Dagens fras

Med risk för att vara tjatig och brist på bättre inlägg kommer dagens kent-fras:

Låt mig behålla det här
Det kan väl jag vara värd
Kom och slå sönder min värld
Det är allt jag begär

Och du är lika ensam som jag

Jag brukar ha svårt att utrycka mig, svårt att förklara och definiera saker och ting. Detta brukar bli väldigt tydligt när jag ska beskriva sådant som verkligen berör mig. Oftast brukar det då handla om musik i allmänhet och kent i synnerhet. Det gör det även nu. The Hjärta & Smärta EP. Vad ska man säga? Finns det något nytt att säga som inte redan har sagts? Att bara säga att det låter fantastiskt räcker inte, framför allt inte eftersom fantastiskt är ett ord som är väldigt inflaterat i min vokabulär.

Om jag objektivt ska försöka beskriva låtarna på nya EP:n så skulle jag välja att sammanfatta den som en uppföljare till Isola. Inte nödvändigtvis musikaliskt, men textmässigt, flera av låtarna ger en känsla av att man nu får veta vad som har hänt med människorna i isolalåtarna. Till exempel så känns Ansgar & Evelyne som en fristående fortsättning till 747. Rent musikaliskt så finns det även där vissa inslag från Isola, blandat med soundet från b-sidorna och vissa inslag från Du och jag Döden. Det mest udda inslaget på EP:n är barnkören på Dom som försvann, en kör som jag först var lite skeptiskt till, men som i sitt sammanhang är helt genial, framför allt när de ger Jocke svar på tal vilket slutligen eskalerar i ett "Man blir trött på ditt jävla gnäll", något som även jag har börjat ta till mig.

Vad är det då som berör? Som vanligt är det Jockes fantastiska (kom inte på något bättre ord) sång som på sitt släpande sätt som så många gånger förr blir ett eget instrument som är pricken över i:et i den redan så fulländande kompositionen. Det finns ingen som kan la-la-la:a eller ahh-ahh-ahh:a som Jocke. Men för att en låt ska beröra ända in i själen krävs bra texter, något som inte Sveriges bästa textförfattare brukar ha något problem att leverera och självklart inte denna gången heller.

Det finns många tillfällen då håren reser sig och ögonen tåras, men den absoluta känslomässiga höjdpunktern är sista versen/refrängen i Ansgar & Evelyne och då framförallt sista raden "Och du är lika ensam som jag". Nu hoppas jag bara att de fortsätter på den inslagna banan och ger ut ett album varje vår och en EP på hösten.

Mindre meck med möbler

Så där ja, då har ju just guidat runt köparna av min lägenhet och visat dom förråden, grovsoporna, tvättstugan med mera. Det bästa var att jag kan lämna alla möbler jag inte vill ha, visar det sig att det är några av möblerna som dom inte vill ha sen så slänger dom möblerna själva. Skönt, då har jag en sak mindre att tänka på. Dom verkar trevliga, Gustav och Anna, man får kanske ta och hälsa på dom sen och sitta i sin gamla soffa.

The Hjärta & Smärta EP

Nu har jag hört alla fem låtarna från Kents nya The Hjärta & Smärta EP och det räcker med ett ord för att beskriva hur det låter; Fantastiskt!

God natt

Det var längesen jag sov så gott som jag gjorde i natt. Jag vaknade ordentligt utvilad med ett leende på läpparna. Life is good!

Tårar

Det kanske inte riktigt var den reaktion jag hade förväntat mig, men när jag gick ut från mäklarkontoret för en dryg timme sen så började jag gråta. Glädjetårar. Det var verkligen en sten som föll från bröstet och jag tänkte att det måste ha varit så här Kajsa Bergqvist kände när hon vann VM-guld för ett par månader sedan. Som ni förstår så gick mötet bra, köparna skrev på alla papper och vi verkade alla lika nöjda, köparna log och jag log mitt allra fånigaste leende som måste ha fått dom att tro att det var något fel på lägenheten. Köparna, en kille på 23 och en tjej på 20 bor nu på 30 kvadrat och kunde rent av tänka sig att ta över lite möbler av mig: Det skulle vara helt fantastiskt att slippa tänka på att göra sig av med soffan, köksmöblerna, balkongstolarna och takfläkten. Jag tänker inte förstöra denna dag med att ens tänka på hur jobbig den fysiska flytten kommer att bli. Jag börjar inse att jag faktiskt kommer att flytta till Tavastgatan och det redan nästa vecka. Fram med Champagnen!

