Telefonaversion

Jag gillar inte att prata i telefon med folk jag inte känner, speciellt inte om jag inte vet exakt vad jag ska säga eller om jag riskerar att få en massa frågor tillbaka. Det är lätt att tro att denna fobi ska bli lättare med åren, men icke. Förra veckan hade jag två samtal av olika karaktär som jag var tvungen att göra men när fredagen kom var båda samtalen lika oringna och jag sköt med lätthet upp båda dessa samtal till den här veckan. Så när jag under gårdagen började tänka på samtalen som jag visste att jag borde ringa idag så drabbades jag av lite lätt ångest. Under förmiddagen idag tog jag till slut tag i saken och ringde båda samtalen och döm om min förvåning när jag efteråt upptäckte att jag fortfarande var vid liv. Hurra!