Så här på årets sista dag kan det vara passande att reflektera över året som gått. Jag började göra en årets-bästa-och-sämsta-lista men min fantasi när det gällde vilka kategorier som skulle ingå var rätt begränsad så jag kom inte så långt, men det är möjligt att jag slutför den listan så småningom. Istället tänkte jag att jag skulle göra en lista över årets tre bästa saker på det personliga planet.
1. VIKTNEDGÅNGEN - inte helt oväntat kanske och motivering känns rätt onödig.
2. GITARREN - äntligen såg jag till att börja spela på gitarren som funnits i min ägo så länge.
3. FRISYREN - jag kan fortfarande stå framför spegeln och vara fånigt nöjd över mitt korta hår.
Egentligen kanske terapin skulle ha stått som ensam punkt på listan eftersom att utan den hade ingen av de tre punkterna kommit till stånd. Terapi is the shit.
Årets tre sämsta saker kan jag inte riktigt komma på, på det hela taget har det varit ett av de bästa åren någonsin. Det enda jag kan komma på är alla sjukdomar jag drabbats av under hösten, vattkoppor, miniinfluensa och nåt skit med magen som fortfarande inte har löst sig.
Gott slut och gott nytt år! Må 2007 bli om möjligt ännu bättre än 2006!
söndag, december 31, 2006
lördag, december 30, 2006
Veckans vägning
Senaste veckan: +0,6 kg
Totalt: -36,4 kg
Två dagar försent, men bättre sent än aldrig.
Totalt: -36,4 kg
Två dagar försent, men bättre sent än aldrig.
fredag, december 29, 2006
Dag 363
Hemma i Stockholm igen , skönt. Idag har jag i tur och ordning åkt bil, flyg, buss, spårvagn och tunnelbana. Kan man då säga att jag kommunicerar bra? Fast mest tid av dagen har ändå tillbringats till fots. Knappa sex timmar har jag spenderat på stan utan att göra några reafynd, istället fick jag trösta mig med några cd-skivor, fast så mycket tröst blir det inte eftersom jag redan har alla musik på skivorna i digitalt format, men nu finns dom även i referensbiblioteket.
onsdag, december 27, 2006
The Ark
2006 är inte ens slut än och ändå tänkte jag redan nämna Melodifestivalen 2007. Efter ett tags spekulationer blev det igår officiellt att The Ark kommer att vara jokrar i nästa års tävling och finns det någon form av rättvisa så kommer dom självklart att vinna, oavsett hur låten låter. Det är bara att hoppas på att svenska folket sväljer Ola Salo och hans manér med hår och hull. Den 10:e februari får vi första svaret...
26 december
Mellandagsrea. Finns det längre? Är det inte rea hela tiden året om med jämna mellanrum nuförtiden? Går det att locka folk till affärerna och trängas på annandagen för att spendera sina pengar på något som knappt är billigare än vad det var före jul? Tydligen. Jag åkte till Kristianstad med min syster och hennes familj idag och det gick knappt ens att hitta en parkeringsplats. Köerna inne i vissa butiker var dessutom mer än lovligt långa och vad än värre var så fanns det i vissa affärer knappt några reavaror. Men detta hindrade inte mig ifrån att göra vad jag tror var ett klipp och som dessutom löste ett kommande problem. Som jag nämnt tidigare så har jag inte skaffat mig någon bra regnjacka vilket behövs om man har tänkt cykla i regn vilket jag ändå hade en tanke på att göra. En anledning till mitt tidigare icke-köp har varit att jag inte hade bestämt mig för vilken pris- och kvalitetsnivå jag skulle lägga mig på. Men idag hittade jag lösningen på mina kommande regnproblem. Svaret blev en Gore Tex-jacka som tidigare hade kostat 2300 kr men som jag nu fick för knappa tusenlappen. Så nu gäller det att det regnar när cykelsäsongen börjar igen, annars var det ju bortkastade pengar...
måndag, december 25, 2006
25 december
Juldagen. En dag då man förr i tiden knappt fick kontakta andra människor, än mindre umgås med dom. Jag vet inte om det berodde på någon slags konstig inställning som mina föräldrar hade att det skulle råda julefrid eller liknande. Så det innebar att man vackert fick sitta för sig själv och leka med sina julklappar. Men så småningom var det helt okej att umgås med sina kompisar även på juldagen och efter ytterligare några år var juldagen en dag som var obligatorisk att festa på. Tack och lov har jag inga sådana böjelser längre, jag festar när lusten faller på istället för vilket datum almanackan visar.