Yes!

Man ska fortfarande inte ropa hej över ån, men kl 18 i kväll ska jag skriva kontrakt med de som vill köpa min lägenhet, så det ser ju onekligen ut som att kommer att bli en affär och att jag kommer att ta över Tavastgatan redan från den 1:a november. Härligt härligt!

Time goes by so slowly for those who wait
Så sant Madonna, så sant.

Kontraktskrivning?

Jojo, man ska inte ropa hej över ån, eller vad man nu säger, men de som var och kollade på min lägenhet idag säger att de vill ha den, så i morgon eftermiddag/kväll ska det skrivas kontrakt. Så då ska förhoppningsvis det sista hindret vara undanröjt. Då kanske det blir flyttpackning istället för visningsstädning till helgen. Trevligt!

Bipacksedlar

Bipacksedlar, ni vet de där papperna som läkemedelsföretagen försöker vika ihop så mycket det bara går innan de paketerar dom tillsammans med själva läkemedlet i en ask eller dylikt. Visst är de väldigt informativa? Man vet direkt vad saker och ting innehåller när man läser dom. Jag köpte en tub med salva (Daivobet mot psoriasis) på Apoteket igår, 995 kronor kostade den. Det enda positiva med priset är att om jag köper en till så får jag massor med gratis receptbelagda läkemedel under det kommande året. Priset fick mig att undra vad det är i krämen som berättigar det höga priset. Innehåller salvan guld månne? Eller kanske saffran? Jag började veckla upp bipacksedeln för att se vad salvan innehåller och kunde läsa följande:

Vad innehåller Daivobet ?
De aktiva innehållsämnena är: calcipotriol (som hydrat) och betametason (som dipropionat). Hjälpämnen är: Paraffinolja, polyoxipropen-15-stearyleter, alfa-tokoferol, vit vaselin.

Det var ju ingen information som jag direkt blev klokare av. Jag fortsatte läsa och fick veta att:

Daivobet innehåller calcipotriol som är ett D-vitaminderivat och betametasondipropionat som är en grupp-III steroid.

Lite klokare blev jag, men fortfarande ingen förklaring till det höga priset. Nåja, jag släpte det och började istället läsa vilka biverkningarna som kan förekomma. Listan var lång, men vad som slog mig mest var att salvan kan ge torr hud, jag som trodde att det var det som salvan skulle motverka. En annan biverkning är att den kan ge försämrad psoriasis. Menar dom att min psoriasis kan bli värre? Eller betyder det är själva sjukdomen som försämras så att man blir friskare? I så fall är det väl ingen biverkning? Det är ju just det jag vill uppnå. Andra biverkningar är klåda, utslag och sveda, hudsmärta och hudirritation, inflammation i hårsäck, hudförtunning, små akne, framträdande kärl under huden och strimmor i huden, rodnad kring munnen, hudutslag samt ökad hårväxt och pigmentförändring i huden, grön och grå starr, ljuskänslighet, förhöjda kalkvärden i blodet eller i urinen, hämning av binjurebarksfunktionen eller allergiska reaktioner såsom svullnad bl.a i ansiktet. Så om jag kommer att se konstig ut inom en snar framtid så vet ni vad det beror på.

Snabbstädning

Jag håller på att städa för fullt. Varför då kan man undra. Jo, mäklar-Matte ringde under eftermiddagen och sa att det var en kille som var ivrig och ville se lägenheten före söndagens visning och han undrade då om han kunde visa lägenheten för honom i morgon. Det kunde han sa jag. Så nu håller jag på att snabbstäda hela lägenheten, vilket inte riktigt är min favoritsysselsättning, men vad gör man inte om man har chans att få lägenheten såld. Undrar om visningen kommer att gå bättre utan röda äpplen...

OBS!!!

Obsververa att jag inte skrivit ett enda litet inlägg under helgen. Jag kan om jag bara vill. Låta bli alltså...

