kursen och uppdatera mig på kvällens övningar. Efter att ha tjuvkikat lite i kursboken bör vi ha gått igenom växelbas vid fingerspel och åtminstone ett nytt ackord, E7.

Ännu en dag i karantän

Så har snart ännu en dag utan större mening passerat. Jag har snart varit hemma med vattkoppor i en vecka och jag börjar bli rätt trött på det eller snarare trött på mig själv. Men jag ska härda ut en dag till, i morgon bör de sista kopporna torka in och då kan jag åka och jobba igen på onsdag. Dessutom måste jag fixa ett läkarintyg om jag ska vara hemma längre än i morgon och det orkar jag inte. Om någon undrar hur det gick med de tolv återstående avsnitten av andra säsongen av 24 så kan jag meddela att jag inte orkade se mer än åtta så nu har jag upplösningen kvar i morgon och efter det återstår säsong 3-5, det vill säga 72 avsnitt till...

24

Så vad pysslar man med när man sitter inne i karantän hela dagarna? Jo, man ser på filmer och TV-serier som man har hamnat på efterkälken med. Den TV-serie som jag ligger längst efter med är 24. Jag såg första säsongen när den gick på TV4 men när andra säsongen började sändas så skulle jag precis börja skriva på ramen till min avhandling och ville inte fastna för någon serie så jag lät bli att titta. Sen såg jag inte någon av de andra säsongerna heller eftersom jag ville se säsongerna i rätt ordning. Så igår bestämde jag mig för att det äntligen var dags att börja se på säsong två av 24. Det räckte med att se första avsnittet för att jag skulle bli påmind om varför jag tyckte första säsongen var så bra. Jag såg bara två avsnitt igår, men idag har jag hunnit med tio avsnitt och har nu hunnit avverka halva säsongen. Målet är att bli klar i morgon. Fast det vore väl bättre att öva lite på gitarren istället antar jag. Synd bara att jag snart är frisk igen...

Seg

Under gårdagen fick jag veta att man inte ska äta kyckling, ägg och fisk när man har vattkoppor eftersom dessa livsmedel kan göra att det kliar ännu mer. Typiskt nog åt jag kyckling både till lunch och middag i torsdags vilket kan vara förklaringen till varför jag höll på att bli tokig av allt kliande. Det senaste dynget har varit mycket bättre ur klierisynpunkt, däremot har antiklimedicinen vissa biverkningar. Medicinen är märkt med en röd varningstriangel och jag känner mig rätt så konstig, det känns som att jag inte riktigt är med i mig själv utan att jag betraktar mig själv från utsidan. Men jag känner mig hellre lite seg och frånvarande än att jag håller på att drivas till vansinne av klåda. Jag undrar vem det är som skriver det här egentligen...

Kli

Jag har haft en av de värsta nätterna någonsin. Jag har inte sovit många stunder på grund av allt jävla kliande. Jag vet att man inte ska klia på vattkoppor eftersom kopporna då kan lämna ärr, men till slut kunde jag inte hålla mig längre och rev nog sönder varenda koppa utom de i ansiktet. Men det slutade ju inte klia för det. Det verkar inte som den där antiklimedicinen är så bra eller så hade det kanske kliat ännu mer om jag inte tagit den. Nä, nu vill jag bli frisk omedelbums!

Veckans vägning

Senaste veckan: -3,0 kg
Totalt: -33,7 kg

Ovanstående viktminskning har med stor sannolikhet med min sjukdom att göra. Man förbränner mer när man har feber och jag antar att kroppen inte lägger på sig lika mycket vatten när man är sjuk. Efter att ha varit hemma i ett drygt dygn är jag redan uttråkad och om en vecka har jag säkert ätit så mycket onyttigt och rört mig så lite att jag antagligen har lagt på mig allt och mer därtill.

Sjuk sjuk sjuk

Igår när jag skulle lägga mig noterade jag några konstiga prickar på ena underarmen men tänkte inte så mycket mer på det. I morse var det dock fler och de ursprungliga prickarna var större och lite vätskefyllda. Väl på jobbet uppmanades jag att ringa en läkare vilket jag gjorde och blev efter en mindre utfrågning diagnostiserad med vattkoppor. Det är alltså nu man får börja lida för att man var ett sånt friskt barn. Jag blev hemskickad från jobbet och den första sjukskrivningsdagen sedan 1997 är ett faktum. Det är tur att man har så mycket osedda TV-serier och filmer att roa sig med. Ett problem kommer att vara att låta bli att riva hål på kopporna eftersom jag är mästerlig på att riva hål på allt som kliar. Nu saknas bara mamma som kan komma och servera glass med jämna mellanrum.