I natt fick jag åtta timmars sömn, något jag inte är bortskämd med. Jag är så sakteliga på väg att vända på dygnet och kommer att ha en något skev dygnsrytm lagom till det är dags att börja jobba igen. Dagen i övrigt bestod av möte med barndomsvän vilket alltid är trevligt, även om det känns som att man börjar om varje gång man ses, man pratar lite om gamla minnen och en hög grad av nostalgi infinner sig. Sedan så var det den obligatoriska lutfiksmiddagen på kvällen, något jag bojkottade som vanligt och istället åt lax. Jag har aldrig förstått grejen med lutfisk, det både ser ut och smakar som en toarulle som har lagts i blöt. Nu har jag uppfyllt alla mina plikter som son, bror och morbror så nu kan jag snart börja göra saker efter eget intresse, om jag orkar ta mig för något vill säga, men jag har tre dagar på mig så någon typ av social interaktion med icke-familjemedlemmar hoppas jag ändå att jag ska få till stånd.
I natt fick jag åtta timmars sömn, något jag inte är bortskämd med. Jag är så sakteliga på väg att vända på dygnet och kommer att ha en något skev dygnsrytm lagom till det är dags att börja jobba igen. Dagen i övrigt bestod av möte med barndomsvän vilket alltid är trevligt, även om det känns som att man börjar om varje gång man ses, man pratar lite om gamla minnen och en hög grad av nostalgi infinner sig. Sedan så var det den obligatoriska lutfiksmiddagen på kvällen, något jag bojkottade som vanligt och istället åt lax. Jag har aldrig förstått grejen med lutfisk, det både ser ut och smakar som en toarulle som har lagts i blöt. Nu har jag uppfyllt alla mina plikter som son, bror och morbror så nu kan jag snart börja göra saker efter eget intresse, om jag orkar ta mig för något vill säga, men jag har tre dagar på mig så någon typ av social interaktion med icke-familjemedlemmar hoppas jag ändå att jag ska få till stånd.
24 december
Julafton. Normalt sett en dag full av spänningar. Inte i år, det blev en rätt soft dag. Slö start som vanligt här nere, men pallrade mig ändå ut och promenerade en timme strax före lunch. Tyvärr blev det inte så nostalgiskt som jag hade hoppas, men det är väl ett friskhetstecken.
Jag talade i telefon med en barndomsvän idag (nej jag frågade inte om bilen går bra). Vi bestämde att vi skulle ses i morgon vilket ska bli lattjo lajbans. Har bara träffat honom ett fåtal gånger de senaste tio åren så det ska bli kul att snacka lite.
Dagen innebar även ett visst utbyte av julklappar. Som vanligt när det gäller fådda klappar så bestod de av ett fåtal saker som jag hade önskat plus ett pengakuvert som alltid är trevligt att få. De flesta år brukar jag bara spara pengarna men i år är jag lite sugen på att köpa en elektrifierad gitarr. Fast det kanske är bättre att bemästra den akustiska först, men jag är grymt sugen på att testa spela på en elektrisk.
Jag talade i telefon med en barndomsvän idag (nej jag frågade inte om bilen går bra). Vi bestämde att vi skulle ses i morgon vilket ska bli lattjo lajbans. Har bara träffat honom ett fåtal gånger de senaste tio åren så det ska bli kul att snacka lite.
Dagen innebar även ett visst utbyte av julklappar. Som vanligt när det gäller fådda klappar så bestod de av ett fåtal saker som jag hade önskat plus ett pengakuvert som alltid är trevligt att få. De flesta år brukar jag bara spara pengarna men i år är jag lite sugen på att köpa en elektrifierad gitarr. Fast det kanske är bättre att bemästra den akustiska först, men jag är grymt sugen på att testa spela på en elektrisk.