Mathias & Gabriella

Mathias ringde tidigare idag. Mathias är mäklaren som inte har lyckats sälja min lägenhet än, trots tre visningar, i och för sig visningar med väldigt få eller inga spekulanter. Han berättade att nu är lägenheten utlagd till försäljning på Hemnet igen, nu till fast pris med visning 30-31/10. Nu satan måste det gå vägen. Fast går det inte första helgen så kommer det ju fler helger i november.

Gabriella ringde nyss. Jag gillar henne mer och mer för varje gång hon ringer. Gabriella är mäklaren som förmedlade lägenheten jag köpte. Hon sa att styrelsen hade gått med på att senarelägga mitt tillträdesdatum till den 1:a december. Visserligen hade hon bara fått löftet muntligt av ordföranden, men nog skriver väl styrelsen på tilläggsavtalet om de lovat. Hon berättade att styrelsen hade resonerat att det bara var en månadsavgift de förlorar, en månadsavgift som jag hade tänkt erbjuda mig att betala ändå om de hade trilskats. Ett positivt besked på början av helgen, en städfri helg, tack gode Gud.

I samlarens spår

Kent. Ja ni vet, världens bästa band. Jag har samlat på deras officiellt utgivna utgåvor på CD (album och singlar) sedan i våras. Egentligen har jag ju samlat längre, sedan 1996, men då köpte jag singlarna för att jag vill åt b-sidorna. När de sedan började ge ut flera versioner av samma singel så köpte jag bara den med flest spår på. Men nu har jag alltså kompletterat samlingen med de tvåspårssinglar jag saknat plus de svåra singlarna från deras första album. Även en del av de engelskspråkiga utgåvorna av singlarna har jag fått tag på, men där saknas fortfarande vissa. Jag har länge saknat tvåspårsutgåvan av 747, men i morse kl 8 på centralen blev den svenska delen av min samling komplett. En bra början på fredagen.

Lägenhetsläget II

Vad händer på lägenhetsfronten undrar ni? Jo, det var ju så här att på måndagens visning så var det ju inte enda lite människa där och kollade, inte ens han som hade varit intresserad på söndagen och som hade sagt att han skulle komma och kolla på måndagen också. Det visade sig senare att han ville visa lägenheten för sin fru som inte kunde komma med på måndagen och han undrade därför om han kunde få komma och kolla igen. Det går bra sa mäklaren, så de bestämde att de skulle ses igår kväll. Vad händer? Jo, ingen kommer. Mäklaren väntar i en timme innan han ger upp.

När jag pratar med mäklaren senare på kvällen så säger han att lägenheten är bränd för tillfället och att det inte är någon mening att ha en ny visning till helgen. Han plockar bort annonsen från Hemnet och säger att de ska lägga ut en ny annons på nästa vecka, fast då till fast pris med visning den 30/10. Konsekvensen av detta blir att jag måste få skjuta upp överlåtelsedatumet för min nya lägenhet, förslagsvis till den 1:a december. Jag ringer och pratar med vice ordföranden som är ute och har druckit tre öl men säger att hon inte ser några hinder till senareläggningen, men att hon ska prata med de övriga i styrelsen först och att vi båda ska prata med mäklaren. Det bådar gott tänker jag och sätter mig för att skriva ett mail till mäklaren eftersom jag inte vill ringa och framföra mitt ärende eftersom jag då skulle tendera att svamla väldigt mycket.

Mäklaren ringer mig idag på förmiddagen och beklagar att jag inte lyckats få min lägenhet såld och frågar lite om den kommande strategin. Hon säger att för hennes del är det inget problem med att senarelägga tillträdet, men att det så klart är upp till styrelsen att avgöra. Vidare så säger hon att hon ändå har tänkt träffa ordföranden under eftermiddagen och att hon då ska ta upp frågan med honom och sedan höra av sig till mig. Så nu sitter jag här igen, i väntans tider och hoppas på att jag ska få lite andrum i allt elände. En positiv sak är ju i alla fall att jag slipper tillbringa lördagen med att iordningställa lägenheten till visningsbart skick.

Hoppet är det sista som överger människan, eller?