Gitarrkurs - Kursdag 2

Dagens gitarrkurs var en prövning. Mest för att jag fortfarande led av feber och yrsel men även för att jag för tillfället är väldigt öm i vänsterhandens fingertoppar. Till min besvikelse fick vi inte lära oss några nya ackord idag utan det nya för dagen bestod i att lära oss fingerkomp istället för slagkomp. Och när jag sitter där och plockar på strängarna i Em så låter det väldigt likt introt till en låt som jag har lyssnat väldigt mycket på... Visserligen är det inte i närheten av originalet men det känns ändå väldigt upplyftande. Trots denna uppenbarelse bestämmer jag mig för att det här med fingerkomp inte är min grej riktigt utan jag nog ska hålla mig slagkomp istället. För övrigt har jag nu börjat inse vad uttrycket att spela så att fingrarna glöder betyder, jag bara väntar på att valkarna ska komma, då kan det äntligen bli lite riktigt gitarrspel...

En helt vanlig dag på Kungsholmen

Idag har jag varit med om något stort men samtidigt overkligt. Men först måste jag berätta om varför jag befann mig på platsen för det inträffade.

Redan igår kväll kände jag mig lite febrig vilket är en ovan känsla för mig eftersom jag väldigt sällan är sjuk. Under mina snart tio år på Karolinska Institutet har jag bara haft två sjukskrivningsdagar och de inföll min allra första vecka på jobbet. I alla fall så kände jag mig rätt pigg när jag vaknade i morse så jag cyklade till jobbet jobbet som vanligt men redan på väg dit kände jag hur varm jag höll på att bli och när jag var framme var jag ganska hetg. Eftersom jag nu var på jobbet så tänkte jag att det var lika bra att stanna kvar och jobba trots att jag kände mig lite yr.

Framåt eftermiddagen var det dags att börja fundera på hur jag på smidigast sätt skulle ta mig an resten av dagens aktiviteter. Skulle jag cykla hem eller åka kommunalt? Skulle jag gå på styrelsemötet i bostadsrättsföreningen och framför allt, skulle jag orka med förhandsvisningen av Djävulen bär Prada kl 21. Jag bestämde mig för att cykla lugnt hem och att ändå försöka vara med på kvällens båda aktiviteter men att jag skulle låta bli att cykla till biografen och istället ta tunnelbanan. Nu uppstår nästa dilemma, mina SL-kuponger är slut och trots att man bara sparar två kronor per resa med kupong jämfört med kontant betalning känner jag att jag måste bege mig till ett SL-center för att införskaffa ett nytt kuponghäfte. Nu framstår jag som världens snålaste, men då ska ha man ha i åtanke att det är i situationer som dessa som jag hör min pappas visdomsord eka i huvudet, Det är inte de stora inkomsterna som gör en rik, det är de små utgifterna, och då kan jag inte låta bli att handla därefter.

Så på min lugna cykeltur på vägen hem gör jag en liten omväg och beger mig till SL-center vid Fridhemsplan och köper ett rabatthäfte. Eftersom jag inte är helt kurant bestämmer jag mig för att ta Hantverkargatan hem istället för att välja Västerbron som skulle ha blivit allför jobbig idag. Det är när jag passerar Kungsholmstorg som det händer. Jag kommer rullandes sakta på mig cykel när jag ser the man himself på trottoaren, Jocke Berg. Det är inte åsynen av Jocke som är det stora, jag har sett Jocke vandra på gatorna som en vanlig man förrut. Nä, det stora är att han är ute och går med sin son, som ser ut som vilken unge som helst i den åldern, och helt plötsligt ser jag en helt vanlig småbarnsfar framför mig och bilden av superhjälte falnar för en stund. Så det är med blandade känslor jag rullar vidare hemåt, funderandes på om jag skulle ha stannat och berättat om min gittarkurs och om jag skulle ha velat ha osett hans son.

I övrigt kan jag berätta att filmen var rätt skojig med en lysande Meryl Streep och att jag fortfarande inte är helt kurant men förhoppningsvis är jag i gammal god form i morgon.