Jag fick i alla fall visa upp mina kunskaper under kvällen, min äldsta systerdotter har en gitarr. Dessutom fick den yngsta systerdottern en keyboard i julklapp så snart kan dom bilda ett band. Även min systerson fick ett instrument, ett munspel, mest på skoj eftersom han ska dra till Dublin om tre veckor med ett par kompisar för att söka jobb och då tyckte syrran att han behövde ett munspel så att han kunde bli gatumusikant och dra in lite pengar ifall han inte får något riktigt jobb. Jag är lite avis på det där faktiskt, men jag är ju inte tjugo så jag får väl bittert ångra att inte jag var lika modig/företagsam när jag var i den åldern. Fast vad ska man i Dublin och göra? Nåja, jag hoppas det går bra för honom. Nä, nu är det dags för sängen tror jag, blir ändå bara rastlös över att sitta vid en dator med ett gammalt segt modem.
lördag, december 23, 2006
23 december
05:15 ringde klockan i morse. En dryg timme senare avgick tåget från Stockholm Central mot sydligare breddgrader. Jag hade sett fram emot en väl tonsatt resa men på grund av tidsbrist hade jag mest fyllt MP3-spelaren med en massa säkra kort. Fast under den första delen av resan så var det kusligt mörkt ute och dessutom sov jag så det hade inte spelat någon större roll vad jag hade lyssnat på. Men när jag kommer ner på det småländska höglandet och dagen så sakteliga har börjat att gry och rimfrosten ännu ligger kvar så funkar kent väldigt väl som musikaliskt tema, framför allt när man stunden senare dundrar förbi något mindre samhälle som ser mer eller mindre övergivet ut och där en skorsten avger rök mot den rödlätta östhorisonten.
Någonstans på vägen förändras jag, inte medvetet och jag vet inte heller var, men faktum är att så fort jag kommer till resans mål så är jag inte mig själv längre utan kanske någon jag har varit innan. Jag hade tidigare tankar och förhoppningar om att jag skulle vara lite mer aktiv när jag kom hit men av dessa förhoppningar har hittills inget blivit. Hela dagen har varit en enda stor slapphet, vilket visserligen var skönt och behövligt, men det finns ju en stor risk att det fortsätter så här resten av vistelsen. Det är som att jag sitter och väntar på att något ska hända utan att själv se till att det händer.
Ett annat tecken på min personlighetsförändring är något som hände när jag på väg hem från tåget hamnade på en av traktens stormarknader. Precis när jag gick och funderade på om jag skulle träffa på någon jag kände så gör jag det. Jag ser ett ansikte som jag först inte känner igen, det ser ut som vilken alldaglig man som helst. Men sen så ser jag att det är en gammal klasskompis från gymnasiet och genast så ser jag inte längre en man framför mig utan den kille som jag knappt har sett på 15 år men som i mina ögon nästan ser ut nu som då. Det är nu det märkliga händer. I någon slags förvåning över det oväntade jag sett så stannar jag upp och fortsätter inte gå i hans riktning utan vänder om. Varför? Om jag det visste. Antagligen beror mitt beteende dels på att han inte var där ensam men även på en slags rädsla för att han inte ska känna igen mig. Dessutom vet jag inte vad vi skulle prata om. Så det blir aldrig något möte. Istället blir jag senare arg på mig själv över mitt missanpassade beteende. Jag är inte så här. Åtminstone vill jag inte vara sådan, men jag kanske är det annars också, det är bara det att jag aldrig hamnar i liknande situationer i mitt vardagliga liv. Ungefär samma sak hände när jag var nere på besök i somras. Men nu får det vara nog! Nästa gång jag möter något från förr ska jag gå fram med bestämda steg, sträcka fram min hand, hälsa och säga: Och bilen går bra?
Någonstans på vägen förändras jag, inte medvetet och jag vet inte heller var, men faktum är att så fort jag kommer till resans mål så är jag inte mig själv längre utan kanske någon jag har varit innan. Jag hade tidigare tankar och förhoppningar om att jag skulle vara lite mer aktiv när jag kom hit men av dessa förhoppningar har hittills inget blivit. Hela dagen har varit en enda stor slapphet, vilket visserligen var skönt och behövligt, men det finns ju en stor risk att det fortsätter så här resten av vistelsen. Det är som att jag sitter och väntar på att något ska hända utan att själv se till att det händer.