Det sägs att hoppet är det sista som överger människan. Så om det inte finns något hopp kvar, är man hopplös då? Och om hoppet har övergett en finns det då inget annat kvar? Klart att det gör, men det som åsyftas kanske är det sista av positiv karaktär. Om hoppet har gett sig av återstår besvikelse, förtvivlan, maktlöshet och andra mindre angenäma känslor. Hopplöshet med andra ord.

I en hyrd bil
mellan Essingen & Kransen
hör Jag en melodi
som säger: Det här är sista chansen

Lägenhetsläget

Glad i hågen och med stora förhoppningar om att det skulle gå bra på visningen av min lägenhet igår, begav jag mig in till stan för att titta på soffor. Jag hittade en del bra, framför allt en på 3,6 meter för 28000, men även en del andra mer realistiska alternativ. När klockan blev 15:45, tiden då visningen skulle vara över, väntade jag med spänning på att mäklaren skulle ringa. Han ringde en stund därefter och säger att det var tre personer som kom på visningen. I ungefär samma stund försvinner allt mitt goda humör och all livsglädje bara rinner ur mig. Det är ju så att jag måste sälja min nuvarande lägenhet före den 1:a novemver annars beviljar inte banken lånet till den nya lägenheten. Jag beger mig hemåt till min lägenhet som måste ha drabbats av någon hemsk förbannelse eftersom ingen vill köpa den. Efter att ha försökt tänka positivt, att det faktiskt kanske är någon av dom som har tittat på lägenheten som vill ha den och att det faktiskt även är en visning i morgon också så ger jag upp, jag kan inte förmå mig själv till att tänka postivit. Jag sitter istället och stirrar apatiskt in i vägen och ser framför mig hur min nya lägenhet glider ur händerna på mig. När klockan blir 21:30 orkar jag inte mer utan går och lägger mig, när hände det vid den tiden senast? Nåja, det blir inte mycket till sömn i alla fall.

Måndag morgon, jag är fortfarande låg. Jag beger mig till jobbet och väntar på mäklarens samtal, som jag förväntar mig ska komma vid 9:30. Mycket riktigt, mäklaren ringer strax efter halv tio och säger att ett par verkar vara intresserade av lägenheten och att dom ska komma och titta i kväll igen. Detta lilla hopp gör att jag känner mig förvånansvärt uppåt helt plötsligt, precis vad jag behövde. Dagen går och jag håller något slags jämnmod uppe. Det blir kväll och jag beger mig hem för att hinna hem precis till visningen ska ta slut för att få prata med mäklare live. Jag frågar hur många som har varit där och han svarar: Inte en enda. Inte ens paret som var intresserade hade varit där. Återigen kändes det som att någon hade dragit undan mattan under fötterna på mig. Jo, jag vet, paret som var på visningen igår kan mycket väl vara intresserade fortfarande, men den chansen är väl inte så stor, i alla fall inte i min pessimistiska hjärna. Så nu sitter jag här igen, ensam med mina tankar som går i rundgång, tankar som inte leder någon vart, tankar som inte får någon stillhet förrän mäklaren ringer i morgon. Det är väl lika bra jag går och lägger mig och vrider mig i sängen så länge.

This is a low...

...är en bra låt av Blur. Det är ungefär så jag känner nu. De som säger att vanliga lägenhetsvisningar går bätre än VIP-visningar har fel. Allt är bara skit, tack och hej.

747

Jag har en projektionsklocka i sovrummet.

Det är bra att ha eftersom jag brukar vakna

mitt i natten och oroa mig för vad klockan är.

Då är svaret inte längre än ett knapptryck bort.

I morse när jag vaknade tryckte jag på knappen.

Svaret jag fick i taket var ett magiskt lysande 7:47.

Det ser jag som ett gott omen inför lägenhetsvisningen.

One Soundtrack of My Life

I have never been mean
Never been as bad as it may have seemed
I have never been vile
Never been twisted or unkind

En textrad från en låt med The Ark. Det här är bara en textrad av många, jag kan skriva ner hundratals textrader från låtar som på ett eller annat beskriver mig, mitt liv eller situationer jag har varit med om. Det är textrader som är så beskrivande att det nästan är kusligt att det inte är jag som har skrivit dom. Jag skulle ge bra mycket för att själv få vara upphovsman till dessa texter, mest för att jag tyvärr inte har den poetiska ådra som krävs för att skriva dom. Samtidigt som det känns som att texterna bara är skrivna för mig så vet jag att det finns massor av andra människor som känner precis som jag, att texten är skriven just för dom. Det är inte ens säkert att de har samma tolkning av texten som jag och det är ju det som är så kul med låttexter. Åter till ämnet, det vill säga textraden ovan. Vad den beskriver har avhandlats i ett tidigare inlägg, vilket behöver inte påpekas, men det tål att föras fram...

