Mer Norén

I fredags var jag på årets första teaterföreställning. Man skulle kunna säga att det här året började som förra slutade, det vill säga med 2xNorén, fast den här gången heter föreställningen Natten är dagens mor / Kaos är granne med gud som ursprungligen är två separata Norénpjäser men som nu spelas tillsammans i varsin akt. Det faktum att det är två skilda pjäser i sig gör att längden drar iväg och föreställningen håller på i knappa fem timmar men längden till trots så känns det inte så långt, därmed inte sagt att det är en fantastisk föreställning, men den är klart sevärd. Framför allt innehåller föreställningen en av de starkaste scenerna jag någonsin har sett på en teaterscen. Katarina Ewerlöf spelar en dödssjuk kvinna som i slutet av andra akten får ett anfall av sjukdomen. Gestaltningen av detta anfall är så realistisk och så stark att det känns som att det som händer på scenen är på fullt allvar, det känns i hela kroppen och jag sitter och tänker att måtte man aldrig bli så sjuk. Hoppas någon ger Katarina ett pris för rollen, det är hon värd.