Ett annat tecken på min personlighetsförändring är något som hände när jag på väg hem från tåget hamnade på en av traktens stormarknader. Precis när jag gick och funderade på om jag skulle träffa på någon jag kände så gör jag det. Jag ser ett ansikte som jag först inte känner igen, det ser ut som vilken alldaglig man som helst. Men sen så ser jag att det är en gammal klasskompis från gymnasiet och genast så ser jag inte längre en man framför mig utan den kille som jag knappt har sett på 15 år men som i mina ögon nästan ser ut nu som då. Det är nu det märkliga händer. I någon slags förvåning över det oväntade jag sett så stannar jag upp och fortsätter inte gå i hans riktning utan vänder om. Varför? Om jag det visste. Antagligen beror mitt beteende dels på att han inte var där ensam men även på en slags rädsla för att han inte ska känna igen mig. Dessutom vet jag inte vad vi skulle prata om. Så det blir aldrig något möte. Istället blir jag senare arg på mig själv över mitt missanpassade beteende. Jag är inte så här. Åtminstone vill jag inte vara sådan, men jag kanske är det annars också, det är bara det att jag aldrig hamnar i liknande situationer i mitt vardagliga liv. Ungefär samma sak hände när jag var nere på besök i somras. Men nu får det vara nog! Nästa gång jag möter något från förr ska jag gå fram med bestämda steg, sträcka fram min hand, hälsa och säga: Och bilen går bra?
fredag, december 22, 2006
16 dagars ledighet
Äntligen, årets sista arbetsdag är här och det är inte ens så mycket kvar av den. Nu kommer det att bli drygt två veckor av välförtjänt vila. Jag har till och med hunnit jobba undan det mesta vilket är skönt för då kan man verkligen koppla bort tankarna från jobbet under ledigheten. Dessutom är alla julklappsbekymmer lösta så det enda jag oroar mig för nu är att jag ska försova mig och missa tåget som går 06:20 i morgon, vilket kommer att innebära en natt av dålig sömn eftersom jag kommer vakna och titta på klockan med jämna mellanrum. Å andra sidan kommer jag att kunna sova hur mycket som helst den kommande veckan, det är det jag brukar göra mellan nostalgianfallen. Fast den här gången har jag tänkt att jag ska hinna med så mycket mer, men det återstår att se hur det blir med det...
torsdag, december 21, 2006
Veckans vägning
Senaste veckan: +0,7 kg
Totalt: -37,0 kg
Vikt: 87,4
BMI: 25,5
Det går upp och det går ner. Det känns som att jag har stabiliserat mig runt en viss vikt och att alla förändringar ligger inom den statistiska felmarginalen. Fast trots att jag inte tycker att det har hänt så mycket de senaste månaderna så ser det ändå ut som en fortsatt nedåtgående trend om man tittar på bilden nedan. Men det verkar som förgjort att nå BMI 25. Men nu tänker jag ta jullov även från vägning och träning och bara ta det lugnt och äta julgodis, fast innerst inne vet jag att jag inte kommer att tillåta mig själv något större frosseri. Men det blir en lite hårdare satsning efter nyår istället, jag ska åtminstone ha nått BMI 25 till ettårsdagen av starten för viktnedgången vilken infaller i början av februari. Bara för andra utifrån sig själva ska kunna få ett hum om vilken vikt jag försöker nå så slänger jag även in en tabell över vilken vikt man får ha vid olika längder för att ha just BMI 25.
Längd Vikt
155 60,1
156 60,8
157 61,6
158 62,4
159 63,2
160 64,0
161 64,8
162 65,6
163 66,4
164 67,2
165 68,1
166 68,9
167 69,7
168 70,6
169 71,4
170 72,3
171 73,1
172 74,0
173 74,8
174 75,7
175 76,6
176 77,4
177 78,3
178 79,2
179 80,1
180 81,0
181 81,9
182 82,8
183 83,7
184 84,6
185 85,6
186 86,5
187 87,4
188 88,4
189 89,3
190 90,3
191 91,2
192 92,2
193 93,1
194 94,1
195 95,1
196 96,0
197 97,0
198 98,0
199 99,0
200 100,0
Totalt: -37,0 kg
Vikt: 87,4
BMI: 25,5
Det går upp och det går ner. Det känns som att jag har stabiliserat mig runt en viss vikt och att alla förändringar ligger inom den statistiska felmarginalen. Fast trots att jag inte tycker att det har hänt så mycket de senaste månaderna så ser det ändå ut som en fortsatt nedåtgående trend om man tittar på bilden nedan. Men det verkar som förgjort att nå BMI 25. Men nu tänker jag ta jullov även från vägning och träning och bara ta det lugnt och äta julgodis, fast innerst inne vet jag att jag inte kommer att tillåta mig själv något större frosseri. Men det blir en lite hårdare satsning efter nyår istället, jag ska åtminstone ha nått BMI 25 till ettårsdagen av starten för viktnedgången vilken infaller i början av februari. Bara för andra utifrån sig själva ska kunna få ett hum om vilken vikt jag försöker nå så slänger jag även in en tabell över vilken vikt man får ha vid olika längder för att ha just BMI 25.