Tvångstanksaktigt beteende

Kom hem för en timme sen efter ett teaterbesök (Balansgång på Stadsteatern som jag verkligen kan rekommendera) och tänkte att det här skulle bli första dagen sedan jag började blogga som jag skulle låta bli att skriva ett inlägg. Men jag klarade inte av det, jag var bara tvungen, jag skulle säkert inte kunna sova annars och framför allt så skulle ju ett sådant kontinuitetsavbrott leda till hemska saker så som att jag inte får lägenheten såld och en sådan risk vågar man ju inte ta. Nu kan jag sova lugnt...

Brott och straff. Och sen då?

Hur skulle ni reagera om ni träffar någon som berättar att han har suttit i fängelse? Skulle ni tycka att anledningen till fängelsestraffet inte spelar någon roll eftersom han nu avtjänat sitt straff och förtjänar att bemötas med samma respekt som alla medborgare? Eller skulle ni fråga av vilken anledning han har suttit inne och därefter ta ställning till om han förtjänar er respekt och en by chans i samhället? Vilka brott skulle ni i så fall acceptera att han hade begått? Mord? Våldtäkt? Rattonykterhet? Väpnat rån? Ekonomisk brottslighet? Misshandel? Narkotikabrott? Copyrightbrott? Jag har funderat på detta en del det senaste dygnet efter en incident under gårdagen som tangerade ämnet. Nyfiken som jag är så vill jag ju veta, men jag vill absolut inte fråga. Någon som har tillgång till brottsregistret?

Fast forward

Varför kan man inte få en fjärrkontroll när man föds? Det vore så skönt att ibland bara trycka på pausknappen och göra så att hela världen runt omkring bara stannade upp för en stund. Eller då man skulle man vilja uppleva något om igen så hade det ju bara varit att spola tillbaka till tidpunkten av intresse. För tillfället skulle jag vilja spola fram livet en vecka. Om en vecka ska förhoppningsvis allt strul med lägenhetsförsäljningen vara över och då kommer banken vara glad och nöjd. Men fram till dess så kommer jag att oroa mig och våndas mer än en gång, trots att jag inte kan påverka situationen överhuvudtaget. Jag befinner mig i ett vakum, jag vågar inte ens beställa adressändring eller flytt av diverse abonnemang innan allting är löst. FF>> tack!

Telefonskräck

Jag avskyr verkligen att prata i telefon med folk jag inte känner. Speciellt om jag måste ringa till någon som inte vet vad jag vill. Jag har en tendens att vilja få fram mitt ärende och presentera bakgrunden så fort jag bara kan, vilket leder till att jag pratar för fort och att det jag säger mest blir osammanhängande. Åtminstone är det vad jag tror. Det är därför jag föredrar att maila istället, då blir allt klart och tydligt. Men då är det ju vissa som envisas med att ringa upp istället för att klicka på reply-knappen. Fast det gör inte så mycket, för då vet de ju åtminstone vad jag vill och då slipper man hela den jobbiga biten. I söndags var jag duktig och ringde till killen som är ordförande i bostadsrättsföreningen dit jag ska flytta. Idag var jag duktig och ringde till tjejen som är vice ordförande i samma förening. I morgon ska jag vara duktig och ringa min bankkontakt på SBAB för att få reda på om jag får ha lånet på min gamla bostad kvar. Oroar mig redan för hur jag ska presentera mitt ärende. Vet hon direkt vem jag är om jag säger mitt namn eller ska jag presentera mig med personnummer? Svår fråga det där...

