Dom

Jag skulle väl inte vilja kalla mig själv för språkpolis i egentlig mening, men jag har väldigt svårt för missbruk av det skrivna svenska språket. När jag häromdagen var på ett seminarium där den förste talaren för dagen på sin allra första bild, i sin för övrigt hemskt färgsatta presentation, har med ett särskrivet ord så tappar jag fokus helt på det han säger och sitter istället och irriterar mig på det särskrivna ordet. Just särskrivna ord har blivit en folksjukdom men det finns även andra språkliga missbruk. "Kastar du inte sten i glashus nu?" tänker då vissa. Jo, det är nog rätt enkelt att hitta språkliga fel om man går igenom det jag har klottrat ner här de senaste månaderna, men fråntaget vissa direkta stavfel och ett och annat syftningsfel så tror jag nog ändå att det mesta är språkligt korrekt. Förutom ett konsekvent missbruk av "Dom". Jag kan helt enkelt oftast inte skriva "De" och framför allt inte "Dem". Det beror inte på att jag inte vet hur de ska användas utan på att jag tycker det ser fel ut, trots korrektheten, jag tycker ordbruket känns stelt och byråkratiskt.

Jag verkar inte ensam om att tycka detta. Jag hittade just ett inlägg på Kents forum där någon ondgjorde sig över att J.Berg som är så språkbegåvad borde veta bättre än att använda sig av "Dom" i titlarna till Dom som försvann och Dom andra. Jocke var inte sen att komma till försvar utan skrev följande:

"De andra" är lite för mycket 1874 för min smak.
"De som försvann" känns också ålderdomligt.
Om man kan SÄGA ordet Dom, kan man också SKRIVA det.
Såna regler är helt enkelt till för att brytas.
Men vad vet jag, vissa av er kanske niar folk fortfarande?

Bra svar Jocke, strunta i dom andra.