Längd Vikt
155 60,1
156 60,8
157 61,6
158 62,4
159 63,2
160 64,0
161 64,8
162 65,6
163 66,4
164 67,2
165 68,1
166 68,9
167 69,7
168 70,6
169 71,4
170 72,3
171 73,1
172 74,0
173 74,8
174 75,7
175 76,6
176 77,4
177 78,3
178 79,2
179 80,1
180 81,0
181 81,9
182 82,8
183 83,7
184 84,6
185 85,6
186 86,5
187 87,4
188 88,4
189 89,3
190 90,3
191 91,2
192 92,2
193 93,1
194 94,1
195 95,1
196 96,0
197 97,0
198 98,0
199 99,0
200 100,0
tisdag, december 19, 2006
Blandband
Igår fick jag för mig att det skulle vara kul att köra bil ner till Blekinge där jag har tänkt tillbringa julen. Problemet är dock att jag inte har någon bil och det skulle bli onödigt dyrt att hyra en bil bara för att tillfredsställa ett infall. Anledningen till min bilåkardröm är att jag fick sådan lust att bränna bilåkarskivor som passade det förhoppningsvis kalla vinterlandskapet. Men så insåg jag att jag för ovanlighetens skull ska åka tåg ner och istället kan fylla MP3-spelaren med tågåkarlåtar som passar det antagligen snöfattiga vårliknande landskapet. Fast då kan jag inte ha med Driving home for christmas, varför jag nu skulle vilja ha med den. Jag har cirka 84 timmar på mig att fundera ut den optimala blandningen, inte för att jag tror att jag kommer att lyckas, men ändå.
måndag, december 18, 2006
Smakråd utan smak
Du är snart 40, du måste inse att du inte kan klä dig som en 15-åring.
Sagt av en kompis samtidigt som jag provade ett par Cheap Monday-jeans i stretchtyg, som jag tydligen inte fick köpa.
fredag, december 15, 2006
Musik ska byggas utav glädje
Idag fick jag två böcker på posten som jag hade beställt. Den ena var en bok i Musiklära, gehörsträning och visharmonisering som jag är mycket spänd på att läsa. Den andra var en notbok med låtarna från Håkan Hellströms tre studioalbum. Spänd av förväntan bläddrar jag fram till första låten, Känn ingen sorg för min Göteborg, och ser till min förfasan att den innehåller inte mindre än 13 ackord varav jag bara kan fyra, något av ett antiklimax. Men det fina förordet av Håkan värmde ju lite i alla fall. Vem vet, om nåt ord kanske jag kan en massa svåra ackord också. Fast vi det laget kan jag allting om musiklära, gehörsträning och visharmonisering och skriver egna fantastiska låtar...
torsdag, december 14, 2006
onsdag, december 13, 2006
We will rock you, or not?
Igår när jag var på T-centralen så såg jag på avstånd en reklamskylt för We will rock you, alltså musikalen som bygger på låtar av Queen. Först blev jag lite glatt förvånad och undrade om den verkligen skulle sättas upp här, vilket skulle uppskattas eftersom jag redan sett den i London och gärna vill se den igen. När jag dessutom såg att det stod att den ska gå på Oscarsteatern så tänkte jag att det var för bra för att vara sant. Fast jag tyckte att det var lite konstigt eftersom Singin' in the rain säkerligen kommer att gå för fulla hus ett bra tag än och när den har slutat gå har det sagts att musikalversionen av Dirty Dancing ska sättas upp. Men så ser jag någonting till på affischen, det är en skoluppsättning av Victor Rydberg Gymnasium. Alla förväntningar sjönk rejält. Jag har en gång tidigare sett en skoluppsättning av en musikal, en upplevelse som jag fortfarande inte helt har kommit över. Fast skillnaden är att nu är det här en redan befintlig musikal, inte en tafligt ihopknåpad story av en gymnasist med hybris. Så det är inte helt omöjligt att det blir ett besök på Oscarsteatern i januari ändå. Eller vad säger du Anna?