12260

Det var en annan lägenhet i min bostadsrättsföreningen till försäljning i helgen, en trea på 73 kvadratmeter. Jag har följt budgivningen på den och om man räknar om till pris per kvadratmeter så skulle det betyda att jag borde få 735000 för min lägenhet. Varför var det då ingen som ens ville ha den för 575000? Nu bör det väl tilläggas att den andra lägenheten är nyrenoverad och inte ligger på bottenvåningen, men ändå, det är ju en trea och kvadratmeterpriset brukar vara lägre för treor jämfört med tvåor.

Mäklaren säger att jag ska ta det lugnt och inte oroa mig. Lätt för honom att säga. Men jag försöker intala mig själv att det där med VIP-visningar bara funkar i city och att när det nu blir vanliga visningar med annons i DN så kommer det att lösa sig. Om en vecka får vi svaret...

Faran av att bo på nedre botten

Så hette en pjäs som jag såg på stadsteatern för åtta år sedan. Jag minns inte vad själva faran bestod i, men något måste det vara eftersom det var just denna fara som gjorde att den tredje och sista intressenten inte heller ville lägga något bud på lägenheten. Då var alltså min tidigare oro befogad, ingen vill ha min lägenhet, vad var det jag sa. Mäklaren sa att det hade varit lite folk på alla visningar igår. Ja, sa jag, alla jävlar var ju på Hem&Villa-mässan i Älvsjö. Så nu blir det vanliga visningar på söndag och måndag, det vill säga en dryg vecka av ångest och oro alltså.

Inget raffel

Så sprack den förhoppningen. Av de tre intressenterna från gårdagens visning så var två inte intresserade idag, de ville ha en trea så då undrar man ju varför de går på en visning av en tvåa. Den tredje var lite halvt intresserad, men gillade inte att balkongen låg på bottenvåningen, vilket hon inte borde ha varit överraskad av med tanke på att övriga lägenheten ligger där. Lägger hon inget bud så upprepas processen nästa helg igen. Suck.

Visningen

Det är tydligen inte samma rusning på lägenhetsvisningarna i förorterna som det är inne i city blev jag varse om idag. Det var med stor spänning som jag väntade på samtalet från mäklaren efter visningens slut. Han sa att det hade varit 4-5 sällskap på visningen och trots att jag hörde vad han sa så var jag tvungen att fråga "Vad sa du?" Jag tyckte det verkade lite men han sa att det var tre som verkade vara intresserade så han var positiv. Det blir en spännande dag i morgon. Det kanske blir en rafflande budgivning...

Söndag

Nu har det hunnit bli söndag, fast egentligen är det ju lördag till dess att man har vaknat och jag har inte ens lagt mig än, ska göra det alldeles strax. Återstår att se om jag får sova gott eller kommer drömma mardrömmar om att inget vill köpa min lägenhet som jag ägnat hela dagen åt att ställa i så gott skick som möjligt. Men det ska nog gå bra, både sömnen och lägenhetsförsäljningen. Det är lite läskigt att det ska gå omkring en massa okända människor hemma hos mig när inte jag är hemma, fast det är ju skönt att man slipper vara med och se när de snokar i alla skåp och vrår. Undrar om man måste ta med sig hela kentsamlingen så att inget försvinner...

Klädsamt skräp

Jag gjorde just en makaber upptäckt i grovsoporna. Tidigare under dagen hade jag varit där och slängt en välfylld kartong med skräp, mestadels gamla kläder. När jag nu ett halvt dygn senare återvände dit för att slänga ännu mer skräp så såg jag till min stora förvåning att kartongen som jag hade slängt långt in i containern nu stod utanför. Vad som var än mer förvånande var att kartongen nu bara var halvfylld. Någon har alltså under dagen klätrat in i containern, plockat ur kartongen och sedan roffat åt sig av mina gamla kläder. Det kändes nästan som om jag blivit bestulen. Jo jag vet, jag hade slängt sakerna, men ändå. Nu väntar jag bara på att jag ska möta någon granne med min gamla avlagda gummijacka på sig...

KENT: The Hjärta & Smärta EP

Veckans roligaste nyhet: Det blir en Kent-EP i höst trots allt.
EP:n heter The Hjärta & Smärta EP och innehåller följande låtar:

Vi mot Världen
Ansgar & Evelyne
Flen/Paris
Månadens erbjudande
Dom som försvann

Jag kan knappt vänta! Fatta, det är som ett halvt nytt album, det är ju hur kul som helst! Nu har man två anledningar till att se fram emot november.

