Kejsarens nya kläder

Jag fattar ingenting. Det verkar dom inte själva göra heller. Jag pratar om Coldplay som igår fyllde Globen.

I stort sett alla musikjournalister har skrivit om Coldplay som de nya arenarockarna, som U2:s självklara efterträdare. När deras senaste album släpptes så låg det etta i drygt 20 länder samtidigt, vilket får mig att undra om det inte släpptes några andra skivor den veckan. Varför denna hysteri? Missförstå mig inte, jag gillar Coldplay och deras tre album, men jag förstår ändå inte denna relativt plötsliga hype. När biljetterna släpptes till deras globenspelning så tog de slut samma dag om jag inte minns fel, vilket också gjorde mig aningen förvånad.

Jag hade inte sett Coldplay live före gårdagens konsert och jag hade vissa förväntningar, förväntningar som inte riktigt infriades. Coldplay är inget arenaband, ett faktum dom själva inte verkar förstå, än mindre publiken. Jag har varit på en hel del konserter i mina dar, men sällan har jag upplevt en så extatisk publik som igår, vilket orsakade stor förvåning både hos mig och hos killarna på scenen. Jag tänkte att det kanske är folk som inte brukar gå på konserter som är extatiska och att recensenterna väl nu måste ha insett faktum. Men icke! Döm om min förvåning när jag läser recensionerna idag och recensenterna än en gång är alldeles till sig i trasorna över bandet. Varför är då inte jag det? Det var ju inte en dålig konsert, men den var ju inte heller fantastisk. Ett bra mått på hur bra en konsert är får man genom att räkna antalet rysningar man får under konserten. Igår blev det bara en, visserligen en stor, men ändå. Jag är övertygad om att jag hade tyckte bättre om konserten om jag hade sett den i en mindre lokal. Sen kan ju sittplatsen uppe på andra etage ha spelat in också.

I fortsättningen lyssnar jag nog helst på Coldplay för mig själv, i mina hörlurar.