tisdag, december 12, 2006
Gitarrkurs - Kursdag 10
Idag var det sista dagen på gitarrkursen. Av någon för mig okänd anledning så var vi bara tre där, men det kändes roligare för det blev mer effektivt. Vi gick igenom hela kursboken och spelade väl valda favoriter och avslutade med Jag vill ha en egen måne som är min favorit i boken. Så nu är man en fullfjädrad gitarrist alltså. Mäktigt. En sak som jag har insett är hur viktigt det är att öva och framför allt att även lite övning ger färdighet. Så jag tänkte redan nu komma med ett nyårslöfte till mig själv. Jag lovar att spela gitarr åtminstone fem minuter varje dag och gärna mer. Det borde väl räcka för att bli farlig runt lägereldarna i sommar.
måndag, december 11, 2006
Nästa, var god dröj
Hur gick det då när jag skulle ringa till vårdcentralen idag. Jo, jag satt i telefonkö i en kvart bara för att få reda på att det inte fanns några läkartider kvar före jul och att jag istället får komma på den öppna mottagningen som är mellan klockan 10 och 11 varje dag. Men det är ingen garanti att man får träffa en läkare ändå. Klockan 9:30 släpps kölappar så frågan är när själva kön till kölapparna börjar. Man kanske ska ta sin sovsäck och gå och lägga sig utanför mottagningen redan nu. Problemet är bara att jag har saker på jobbet kl 10 varje dag förutom fredag den här veckan. Förhoppningsvis är jag redan frisk då, jag har ju två piller kvar på kuren, men jag finner det osannolikt. Fast idag har magen varit relativt lugn trots en massa stress på jobbet, så vem vet.
söndag, december 10, 2006
Magproblemen fortsätter
Jag börjar bli lite orolig för min mage och det är ju inte bra med tanke på att just oro inte är det bästa för magen. Men när jag vägde mig i morse vägde jag 2,5 kg mindre än i torsdags, vilket inte är en normal diff på bara tre dagar. Vågen visade 85,1 kg vilket innebär ett BMI under 25. Fast det var ju inte på det här sättet jag skulle uppnå mitt mål. Nä, det får bli ett samtal till vårdcentralen i morgon. Jag vill ju vara frisk till jul så att man kan äta julmat utan problem. Jag bara bävar för att behöva göra en gastroskopi, det verkar lite läskigt.
fredag, december 08, 2006
Stoppa pressarna!
Jag är helt ute med vad som händer nuförtiden. Jag ser inte på nyheter och jag läser inte tidningar annat än internetversionerna och dom har minsann inte haft senaste veckans största nyhet som sin huvudnyhet en enda dag. Vad jag talar om är pressmeddelandet som kom förra fredagen och som lät världen få veta att kent håller på att spela in sitt sjunde album, något jag blev varse om först idag efter att ha suttit och slösurfat runt bland mina favoriter och råkat hamna på bandets hemsida. Hoppas det blir ett gäng glada, käcka låtar...
PRESSMEDDELANDE 1 DECEMBER 2006
I början av november åkte Kent till Allaire Studios, Shokan, New York State, för att påbörja inspelningen av sitt sjunde album. Albumet produceras av Jon "Joshua" Schumann tillsammans med Kent.
Sessionen i Allaire Studios avslutades den 21 november och kommer att
fortsätta i Stockholm under vintern och våren. Kents nya album planeras att släppas under hösten 2007.
torsdag, december 07, 2006
Veckans vägning
Senaste veckan: +0,6 kg
Totalt: -36,8 kg
Jag är inte helt återställd i magen och verkar inte bli det heller. Jag säger som The Verve sjöng en gång i tiden, The drugs don't work. Jag har käkat magsårsmedicin i en vecka och ska äta i en vecka till men trodde att jag efter en vecka borde ha blivit besvärsfri. Visst har det blivit bättre men det kommer en del attacker under dagen som inte känns så roliga. Jag har drömt drömmar om hur läkare kör ner en kamera i halsen på mig för att filma hur det ser ut i magsäcken och hur dom konstaterade att jag var illa däran. Nåja, jag får väl ge det en vecka till.