Bidragsfusk?

Man kunde i gårdagens Aftonbladet läsa ett inslag som handlade om SVT's program Faktum som på torsdagskvällen skulle handla om bidragsfusk bland musiker. I programmet, som jag inte såg, skulle bland andra Harri Mänty från Kent uttala sig, men Aftonbladet lägger in en bild på Jocke Berg och kriver att "Kent blev Sveriges största rockband. Genom bidragsfusk."

Detta fick naturligtvis J.Berg att rasa i Kents forum:

Fusk????Det får stå för den som uttalade sig i programmet. Men som vanligt dras alla över en kam för att vi råkar spela tillsammans. Jag har ALDRIG NÅGONSIN fått a-kassa i hela mitt jävla fucking liv. Om den där arseltidningen någon gång i världshistorien kunde hålla sig till fakta så skulle denna planet vara ett bättre ställe att bo på. Och ni jävla idioter som drar växlar på detta kan bara dra åt helvete allihop.

När någon försöker lugna honom genom att säga att man inte ska bry sig så mycket om vad kvällstidningarna skriver så replikerar han:

Lätt för dig att säga.
Du är inte bidragsfuskets nya ansikte utåt.

Han är skön om än lite hetsig den där J.Berg...

Slänga är det nya spara

Tillbaka från ännu en vända till grovsopen. Det här med att slänga saker verkar kunna bli min nya grej, det ger en enorm känsla av välbefinnande. Jag får se till att flytta oftare i fortsättningen. Nu ska jag bara försöka få ner köksmöblerna på nåt smart sätt, hur det nu ska gå till, det börjar nämligen redan bli fullt igen i den nyligen tömda containern...

Lycka

Ibland kan lycka var så lite som att containern i grovsoprummet är tömd. Yipee!

En timme och femtio minuter

Så lång tid tog det att ta sig till jobbet idag. I tunnelbanan stod det att tågen var inställda på grund av en olaglig arbetskonflikt. Sedan när blev konflikter olagliga? Nåja, den långa restiden ledde i alla fall till att min redan stressiga dag blev än mer stressig. Men det kanske är bra för då slipper man tänka på sådant som har med flytt att göra...

Playing the Angel

Inser just att jag glömt lobba för Depeche Modes nya album. Har nu hunnit lyssna på låtarna ett tiotal gånger och det lovar gott. Har redan fått några favoritlåtar som A pain that I'm used to, Macrovision och Nothing's impossible. Men hela plattan är inte lika direkt, vilket är bra eftersom man då inte kommer att tröttna i första taget. Framtiden får utvisa var plattan kommer att hamna på listan över DM's bästa album, men en sak är säker, den är bra mycket bättre än senaste skivan Exciter från 2001.

All this running around, well it's getting me down
Just give me a pain that I'm used to
I don't need to believe all the dreams you conceive
You just need to achieve something that rings true

Bajshumor

Vad är det som är så kul med bajs? Smaka på ordet, inte bokstavligt, säg det högt några gånger. Visst låter det kul!?! Det måste vara något slags underliggande tabu mot att säga ordet som gör att det är så kul. Majs låter ju inte alls lika kul. Jag tror att jag kom in i den andra, eller kanske femtifjärde, kiss- och bajsåldern igår. Det var på lunchen, kanske opassande tidpunkt men ändå, som vi kom in på bajsfilmleken. Den går ut på att man i kända filmtitlar byter ut ett ord mot, just det, bajs. Här är några av de bästa varianterna som dök upp.

• Hon bajsade en sommar
• Vi hade i alla fall tur med bajset
• Grabben i bajset bredvid
• Mannen som kunde tala med bajs eller Mannen som kunde bajsa med hästar
• Postmannen bajsar alltid två gånger
• Jag vet var du bajsade förra sommaren
• När lammen bajsar eller När bajset tystnar
• Döda poeters bajs
• Fyra nyanser av bajs
• Jakten på det försvunna bajset
• Borta med bajset
• Bajsar med vargar
• 007 med rätt att bajsa
• Tjejen som bajsade för mycket
• Tjejen som gjorde bajset
• Den gamle och bajset

Visst är det hysteriskt kul? Fast det är roligare att säga titlarna högt än att bara läsa dom för sig själv. Så läs dom en gång till, fast högt, det blir roligare, jag lovar!

