Beundran och avund

Känsla av stark uppskattning av någon eller något såsom särskilt framstående.

Känsla av olust över att inte vara delaktig av någon annans förmån ibland blandad med missunnsamhet.

Vilken av definitionerna som hör till vilket av rubrikens ord behöver väl inte påpekas. Men är det inte konstigt att två så till synes diametrala känslor ändå förekommer samtidigt relativt ofta? Eller säger det bara mer om min personlighet än om människosläktet eller svenskarna i stort? Men är det ändå inte så att ofta när man känner beundran inför någon så känner man även avund i mer eller mindre hög utsträckning? Det vill säga att beundran leder till avund. Fast å andra sidan så är det inte lika vanligt att avund leder till beundran. Jag tänker inte ge några exempel eftersom det bara skulle blottlägga min egna missunnsamhet vilken jag gärna behåller för mig själv. Men håll med om att jag åtminstone till viss del har rätt.