Igår gick jag och la mig tidigt med hopp om att få sova ut, men icke! Jag vaknade 5:30 och tänkte att det var lika bra att gå upp och åka till gymet. Det var riktigt skönt att vara färdigtränad före kl 8 och slippa ha lite dåligt samvete för att jag alltid tränar på arbetstid. Vi har en friskvårdstimme i veckan men det är lätt att man tar ut den mer än en timme i veckan. Fast jag brukar hävda att jag har så många sparade friskvårdstimmar från tidigare år...
Totalt: -36,8 kg
Jag är inte helt återställd i magen och verkar inte bli det heller. Jag säger som The Verve sjöng en gång i tiden, The drugs don't work. Jag har käkat magsårsmedicin i en vecka och ska äta i en vecka till men trodde att jag efter en vecka borde ha blivit besvärsfri. Visst har det blivit bättre men det kommer en del attacker under dagen som inte känns så roliga. Jag har drömt drömmar om hur läkare kör ner en kamera i halsen på mig för att filma hur det ser ut i magsäcken och hur dom konstaterade att jag var illa däran. Nåja, jag får väl ge det en vecka till.
Igår gick jag och la mig tidigt med hopp om att få sova ut, men icke! Jag vaknade 5:30 och tänkte att det var lika bra att gå upp och åka till gymet. Det var riktigt skönt att vara färdigtränad före kl 8 och slippa ha lite dåligt samvete för att jag alltid tränar på arbetstid. Vi har en friskvårdstimme i veckan men det är lätt att man tar ut den mer än en timme i veckan. Fast jag brukar hävda att jag har så många sparade friskvårdstimmar från tidigare år...
onsdag, december 06, 2006
Låtpåverkan
För några veckor sedan släppte Orup en ny skiva. En skiva som innehåller några bra låtar och om det inte vore för att vissa av texterna hamnar på fel sida gränsen av vad som är tillåtet om man inte vill bli beskylld för att vara patetisk, så hade det funnits ytterligare ett par bra spår. Men det är inte detta som har sysselsatt min hjärna sedan skivan kom. I samband med skivsläppet kunde man chatta med Orup på Aftonbladet och när jag läste chatten i efterhand såg jag att någon hade frågat honom vilken låt som hade påverkat honom mest varpå han svarade Left to my own devices med Pet Shop Boys och min enda fråga är: varför? Missförstå mig inte, jag har inget emot PSB, tvärtom skulle jag kunna skriva en uppsats om deras storhet och vad dom har betytt för mig, men jag kan ändå inte få in i mitt numera inte fullt så tjocka huvud varför just denna låt skulle kunna vara en låt som har påverkat en människa mest med tanke på alla andra låtar, till och med PSB-låtar, som borde ha haft större påverkan. Men jag antar att det är frågor som dessa man aldrig får svar på. Om man inte råkar springa på Orup nånstans i vimlet förstås.
tisdag, december 05, 2006
Gitarrövning
Dagens gitarrkurs som skulle vara den sista är inställd på grund av att läraren skulle operera fingret. Det låter allvarligt för en gitarrist. Nåja, nu blir sista kurstillfället nästa tisdag istället. Men istället för att bara kasta bort den lediga tisdagskvällen sitter jag hemma och övar duktigt istället. Snart har jag lärt mig en låt som inte är med i kursboken, nämligen Seasons in the Sun Jag behöver inte ens titta när jag tar ackorden (D, Em och A7). Det svåra är att lära sig texten utantill, men man kan ju waila istället...
måndag, december 04, 2006
I natt jag drömde
Idag började jag på lärarhögskolan. Ja alltså inte på riktigt men det var vad jag drömde strax innan jag vaknade upp i morse. I drömmarna kan allting hända. Drömmen var inte så konstig i sig och mycket av det som händer i drömmens värld verkar när man drömmer helt logistkt men när man vaknat upp och börjar fundera på vad man egentligen drömt så inser man att det finns flera logiska luckor i handlingen.