Home staging

Funkar det? Tydligen i city. Men funkar det i en tvåa i Rågsved? Kommer folk in och ser den obligatoriska vasen med ett gäng gladiolus och tänker att här vill jag bo och glömmer för en stund bort i vilken del av stan de befinner sig? Jag har i alla fall varit på IKEA och spenderat 150 kr på ett par små saker som ska göra att någon nyinflyttad desperat lantis inte kan motstå att köpa min lägenhet. Tror ni det funkar? Inte jag heller...

En oro mindre

Ny ringde min bankkontakt på SBAB och sa att hon beviljat handpenningslånet trots att hon inte fått in en kopia på kontrakten med styrelserepresentanternas underskrifter. Nu kan jag istället med full kraft koncentrera all min oro på att min lägenhet inte kommer att bli såld på söndag. Det känns ju skönt att man slipper vara splittrad.

Nästa station: Nostalgia

Har just tagit en tur med nostalgitåget. Jag var nere i källarförrådet och skulle slänga kläder som legat nedpackade i banankartonger ända sedan jag flyttade hit till denna gudsförgätna förort. Vi pratar om kläder som inte sett dagsljus på åtta och ett halvt år, kläder vars bäst-före-datum sedan länge har passerat. De äldsta klädesplaggen härstammar från gymnasietiden, vi snackar alltså sent 80-tal. Jag trodde det skulle vara relativt lätt att förpassa dess plagg till konfektionens slutstation (alltså relativt lätt med mina mått mätt) men när jag börjar plocka bland högarna av polotröjor, manchesterskjortor och en aldrig sinande ström av randiga t-shirts så väcks många minnen till liv. Vissa plagg kommer jag ihåg mer än andra och kan till och med komma ihåg inköpstillfället. Andra kommer jag ihåg att jag har haft på mig vid vissa tillfällen som för evigt sitter fastetsat i mitt minne. Jag har ändå varit duktig hittills och bara räddad två plagg från grovsoporna...

Faktumet att jag äntligen är på väg att flytta börjar så sakta sjunka in. Fast jag väntar fortfarande på att jag ska vakna upp ur drömmen och inse att det inte är sant.
Har idag inhandlat tio svarta sopsäckar, 50 meter silvertejp och en hasp.
För övrigt har jag redan börjat oroa mig för att ingen vill köpa min lägenhet nästa helg.

Slit och släng

Jag måste ändå säga att det är rätt så befriande att göra sig av med en massa saker som man innerst inne vet att man inte kommer att sakna det minsta. Jag har till och med slängt ett linne idag som jag bara använt en enda gång, visst är jag duktig. Jag har även slängt min genom tiderna absoluta favorittröja som jag visserligen inte har använt på flera år på grund av att den knappt hänger ihop längre. Dessutom har jag slängt ett trettiotal större kuvert som jag har fått CD-skivor och DVD-filmer skickade till mig i och som jag har sparat för att de kunde vara bra att ha om man skulle skicka en skiva eller film någon gång. Även en påse med korkar till coca cola-flaskor har åkt ut med soporna. Funderar på vad jag ska göra med min Blur-pulka som jag vann i Expressen för massor av år sedan. Det vore ju synd att slänga den, men den har ju bara legat i garderoben i 8 år. Det kanske kommer att bli en relativt smärtfri flytt trots allt.

Friday is yesterday

Efter mycket inre stridigheter har jag beslutat att min samling av fredagsbilagor får gå till återvinning. Det var inget lätt beslut men förnuftet fick segra den här gången. Fast jag kan inte släppa taget helt, jag har sorterat ut vissa nummer av nostalgiska själ...

Hatar hatar hatar

Jag hatar mig själv just nu. Varför ska det vara så svårt att få saker gjorda? Varför röjer jag i två minuter för att sedan sätta mig apatiskt och tycka att allt bara är jobbigt och omöjligt. Jag börjar fundera på om det inte är enklare att slänga allt och sedan köpa nytt. Nä, på det igen bara!