Vad var det då som var konstigt i min dröm, förutom just själva faktumet att jag skulle börja på lärarhögskolan. Jo det är väl kanske inte så vanligt att det är kursstart på en utbildning i december men det kan man kanske ha överseende med. Vidare så befann jag inte mig på lärarhögskolan som man kanske hade kunnat tro utan vid campus på Linköpings universitet. Det är inte så konstigt med tanke på att jag har pluggat där, men alla platser och byggnader låg spegelvända mot vad de egentligen gör. Själva uppropet hölls i en gigantisk sal som snarare liknade en flyghangar vilket kändes helt normalt i drömmen. Naturligtvis var det även folk jag känner med på uppropet som för övrigt hölls av min favoritspinninginstruktör. När uppropet sen var över så visar det sig att alla har haft en dator framför sig på uppropet som man skulle stänga av men det var något problem med Windows på min dator så jag blev sist kvar i salen. När jag sedan kommer ut så står en kompis, som även han var med på uppropet, och röker utanför. Jag har aldrig sett honom röka tidigare men det kändes helt naturligt i drömmen. Efter ett tag inser jag att även jag röker.
Det hände säkert en massa mer märkliga saker i drömmen men detta var allt jag kunde minnas nu strax före läggdags. Om någon har en bra tolkning av drömmen så tar jag gärna emot den.
Vad var det då som var konstigt i min dröm, förutom just själva faktumet att jag skulle börja på lärarhögskolan. Jo det är väl kanske inte så vanligt att det är kursstart på en utbildning i december men det kan man kanske ha överseende med. Vidare så befann jag inte mig på lärarhögskolan som man kanske hade kunnat tro utan vid campus på Linköpings universitet. Det är inte så konstigt med tanke på att jag har pluggat där, men alla platser och byggnader låg spegelvända mot vad de egentligen gör. Själva uppropet hölls i en gigantisk sal som snarare liknade en flyghangar vilket kändes helt normalt i drömmen. Naturligtvis var det även folk jag känner med på uppropet som för övrigt hölls av min favoritspinninginstruktör. När uppropet sen var över så visar det sig att alla har haft en dator framför sig på uppropet som man skulle stänga av men det var något problem med Windows på min dator så jag blev sist kvar i salen. När jag sedan kommer ut så står en kompis, som även han var med på uppropet, och röker utanför. Jag har aldrig sett honom röka tidigare men det kändes helt naturligt i drömmen. Efter ett tag inser jag att även jag röker.
Det hände säkert en massa mer märkliga saker i drömmen men detta var allt jag kunde minnas nu strax före läggdags. Om någon har en bra tolkning av drömmen så tar jag gärna emot den.
söndag, december 03, 2006
Tvättexperiment
Det första paret jeans som jag köpte efter min viktnedgång hade vid det här läget blivit ungefär lika mycket för stora som alla de andra gamla jeansen var då de nya inhandlades. Därför tänkte jag igår när jag hade tvättstugan att jag skulle testa om jag kunde få dom att krympa genom att tvätta dom i 90 grader. Resultatet blev inte helt tokigt. Dom krympte mer än jag på förhand trodde men det hade ju inte skadat om något tum till hade försvunnit. Undra om man kan få sina lån att krympa på samma sätt...
fredag, december 01, 2006
Magmedicin
Tänk vad stor skillnad ett litet piller kan göra. Igår tog jag mitt första dunderpiller som förhoppningsvis kommer att leda till att jag blir bra i magen igen. Först var jag lite skeptisk eftersom jag bara ska ta ett piller om dagen, det hade känts bättre om det istället var ett svagare piller som man skulle ta 3-4 gånger om dagen eftersom det känns som att effekten skulle bli bättre då. Men i vilket fall som helst så verkar pillret funka eftersom jag kunde äta frukost idag utan att få ont i magen och det är ju ett steg framåt. Visserligen är magen fortfarande bullrig men det kan man ju stå ut med ett tag. Nu har jag redan börjat oroa mig för hur det ska bli nästa gång jag kommer att dricka alkohol, vilket kommer dröja ett tag. Jag kanske får sluta med starksprit och gå över till vin eller något annat som är mer skonsamt mot magen. Eller så kanske man kan ha roligt utan alkohol...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)